Blicken vänds mot Gotland

Sveriges för andra länder enskilt strategiskt och operativt viktigaste tillgång är Gotland, och det är en tillgång som man med försvarsbeslutet 2004 helt övergav militärt, annat än att behålla möjligheten att låta flyg landa och starta från flygplatsen i form av detachement F 17 G, samt en kaj i Fårösund där flottan kunde lägga till vid behov. Den andra delen av Sverige som kan vara intressant för andra i närtid är Norrland, främst pga möjligheten att basera flyg som kan verka över Nordkalotten och Arktis. I övrigt bör Sverige klara sig väl med ett trovärdigt skalskydd – trovärdigt flygvapen, trovärdig ytflotta, trovärdigt ubåtsvapen, trovärdigt luftvärn och trovärdigt mobilt kustartilleri/kustrobot. Det enda vi har som är någorlunda rätt dimensionerat idag är vårt ubåtsvapen.

Vill man få en uppfattning om hur rustat Gotland en gång var och hur avrustat det blev så är sajten Tjelvar en guldgruva. Det handlar om miljardbelopp, antagligen 10-tals miljarder, för att nå samma nivå som en gång gällde. Man kan titta på vad för enklare förrådsbyggnader som rivits eller varför inte hur det toppmoderna kustartilleriet på ön Asunden, en ö som skymtar förbi i min bok Midvintermörker, såg ut och hur det ser ut idag (längst ner på sidan).

Tyvärr ser det i mycket ut på samma sätt i resten av Sverige där vi fått se en enorm kapitalförstöring när decennier av anläggningar har skrotats. Avveckling som i sig kostat miljardbelopp.

Men nu vänder det kanske. För Gotland. Armeinspektörn har via sitt forum Armébloggen meddelat att man ämnar sätta upp en ledningskader för Gotland, som skall finna ständigt närvarande på ön, skall planera för försvaret av ön och kunna leda bataljonsresurser som tillförs ön i händelse av ofred. Nu vet jag att det finns en del generaler som läst Midvintermörker, men förhoppningsvis är det bara sunt förnuft som härskar. Även för resten av Sverige skall sedan i höstas planering för försvar av landet återupptagits. Sedan 2004 har det inte existerat några planer längre för försvaret av Sverige, så att åtminstone planera är ett stort steg framåt. Man skall komma ihåg att det är planeringen som är värdefull, inte planerna. Planer åker ut genom fönstret när kryssningsrobotarna börjar flyga, men erfarenheter från planeringen har man alltid med sig. (Detta gäller egentligen alla planer – det är resan som räknas, inte målet – planeringen, inte själva planen)

Fast rimligtvis innebär det nu att man får bygga ett nytt ledningsbergrum på Gotland, för skall man sitta i en byggnad ovan mark så vet vi vad som blir det första som händer.

Samtidigt räcker det inte med en ledningsgrupp. Man måste faktiskt också ha manöverförband på ön, inte bara hemvärnet. Och Sverige saknar i stort sett förmåga att snabbt besätta Gotland med egen trupp. Visserligen kan vi flyga in 7. lätta bataljon via de hkp 16 (Blackhawk) som försvaret numera sitter på, och vi kan flyga in en del trupp mer tp 84 Hercules, men inga mekaniserade förband som kan slå en angripare. Annars får de hyra in sig på Destination Gotland färjor, något som motståndaren inte behöver göra. 

Det finns ingen silvermedalj i krig. Den som sätter manöverförband först på ön Gotland är den som kommer behålla ön. 

Här finns en möjlighet när vi nu avvecklar vår Afghanistaninsats och det med ens blir dåligt med utlandsuppdrag för svenska soldater, som därmed går miste om chansen om en dräglig lön. Låt oss istället betrakta Gotland som utlandet och på rullande schema skicka dit en bataljon från fastlandet, som väl på plats på ön under ett antal månader kan samövas på ett sätt som bara skett i samband med Nordic Battlegroup eller Afghanistaninsatserna. 

Med sju manöverbataljoner i armén behöver en anställd inte vara på Gotland mer än vart 3.5:e år om man är där ett halvt år i taget. Och till skillnad mot Afghanistan kan man åka hem på helgerna…

Fler bloggare om arméinspektörns avsikter kring Gotland – Wiseman, Försvar & säkerhet.

Bloggen Observationsplatsen konstaterar att Ryssland nu flyger med strategiskt bombflyg över Östersjön sedan i höstas. Senast igår flög man med strategiska bombplan av typen Tu-22M “Backfire” över Östersjön. En enda Backfire bär tillräckligt med kryssningsrobotar för att skjuta bort hela det svenska flygvapnet där det sitter parkerat i ett fåtal oskyddade plåthangarer. Ryssland har 151 st Tu-22M om någon undrade.

Dessutom sker det av en ren slump samtidigt som det idag är en omröstning i Lettland om det ryska språket som officiellt språk i Lettland…

Eller så skedde det av en ren slump samma dag som arméinspektörn gick ut och skrev om att remilitarisera Gotland. Vore intressant att se klockslag för när Backfire-planet flög.