Ryskt raff bombat i Samara – judoförbundet släpper in ryska kampsportare under rysk flagg igen – ryskt Natoveto utesluts – kraftiga skattehöjningar i Ryssland på upp till 300%

Avsnitt 89. Om regelbaserad världsordning, och brott mot den
Del 4. Världsordning i mikrokosmos, är det demilitariserade Åland försvarbart?

Långt och dessvärre lite mästrande inlägg.

Volcano, som den senaste tiden fått återkommande vredesutbrott med anledning bl a av det famösa s k fredsförslaget från USA, och därmed överproducerat här på Cornu i ren ilska, lovade sig själv och andra nyligen time-out. Man ska vara försiktig vid överbelastningsattacker, egna och andras.

Så kommer den eljest så försynte HMS Repulse med en obekymrad kommentar häromdagen som egentligen skulle klassificeras som en rejält Off-Topic, om en staty i Mariehamn? Vad ingen visste – allra minst han själv – är att han satte eldstålet till fnösket.

-0-0-0-

Åland är så komplext i historien så vi får ta stöd i en överförenkling, en fabel.

Aisopos berättar om Kråkan uppe i trädet som hittat en läcker bit ost, varpå Räven spatserar förbi, med den rovgiriges alla egenskaper och Rävens list. Räven smickrar Kråkan för sina vackra fjäderskrud, den vackraste bland fåglar, och bad kråkan visa att den också hade den vackraste sångrösten. Kråkan klarar strupen, tablå, ostbiten till marken och Räven, som sammanfattade (på vacker gammalsvenska).”Ack, du goda själ, lär dig nu, att alla, som smickra, tänka blott på sin egen fördel. Denna lärdom ska rikligen ersätta dig för ett stycke ost.”

-0-0-0-

Den som sitter på hangarfartyget Gotland, sägs det, har hela Norra Europa inom sin porté. Med lite eftertanke är inte Åland så mycket sämre. Det har alla vetat sen slaget vid Bomarsund 1854.
Elva år efter att Finland övergivit Sverige 1809 och anslutit sig till Ryssland, började Rysslands tänkare konstruera, – Helsingfors skulle byggas som huvudstad, inte Åbo, Sveaborg fanns ju redan, men för indraget, genom Bomarsund på Åland finns ett framskjutet läge för ohotad östersjömakt. Bygget startade 1830 med en fästning för 5000 man och skyddad örlogsflotta, ett av Europas mäktigaste fästen.

Men, så kom Krimkriget och så kom ångan, och brittiska och franska örlogsmän kilade lätt in i trånga sund som en segelflotta inte mäktade, bombarderade det halvfärdiga Bomarsund till ruiner 1854. I fredsfördraget 1856 demilitariserades Åland för all framtid.

-0-0-0-

Raskt till nära nutid. Sverige som kämpade länge med sin självbild, alliansfrihet och aldrig NATO, men tillsammans med andra, i EU. Tillsammans med andra, dock att EU saknar torrt krut, och att skillnad från de flesta EU-länder inte vara NATO-medlem (Lissabonfördraget, är en svag EU-utfästelse). Då lanseras en subregional strategi, Hultkvistsdoktrinen – tillsammans med Finland. Gemensamma övningar, ömsesidigt utnyttjande av marinhamnar (som om dt inte alltid varit fallet med flaggvisning och förrådskomplettering), den marina dimensionen. Det förefaller som om ingen folkrättsexpert varit inkopplad. Sveriges komparativa fördel visavi Finland är, förutom Gripen, Amfibiebataljonerna. Dessvärre, måste man säga, de har en uppförsbacke i finländsk skärgård.

Saken är den att Åland är enormt, Åbolands skärgård med 6 500 öar och en självständig gräns som går tätt inpå finländska fastlandet, ungefär som Greklands territorialvatten som i Egeiska Havet är 200 meter till 3 kilometer intill Turkiets fastland. Svensk trupp har dit inget tillträde, inte heller finsk, inga övningar i fred.

-0-0-0-

Ålands yta är enorma 13500 kvadratkilometer då räknat med den snäva zon hav om 3 nautiska mil (NM, ca 5.5 km) som bestämmer Ålandstraktates geografiska omfattning, jämför med Gotland (då exkluderat 12 NM territorialvatten) som är 3 184 km².

Hela Åland är demilitariserat sen 1856, och dessutom neutraliserat fr o m 1921. Neutralisering är ett i svenska öron något svårgripbart, att vara neutral vet vi vad det är, ätt stå utanför men att med våld kunna hävda eget territorium från att obehörigt utnyttjas av andra. Neutralisering är långt mer krävande, dels för det demilitariserade och neutraliserade Åland, som då inte kan hävda sin integritet utan det får signatärmakterna, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Lettland, Italien, Polen, Storbritannien, Sverige och Tyskland, stå för.
I medlemskapsförhandlingarna med EU ställs Ålands självständighet på sin spets, dels genom att Finland lyckosamt hävdar att Ålande är tredje land (taxfree) men dels att få EU:s solidaritetsklausul ändå att vara giltig. I NATO-förhandlingarna blundade NATO-länderna, och Ålands alldeles unika ställning kvarstår. Och Finland visste, vis av historien, om någon av signatärmakterna skulle ta strid för Åland, utom naturligtvis Finland självt, skulle det vara närmaste grannen. Detta är en av bevekelsegrunderna varför Finland så envetet framhöll att NATO inte är komplett utan Sverige.

-0-0-0-

Under övningen Nordic Peace 2003 transporterades ca 100 svenska officerare och soldater, med vapen, lastbilar och terrängfordon med Finlandsfärjan genom Ålands vatten (då förmodligen till Åbo). Ryska ambassaden överlämnade en not till svenska utrikesdepartementet och protesterade.

-0-0-0-

Ålands särställning hindrar naturligtvis inte att Finland eller NATO genomför planläggning för försvar av Ålandsområdet, annat vore tjänstefel. Men innan försvarsförberedelser på plats kan ske, och fördraget bryts endast i krig, i kris måste logistik köras runt på svenskt vatten, det är långt mellan Finska viken och Bottenhavet. Åbo är en stängd hamn för försvarsmateriel.

-0-0-0-

Mot bl a denna bakgrund, där för svensk del Gotland alltid är språngbrädan, har kanske Ålandssituationen legat i malpåse. Vi kan inte öva där, lika lite som finnarna, eller någon annan, men någon behöver tänka tanken. Om Åland skulle behöva luftvärn måste det vara förberett och stationerat någon annan stans. Man har förbisett att svenska marinen kan vara till hjälp för kollektivt försvar, nu kommer så småningom ytburet långräckviddigt luftvärn. För någon form av neutralitetsvakt, som bistånd till Finland, är svenska flottan absolut underförsörjd.

Nå, ässet i rockärmen om det skulle bli allvar, amfibiebataljonerna? Visst, det är bara att räkna på 13 500 kvadratkilometer, obefäst, utan förråd, oövat, okänt. Någon har sagt att redan vid kris bör Sverige bidra med en eller två bataljoner amfibie till Finland. Ja, gärna, men det går inte av rent formella skäl och då blir svensk kust i det närmaste utan.

Hade någon tänkt på vårt grannland när vi nedrustade? När vi upprustar?

-0-0-0-

Alla inser så här långt att mitt inlägg, egentligen inte avser att gnälla över dåligt förutseende eller att försvaret inte gör så gott man kan. Med Ålandsexemplet som murbräcka. Nej, det jag adresserar är att ett land är förpliktigat att aktivt upprätthålla sina åtaganden inför omvärlden enligt internationella överenskommelser och aktivt göra det även om det kan tyckas vara sovmorgon.

Det jag med emfas vill hävda är att små staters legitimitet och då deras röst i den regelbaserade världsordningen, är att hålla fast vid att reglerna gäller och de måste underhållas aktivt, inrikespolitik får inte hänvisa utrikespolitiken och dess fundament, folkrätten till mindre bevandrade så kallade experter inom bl a journalistiken. Det gäller alla fundamentala konventioner och FN-systemets finkorniga konsensussökande men också alla regionala och bilaterala överenskommelser som Sverige bundit sig för. Man kan möjligen anse att Åland inte är vår sak, man kan anse att Svalbard absolut inte är det, man kan anse av Antarktiskonventionen är likgiltig. Den dag vi gör det, har vi har vi gett efter, som om internationellt ansvar är för andra att ta hand om oss, inte för oss att hålla levande.

Nå, här kan fåglar sjunga sin egen trudelutt. Jag vidhåller att det regelbaserade världsordningen, men alla dess tentakler, vitt och brett, utifrån som den tillämpas med rättsstaten principer är ett gott ankare när det stormar.

Slutligen då – svarslös om räven, kråkan och osten? Nja, kanske är det så att räven har rätt, men vi har ibland glömt lärdomen om den tappade osten. Sen får var och en fundera på om det är ryssen som är räven. Är då Finland osten? Nej, vill man vara putslustig är Finland kråkan 1809, fick behålla sitt hjärta, 1734 år grundlag, sitt universitet, sin lutherska religion, egen valuta, sina domstolar och hovrätt och hela fjäderskruden. Tills rävpälsen hotade från 1880-90. De har aldrig glömt. Det kanske vi i Sverige har?