Bränslelogistik och depå på ockuperade Krym bombat – Sverige kan delfinansiera Gripen E till Ukraina

Intressant med så olika idéer om hur det går i Pokrovsk.
Groggen verkar mycket mer positiv. Ska bli intressant att se vem som har rätt.

______________________________________-
07.11.2025 uppdateringen. Först vill jag tacka gårdagens deltagare i mitt Pokrovskseminarium. Ni ställde mycket intelligenta frågor. Jag hoppas att ni fick en grund att förstå min egen inställning till situationen vid Pokrovsk, och varför den är så olika andras.
Många kritiserar just nu Deepstatemap men de har insett vad jag försökt förklara i en hel vecka nu; pga den nya stridssituationen med drönarnas krig och mycket lite manskap fungerar den traditionella kartuppdelningen av linjerna inte mera.
I dagens uppdatering skall jag försöka svara mera enkelt på varför ryzzen inte kommer att inta Pokrovsk/Myrnohrad.
Analytisk genomgång: Varför Ryzzland inte kan inta Pokrovsk/Myrnohrad
Den ryzka offensiven mot Pokrovskområdet har utgjort en av Moskvas mest prioriterade operationer under 2024–2025, både militärt och propagandamässigt. Trots flera månader av intensiva anfall uteblir det operativa genombrottet. När man studerar detta case mera ingående framträder fyra huvudförklaringar: terrängens karaktär, Ukrainas taktiska överläge, ryzka strukturella begränsningar och undermålig logistik.
1. Terrängens struktur skapar systematiska hinder för anfall
Pokrovsk ligger på en upphöjd platå och omges av raviner, skogsbälten, urban terräng och flera parallella försvarslinjer. Denna geografi eliminerar möjligheten till snabba framryckningar och tvingar ryzka styrkor att använda smala anfallskorridorer.
Konsekvenserna blir tydliga:
• varje mindre skogsdunge eller åkerplätt förvandlas till en eldfälla,
• ryzka förband exponeras för korseld,
• anfallshastigheten sjunker till ett minimum.
Empiriskt syns detta i att ryzka trupper under veckor fastnar kring samma skogsbälten och grusvägar.
2. Ukrainsk drönaröverlägsenhet i sektorn
Pokrovsk är en av de mest UAV-mättade zonerna i hela kriget. Flera brigader — bland annat Kara-Dag, delar av 14:e brigaden och enheter från Dnipro-korridoren — upprätthåller kontinuerlig realtidsövervakning och samordnad användning av FPV-droner, moartellerisensorer och mobila eldgrupper.
Detta ger Ukraine:
• exakt och snabb målupptäckt,
• möjlighet att förstöra ryzka framryckningar i början av varje anfall,
• möjlighet att slå tillbaka taktiska ryzka vinster inom timmar.
Resultatet är att ryzka förband inte kan konsolidera de mindre positioner de ibland tar.
3. Oproportionerligt höga ryzka förluster
OSINT-indikatorer visar att Pokrovskfronten sedan våren 2024 är en av de mest personellt kostsamma sektorerna för Ryssland:
• dagliga förluster på 300–500 man,
• kontinuerlig förlust av pansarfordon,
• mycket hög artilleriammunitionskonsumtion.
Ryzzland lyckas ta enstaka skogsremsor,åkerkanter och källare, men förmår inte hålla dem pga ukrainskt mottryck. Detta avspeglar en strukturell ineffektivitet där offensivens taktiska vinster inte växelverkar med operativ kontroll.
4. Urbantriangeln Myrnohrad–Pokrovsk–Rodynske försvårar framryckning
För att hålla Pokrovsk måste Ryzzland först penetrera tre sammanlänkade urbana centra:
• Myrnohrad — högt beläget och kompakt,
• Rodynske — tungt befäst,
• Ukrainsk — kontrollerande flankterrängen.
Därtill kommer gruvområden och gamla industrizoner som skapar en försvarsmiljö med hög densitet av skyddade positioner. Denna urbana komplexitet överstiger avsevärt den som observerades vid exempelvis Avdiivka, Chasiv Yar och Marinka.
5. Ukrainska reserver och logistisk närhet
Till skillnad från tidigare kritiska lägen (t.ex. Chasiv Yar och Avdiivka 2024) har försvararna i Pokrovskområdet ett stabilt och roterande reservsystem.
• Flera ukrainska brigader är grupperade i djupet,
• förstärkningar kan förflyttas inom minuter tack vare tät lokal infrastruktur,
• regionen ligger nära större järnvägsknutar, sjukhus och logistiknav (bl.a. Dnipropetrovsk och Pavlohrad).
Denna logistiska fördel förkortar ukrainska responstider och ökar uthålligheten i försvaret.
6. Ryzk brist på effektivt artilleri och motbatteriförmåga
Ukrainas motartellerield — förstärkt av amerikansk målutpekning och modern UAV-spaning — har kraftigt degraderat ryzk artillerikapacitet i området. Ryzzland misslyckas i hög grad med att slå ut ukrainska pjäser, förlorar eget artilleri snabbt och tvingas anfalla utan tillräcklig eldunderstöd.
Detta bryter mot grundprinciperna för urban offensiv: utan dominerande artilleri finns inga förutsättningar för framgångsrika stormningsoperationer.
7. Moraltapp i ryzka anfallsförband
Avlyssningar och rapporter från ryzka milbloggare indikerar att anfallstrupperna lider av låg moral. Typiska indikationspunkter:
• soldater skickas fram i smala korridorer utan adekvat stöd,
• vittnesmål om förluster “värre än Avdiivka”,
• brist på rotationssystem,
• anfall genomförs av lätt infanteri utan pansarstöd.
Enligt ukrainska frontlinjeobservationer överlever ryska anfallsvågor ofta inte längre än 40–90 minuter innan de bryts.
8. Systematisk ukrainsk nedbrytning av ryzk logistik
Dagliga drönarattacker mot ammolager, bränsledepåer, artilleripositioner och understödsfordon tvingar Ryzzland att gradvis flytta sina logistiska noder längre bakåt. Effekterna blir tydliga:
• längre försörjningslinjer,
• minskad anfallstakt,
• försämrad koordinering mellan vapenarter.
Detta undergräver ryzka försök att upprätthålla operativ kontinuitet.
Övergripande bedömning
Ryzzland kan bibehålla ett högt tryck i Pokrovsksektorn men saknar förmågan att omsätta taktiska framryckningar till operativ kontroll.
De kan inte:
• skapa ett genombrott,
• hålla nyvunnet territorium,
• skydda sin logistik,
• genomföra mekaniserade och koordinerade anfall,
• eller matcha Ukrainas drönar- och motartilleriöverlägsenhet.
Sammanlagt innebär detta att Pokrovsk kräver en nivå av kombinerad stridsförmåga — i terräng, i artilleri och i ledning — som Ryzzland i nuläget inte besitter.
Pågående åtgärder (ukrainskt försvar)
1. Fortsätt målrikting av logistik-noder med drönarattack och precisionstridsmedel.
2. Förstärk decentraliserad C2-befogenhet och korta beslutscykler på brigadnivå.
3. Upprätthåll rotationskapacitet och mobila reservellement nära fronten.
4. Skydda kritiska tåg- och sjukhusnav mot sabotage; upprätta mobila “fallback-depåer.”
5. Vidmakthåll artillerireserven och investera i motartilleri-sensorer för bättre survivability.
Slutsats (analytisk)
Pokrovsk-sektorn representerar en systemisk defensiv framgång när kombinerade element (terräng, ISR, C2, LOG) samverkar. Ryzka brister i artilleri, logistik och C2 gör att anfall blir taktiskt intensiva men strategiskt ineffektiva — en klassisk demonstration av hur teknik (UAV/ISR) och plastisk försvarslogistik kan neutralisera numerisk tryckpunktsstrategi.
Jag vill nu att ni skall tänka efter om ni sett videon av gatustrider i Pokrovsk? Tänk sedan tillbaka på de många videon som kom från gatustriderna i Bachmut. Nu inser ni skillnaden!