1.2K
Så vad du tycker du som läsare om den svenska statliga insättningsgarantin?
Svara här ute i marginalen, och som vanligt kan jag inte se vem du är eller var du sitter just när du svarar på enkäten, så ditt svar är helt anonymt för mig.
Själv biter jag mig i tungan för att inte gå in på en lång utläggning om vad jag själv tycker i frågan. Men ni kan nog gissa vad jag tycker…
21 kommentarer
Din utläggning kan ju om inte annat komma om en vecka 🙂
Precis.
Statlig insättargaranti är värt noll. Gynnar bara dåliga banker vars ledning missköter sig.. vilket givetvis skall belönas med plåster.
Höj räntan dramatiskt, nu, innan fler luras in i lånekarusellen.
Hmmmm…. Förstår inte vad det skulle vara för dåligt med en insättningsgaranti, mer än att kunderna skulle vara mer noga med vilken bank dom sätter in sina pengar i. Men det är kanske det som är poängen?
Ser fram emot en utläggning!
Insättningsgarantin är problemet och roten till det onda.
Vi hade sett en annan riskprofil på bankerna om deras kreditgivare, dvs insättarna, synat dem i sömmarna på ett annat vis.
Jag tycker ju att statlig insättningsgaranti bara ska gälla statliga banker. Och banker som behöver statligt stöd ska bli statliga banker. Att låta banker gå i konkurs är otroligt destruktivt för sparare och företag – att frånta inkompetenta privata ägare sin bank blir då, för ägarna, samma sak som att låta banken gå i konkurs. Se banksystemet för den essentiella delen av samhällsstrukturen det är. Ge folk och företag som behöver enkla banktjänster ett pålitligt alternativ. En bank som inte spekulerar och som har säkehet för sina lån, den kommer heller inte att behöva någon insättningsgaranti. Uppenbarligen kan inte vinsdrivande banker avstå från detta. Som vanligt, marknaden är ingen lösning för att uppfylla folks behov – marknaden är bästa lösningen för ägare som vill tjäna pengar 😉
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Åsa's kommentar ovan är riktigt bra. Jag tycker att man måste titta på mer än bara insättningsgarantin som företeelse, den ingår i en större bild med bl.a. banksektorns regelverk och statens räntepolitik.
(redigerade pga ett "inte" som smög sig in)
Att staten skulle vara bättre på att uppfylla folks behov har vi redan prövat i stor skala med katastrofresultat. Det är uppenbart att de flesta näringsområden behöver konkurens för att fungera.
Insättningsgaranti är inte ett sätt att skydda banken utan ett sätt att skydda dess kunder. Insättningsgarantin träder in när banken inte klarar sina åtaganden det vill säga i praktiken gått i konkurs. Därmed har bankens aktieägare förlorat sin insats.
Vad händer om de inte finns en insättningsgaranti? Det är bara att se på länder som just inte har detta och se vad som händer då. Kunder rusar till bankerna och försöker ta ut sina pengar; vilket drabbar alla banker oavsett om de "sköter" sig eller inte. Alltså straffas alla banker.
Åsa, jag tycker att det är tveksamt om statliga banker egentligen är en bra idé. De kommer nog att bli stora och därmed opersonliga med risk för att de styrs i riktningar som inte gynnar spararna. Bättre tycker jag är kooperativa banker, t.ex. JAK. Denna typ av tänkande var ju en gång också grunden i det som var Sparbankerna och Föreningsbankerna. Sen har tyvärr större delen av dessa rörelser slagits ihop till kolossen Föreningssparbanken, som sen blev kommersiella spekulationsbanken Swedbank. Farväl och tack därmed till vettiga banker.
Med den svenske insättningsgarantien får man först ut pengene när banken/kreditmarknadsbolaget er i konkurs, och inte vid stopp av utbetalninger til sparkunden. Dette er nogåt svenske myndigheter har sagt at dom ska titta på.
Dette er et bra skydd för kundene och kan värka stabiliserande i kristider. Den svenske insättningsgarantien ble förstärkt just när hotet om en global finansiell härdsmälta var brinnande, och förstärkningene er nu permanente. Tilsvarande för månge andre länder. I USA fikk även penningmarknadsfonder en temporär garanti.
Den amerikanske insättningsgarantien (för banker) FDIC er mycket smidigare: FDIC tar över banken en fredag och på mandag er den "nye" banken tilgjengelig igjen för kundene.
Insättningsgarantin borde avskaffas och man borde öppna upp för alternativa valutor, vilket inkluderar valutor som är uppbackade.
Utan centralbank och statliga garantier så skulle vi få bank runs. Folk skulle inte vilja ha sina pengar i bank som bara kan lämna ut en bråkdel av vad de pengar som det står att de har på sina konton.
Med en uppbackad valuta skulle vi sen få marknadsräntor. Vill många låna så skulle räntorna stiga och om många vill spara så skulle de gå ner, utbud och efterfrågan.
Ett system som skulle vara självreglerande och inga mer husbubblor & Co då staten trycker ner räntan under vad som är naturligt.
Visst är sverige fantastiskt. Om man har ett lågt belånat hus kan man låna en 2 x enhalvmiljon till 1.3% i ränta i ett år och sätta in pengarna på exvis Bluestep till 3%. Detta genererar 17000kr/år gratis och riskfritt.
Ursäkta att jag skriver litet långt här men fakta är ju bra att luta sig mot . Vissa inlägg tyder på en viss brist på fakta.
Det här med finansiell verksamhet är en knepig grej. Det grundar sig nämligen på förtroende.
Inom inga andra verksamheter lämnar man in sina tillhörigheter och räknar med att få tillbaka dem om 30 år med viss ränta. Jmf med att köpa en bil – du lämnar pengar och får en bil som du tycker motsvarar värdet. Garantier ingår till viss del.
Finanskraschen hösten 2008 började med en förtroendebrist banker emellan efter Lehman.
Normalt sett fungerar banker med ett oerhört förtroende mellan varandra. En svensk bank kunde t.ex. låna ut 50 miljoner dollar till en bank i Singapore över natten eller längre. Kvittot satt på ett spett som backoffice fick ta hand om. Efter Barings krasch stramades det upp men fortfarande gjordes affärerna blixtsnabbt utan att man tog en soliditetsupplysning på varandra.
Lehman förändrade allt. Ingen bank vågade placera i andra banker – man visste inte hur mycket skräp från Fanny Mae och Freddy Mac det låg i balansräkningarna.
Likviditeten i banksystemet gick i botten. Massor av t.ex. svenska storföretag hade valt att lägga sina lån i internationella banksyndikat. När dessa lån förföll efterhand kunde lånen ej omförhandlas. Storföretagen kom då till sina svenska moderbanker och bad att få lägga sina lån hos dem. Bankerna gjorde nyemissioner för att utöka sin utlåningskapacitet.
OBS Banker kan inte trycka pengar för att öka sin utlåning. Svensk lag och BAS1 och BAS2 reglerar förhållandet mellan eget kapital och utlåning. Kallas kapitaltäckning. Det spelar alltså ingen som helst roll hur mycket inlåning en bank får in (eller förlorar) – sparande är inte utlåningsgrundande. Däremot är sparandet en viss finansieringskälla för utlåningen. Annars lånar banker upp det mesta till sin utlåning på marknaden. Till räntor och löptider som matchar riskerna. Det är det egna kapitalet som bestämmer hur mycket man får låna ut.
En nyemission på t.ex. 10 mdr SEK medger en ökad utlåning på ca 120 mdr SEK. Kap.grad 8%.
Då måste banken hämta 110 mdr från en marknad som inte fungerade för ett år sedan. Det var i detta läge som Riksbanken och Riksgälden gick in och med garantier (och en viss förtjänst) ökade likviditeten för de svenska bankerna. Det uppstod ändå en viss kapitalbrist då storföretagen trängde undan företag med sämre förutsättningar.
Samtidigt höjde Staten också gränsen för insättningsgarantin till 500.000 kr. Detta var emellertid ingen stor grej för finansieringen av banksystemet men det gjorde emellertid att min virriga faster inte tog ut alla sina pengar från Sparbanken och lade dem i madrassen.
Jag tycker således att insättningsgarantin är bra då den lindrar okunniga människors oro.
Men det är klart att skulle alla människor gå till banken kl 10 i morgon och ta ut allt sitt sparande skulle det bli ett problem. Ett likviditetsproblem alltså.
Insättningsgarantin är för övrigt finansierad av att all hushållsinlåning belagts med en avgift sedan mitten av 1990-talet som bankerna betalat in till Staten. Den är ej skattefinansierad alltså. Har du inte sparat i traditionella sparprodukter har du inte betalat något.
Såvida inte alla svenska banker konkar samtidigt räcker nog beloppet som spararna betalat in.
Slutligen – Insättningsgarantin är inte till för att skydda bankerna utan för att skydda insättarnas pengar. Insättningsgarantin kan således inte användas för skydda en bank som gjort kreditförluster.
Tack för att du slår in öppna dörrar, Beowulf.
Däremot har du fel om finansieringen av insättningsgarantin. Eller så kan du inte räkna. Om den finansierats med en avgift på 0.25% på allt banksparande, så har det på 20 år blivit 20*0.25%=5%. Om någon storbank, som alltså har mer än 5% av bankbehållningen i Sverige (mer 20%, typ) skulle gå omkull, så räcker inte insättningsgarantin.
Däremot kan den täcka om småbanker, ex Carnegie, går omkull. Resten är alltså för feta för att fela, och kommer räddas, eftersom annars skulle insättningsgarantin synas rejält i sömmarna…
Nu är inte en uttagsanstormning ("bank run") ett problem i Sverige idag, så länge inte alla vill ha ut pengarna som fysiska kontanter. Flyttar de bara pengarna digitalt så kan banken låna tillbaka dem på interbankmarknaden (eller från Riksbanken som under den akuta fasen av finanskrisen). Det gör visserligen att bankens kostnader stiger, och konkursen kommer snabbare, men det blir inte ett likviditetsproblem så länge åtminstone Riksbanken går med på att låna ut pengar (=trycka nya digitala).
Insättningsgarantin är lika mycket fiat som själva pengarna, den fungerar bara för att vi tror att den fungerar.
Tack Beowulf för din resonerande upplysande text!
Tack till Cornu för samma sak.
/Novis
Cornu
Missförstå mig inte så enkelt.
Insättningsgarantin kan ju inte motsvaras av ett belopp lika stort som spararnas behållning de senaste 20 åren. I så fall hade ju någon varit tvungen att skjuta till lika mycket pengar. Eller att hälften av sparmedlen fördes över i en solidarisk fond. Att ständigt ligga till hands. Då hade det legat mycket kontanter i en Joakim von Anka – liknade bunker i utkanten av Stockholm.
Det finns en typ försäkringsteknisk beräkning bakom.
Annars hade det kostat skjortan att betala sin bilförsäkring. Du betalar 300.000 kr för V70:n. Sedan får du dänga in lika mycket pengar till försäkringsbolaget. Då är du fullt försäkrad.
Länge låg avgiften på 0,25% av inlåningen. Jag tror att den sänktes till 0,10% för något år sedan beroende på att staten ansåg att det fonderats tillräckligt vid den tidpunkten .
Mitt tidigare inlägg var egentligen bara att poängtera att insättningsgarantin är till för att skydda insättare ej banker. Det fanns en viss missuppfattning där. Samt att tycka att garantin är bra för att lugna oroliga människor.
Eftersom risken för att någon storbank går omkull (enligt börsvärdena som ju ska spegla framtida intäkter) är liten är kanske inte frågan om insättningsgarantin så stor.
Men som du skriver: pengar fungerar bara för att vi tror att de fungerar.
Så är det ju. Försvinner förtroendet är det bara löjligt att gå omkring med några underliga papperslappar i plånboken.
Det var ungefär så jag började mitt förra inlägg: Det handlar om förtroende.
Beowulf, det är bankerna som gynnas eftersom de inte behöver premiera spararna för risken det innebär att ha pengar på banken. Därmed uppstår allsköns obalanser i ekonomin och marknadsmekanismerna för att sätta korrekta räntor blir ännu mer felaktiga än vad de redan är pga centralbankernas styrning.
De flesta har inte ens en månadslön på banken, så skall man skydda oroliga människor skull det räcka med en garanti på t ex 50 000:-, eller rent av 20 000:-.
Cornu
Den del av befolkningen som får lönen insatt den 25:e (säg 15.000 efter skatt) betalar därefter hyra och andra räkningar – den förste i månaden är det 10.000 kvar och den 24:e är det 0:-. Medelsaldot som hon får ränta på blir ca 5000 kr. Om banken betalar 0,1% blir årsräntan 5 kr. Men betalar banken 2 % blir årsräntan 100 kr. Yeppeee!
Du skrev:
”Därmed uppstår allsköns obalanser i ekonomin och marknadsmekanismerna för att sätta korrekta räntor blir ännu mer felaktiga än vad de redan är pga centralbankernas styrning.”
Detta är helt rätt.
Jag har jobbat med sådana här frågor sedan 20 år tillbaka, pris för risk, internpriser, risknivåer, finansiering av risker, internationell finansiering, you name it.
Problemet är dock inte risk på inlåningssidan. Sista gången någon insättare förlorade pengar (förutom att man hade gått och tappat bankboken) i en svensk bank var nog i bankkrisen i mitten på 1920-talet då staten tog över ett antal banker som senare blev Jordbrukarbanken, Kreditbanken, Post och Kreditbanken, Nordbanken osv.
Problemet för bankerna är att ta betalt för risk på utlåningen. Av någon anledning är det svårt i Sverige. Är det ett jämlikhetsproblem? Ett börsbolag kanske betalar funding + 50 punkterför ett lån (50 punkter =0,5%). Nisses Vulk och Pizzeria får kanske betala ett påslag på 6%. Risken i Nisses är nog så stor att han borde betala 20 %. Det kan man inte ta ut i Sverige. Lokal kultur, Rotary mm. Ockerlagstiftning. Vad vet jag.
BAS2 kanske ändrar på detta. Banker utomlands har kunnat avtala att ta halva vinsten vid stor risk eller halva aktiekapitalet. Deutsche Bank. Svenska banker får bara ta normala (låga) risker- tur är väl det. Och inte äga aktier i bolag som inte ingår koncernstrukturen.
Strax före kraschen 2008 var marginalerna på utlåning totalt renons på riskspegling.
Bara sådär spontant känner jag att 100'000kr är en ganska jämn och fin summa.
Dessutom är det vad en vanlig villaägare bör ha i buffert så finns samhällsvinster i att garantera det beloppet.
Men beloppet är fortfarande så lågt att det inte går att tjäna några större pengar på att jonglera med högriskkonton.
Staten skapar en "moral hazard" som gör att bankernas riskbenägenhet ökar. De vet ju att kunderna får sina pengar tillbaka om deras riskfyllda spekulationer inte går hem.