Foton: I fjorton knop genom Bermudatriangeln och saragassotången

Artikeln innehåller hänvisningslänkar för Starlink.

Efter Jost Van Dyke på BVI blev det dags för passagen förbi amerikanska USVI och Puerto Rico ute på öppet hav genom södra spetsen på Bermudatriangeln. Med väldigt gynnsam vind klockade katamaranen minst fjorton knop som mest genom sarragassotången. Lite foton nedan.

Vi kastade loss från Jost Van Dyke innan gryningen för att fånga maximalt av de kommande två dygnens vind och fick en fantastisk soluppgång när solen väl bröt upp över horisonten och över bergen på BVI:s Jost Van Dyke och Tortola. Det är rent av svårt att välja foton.

Vi inledde med storsegel och genua och satte minst sagt fart. Som högst noterade jag 14.2 knop SOG (speed over ground) även om vi mestadels låg mellan elva och tretton knop. Det gällde förstås att passa på vinden då genuan inte är byggd för över 20 knop apparent vind, så bästa fotot på knopmätaren blev 13.1 knop.

För att få en liten uppfattning om farten en Outremer 45 kan prestera så kan ni titta på den här filmen jag lade upp på Bluesky, som kanske lite bättre illustrerar det hela.

Efter några timmar fick vi gå över från genua till focken då det blåste för mycket, då båten var overpowered som skepparen N uttryc kte och fick väl nöja oss med att fortsätta runt 11 knop.

Själv har jag inte seglat någon nattpassage förr, medan det är vardagsmat för Lena eller N. Lena har trots allt både korsat Atlanten och Stilla Havet, och N har också förstås korsat Atlanten, medan det längsta jag korsat har varit Skagerack Smögen – Skagen eller Lofoten till Bodö och i det första fallet är det knappt att man inte ser land.

Nu var vi istället i utsjö i Bermudatriangeln så vi såg varken USVI eller Puerto Rico, långt utanför amerikanskt territorialvatten även om vi hörde US Coast Guard på VHF:en med några standardutrop då och då.

Som barn växte jag upp med alla berättelser om försvunna fartyg och flygplan i Bermudatriangeln och nu var jag själv där. Ganska snart började slöjorna av saragassotång dyka upp som löfte om att vi nu gick in på okänt vatten. Here be dragons. Film på lite saragassotång upplagd här på Bluesky.

För N och Lena var förstås en passage från BVI till Dominikanska republiken med en natt till sjöss ingenting, även om det var Bermudatriangeln.

AIS:en visade att vi var ensamma, både via mottagaren ombord och via Marine Traffic. En enda annan seglare syntes utanför Puerto Ricos kust, men höll sig utanför det som enligt definitionen var Bermudatriangeln, och det fanns inga andra fartyg vare sig frakt, kryssningsfartyg eller annat.

En skarp kontrast mot BVI med alla sina charterkattor.

Till slut uppenbarade sig något i skymingen bortom horisonten, som på AIS var uppmärkt som en bogserbåt men uppenbarligen inte var det. På en karta över Bermudatriangeln stod det Davy Jones Locker på platsen.

Lite analysarbete landade i att det förmodligen var en containerpråm på väg från Puerto Rico till Bermudas, dragen av en bogserbåt, även om vi aldrig lyckades få visuell observation på den senare. Eller så var Den Flygande Holländaren inte intresserad av oss den här gången.

Solen gick ner fort och vi hade än så länge kunnat navigera runt regnovädren, eller snarare haft tur då vi gick rakt på.

Med mörkret mojnade vinden också något och färden fortsatte i natten i runt åtta knop. Lite svårt att ta vettiga foton dock, då båten inte direkt låg stilla för lång exponeringstid. Vinden kantrade även över, men focken är självslående så inget större problem.

Vi lämnade ju BVI på söndag morgon, så det var lagom att blogga söndagens Ukrainaartikel där vid sjutiden, men på måndagen så fick jag skriva ekonomiartikeln i mörkret ute i Bermudatriangeln runt klockan 02 – 03, och sedan Ukrainaartikeln i soluppgången. Bortsett från 25:- SEK per GB och lite instabilt underlag med ökad felfrekvens på tangentbordet är det som att sitta hemma och Starlink fungerar enormt smidigt och felfritt. Lite högre latens, men inget man direkt märker eftersom jag inte spelar datorspel online (eller alls pga tidsbrist – finns tid läser jag hellre en bok). Lena hade något videomöte online också, men där märks inte latensen av. 39 ms är trots allt under hälften av en tiondels sekund eller var nu gränsen för noterbar latens vid samtal ligger.

Jag missade foton på bra soluppgång på grund av mulet, men fick iaf lite morgonsol på moln i bild. Överlevde i alla fall Bermudatriangeln och försvann inte spårlöst. Än.

Med mildare vindar i Monapassagen och kursomläggning söderut mot enda marinan på östra och nordösta Dominikanska Republiken och enda möjligheten att checka in i landet åkte gennakern upp (gennaker = genua som parat sig med med en spinnaker och fått ett bastardbarn) och vi kunde se den överexploaterade kusten runt Punta Cana med sina säkert hundratals all inclusivehotell.

Men ankomsten, incheckningen och övernattningen i marinan är värd en separat artikel. Att få besök av den militära underrättelsetjänsten är trots allt en ny upplevelse.