Ryssland jagar civila med drönare – Orban vill skapa allians mot Ukraina – Ukraina förhandlar även om F-16 och Rafale, inte bara Gripen

Idag kommer Accentmannen med nyheterna från Ryzka federationen.

Här har Ryssland, med sina vidsträckta oljefält och långvariga exportbaserade ekonomi, nu blivit en importör av raffinerat bränsle och köper bensin för att fylla luckorna i ett inhemskt system som inte längre kan omvandla råolja till bensin och diesel. De skadade raffinaderierna har lett till att Ryssland har infört nödtariffändringar, beslagtagit oligarkernas energitillgångar och överlag vidtagit sista utvägens åtgärder.

Rysslands beroende började med ett enkelt, obekvämt faktum: att flödet av raffinerade produkter kollapsar. I september fyrdubblade Vitryssland järnvägstransporterna till Ryssland och skickade cirka 49 000 ton bensin till ryska marknader, samtidigt som Kreml-tjänstemännen kämpade för att täppa till hålen som uppstått efter upprepade angrepp mot bearbetningscentralerna. Dessa järnvägstransporter från Vitryssland och andra kortsiktiga importåtgärder lindrar den omedelbara bristen vid pumpen, men de ersätter inte den förlorade raffinaderikapaciteten, eftersom de regionala lagrings- och bearbetningsbristerna återigen ökar, och även stora importmängder bara lägger sig ovanpå bristen och lämnar systematiska underskott kvar. Med dessa nödimporter på plats vidtog Moskva nästa uppsättning extraordinära åtgärder. Vice premiärminister Alexander Novak stödde offentligt avskaffandet eller sänkningen av importtullar på bensin som importeras från Asien och andra platser, eftersom avskaffandet av importtullar var ett medvetet drag för att påskynda privat bensin till ryska marknader. Denna politiska åtgärd sänker prisgolvet för privata importörer och påskyndar privata leveranser till ryska distributionskanaler, men signalerar också ett förlorat förtroende för landets raffinaderier och en vilja att använda marknaden för att dölja en strategisk brist.

Eftersom import- och tullförändringar inte lyckades stabilisera försörjningen snabbt och marknadsåtgärder inte återställde en stabil försörjning tillräckligt snabbt, vidtog Moskva mer desperata politiska åtgärder och beslagtog Oblkomun-energo från två miljardärsoligarker och överförde företaget till statlig kontroll. Jätten specialiserade sig tidigare på handel och underhåll av den ryska energimarknaden med bas i Ural och levererade el till både civila, företag och organisationer.

Ryssland, världens energisupermakt, har i tysthet blivit en köpare av raffinerat bränsle, då järnvägstransporterna från Vitryssland ökade till cirka 49 000 ton i september för att täppa till hålen i de regionala pumparna, en markant vändning för en nation som har stora oljefält. Orsaken är en intensifierade attacker. Tjänstemän, däribland Rustem Umerov, säger att Ukraina kommer att trappa upp attackerna mot logistik- och bränsleinfrastrukturen, och öppna rapporter visar nu att oljeanläggningar träffas varannan dag. Effekterna är synliga på marken, eftersom bensinstationer i Belgorod förbjuder dunkar så att invånarna inte kan fylla på generatorer, Gazprom-pumpar i Volgograd rapporterar om brist på leveranser, medan Yar-Neft och Volga-Neft har slut på bensin, och det ockuperade Donetsk visar långa köer när 92- och 95-oktaniga bränslen försvinner. Med 16 av Rysslands 38 raffinaderier drabbade under de senaste veckorna och exporten av raffinerade produkter ned med cirka 170 000 fat per dag, kan rörledningar, järnvägar och hamnscheman inte omorganiseras över en natt, och importen kan bara täcka upp för förlorad bearbetningskapacitet. För att den politiska strategin ska fungera måste de beslagtagna företagen leverera reservdelar, ingenjörer och kontinuerligt underhåll. Om de inte gör det kommer ägarförändringarna att vara kosmetiska, och Ryssland kommer att stå inför en långvarig finansiell åtstramning och djupare ransoneringar på hemmaplan.

Sammantaget framstår dessa nödåtgärder mindre som en smart politik och mer som den sista fasen i krishanteringen: en marknadsåtgärd, en tullräddningsplan och sedan direkt statlig kontroll när båda misslyckas. Denna sekvens visar Kremls krympande verktygslåda och väcker en obekväm fråga för både beslutsfattare och marknader: om den fysiska raffinaderikapaciteten förblir nedsatt kommer kortsiktiga lösningar att hålla kostnaderna höga och intäkterna låga, och Rysslands roll på de globala marknaderna för raffinerade produkter kommer att förändras i grunden.

Rapportering från Ukraina

Airbus och 🇵🇹Portugal har undertecknat ett samförståndsavtal för att främja inköp av Eurofighter Typhoon-stridsflygplan som ett alternativ till 🇺🇸amerikanska F-35-stridsflygplan för det portugisiska flygvapnet.

Där du T_rumpen som en möjlig konsekvens av din sk!tpolitik.

Groggens senaste uppdatering (som är något lång…)

Fronten har förändrats — från skyttegravar till drönarinferno
Nu förstår jag även varför så många bloggare och reportrar misstar sig så rejält, det har ingenting med propaganda eller att vara snäll mot ryzzen, det är ren och skär okunskap. Om vi jmf med för 1 månad sedan så har fronterna utvecklat sig mycket olika.
Zaporizhzhia är ännu en traditionell front
Zaporizhzhia fronten är en mer traditionell front så som vi vanligtvis föreställer oss. Skyttegravar, mekaniska enheter med fordon, strid mellan oss och ryzzen i form av stormning och motstormning. Här finns även drönare men inte ens i närheten av de massor som finns i Pokrovsk. Vid Zaporizhzhia kan underhåll tas in med bil mycket nära positionerna. Det har ännu inte etablerats fasta kill zoner.
Dobropillia och Pokrovsk: luftherravälde, killzoner och fotmarscher.

Vid Pokrovsk har vi en helt annan situation. Låt mig börja med Dobropillia och förklara den taktiska situationen där. Vi har helt enkelt luftherravälde här, vi har ca 5 ggr mera drönare än ryzzen eftersom vi slog ut deras tunga drönarpositioner. Därefter skar vi av deras underhållslinje och vi skapade en 15 km kill zone. Vi nötte ner ryzzen tills han inte längre orkade och gav upp. Därefter flyttade vi in våra egna soldater och tog området i besittning. Med luftherravälde kunde vi köra in med fordon och snabbt ta kontroll över de små samhällena. På detta vis har vi rensat ut fienden från Dobropilla området och fortsätter nu vid Rodynske. Ryzzen försökte med en mekaniserad stor motattack som blev en katastrof långt innan de nådde våra positioner. Just nu försöker fienden bygga upp en ny drönarenhet för området. Vårt underhåll kommer in med robotar och drönare även här. Det gör att vi upptäcker varje rörelse fienden gör och vi kan reagera direkt.

Humanitär kollaps — Genèvekonventioner spelar ingen roll
Pokrovsk är absolut det mest konstiga frontområde vi har haft under detta krig. Ingendera av oss har just nu luftherravälde över Pokrovsk, vi har båda etablerat en 17 km kill zone vardera. Detta gör det omöjligt för någondera sidan att köra in förnödenheter. De ryzzar som kommit in i staden gömmer sig och gör bakhåll och rekognoserar. När du måste promenera 17 km för att ta dig in i staden uppstår ett mycket svårt problem för de civila. I en situation som denna faller alla Geneve konventioner platt till marken. Civila kan inte evakueras, det finns ingen mat till dom, kommer de ut är sannolikheten att de blir skjutna mycket hög och bland soldaterna tas det inga fångar. Fångar kan inte tas av praktiska skäl; det är inte möjligt att transportera dom bakom linjerna och det finns inte tillräckligt med mat att dela med dom. Många av er har säkert sett videon där en ukrainsk soldat hoppar fram ur en buske och i princip avrättar en ryzz. Det är helt enkelt en fråga om att likvidera eller likvideras. Detta gäller båda vägarna. Ryzzen skjuter våra civila därför att de inte vet om de är vänliga eller fientliga.

De civila begraver sina anhöriga utanför husentrén, det är inte säkert att gå för långt ut. Deras nödmat är hundar och katter, vatten tas från regnpölar men bara att ge sig ut är förenad med livsfara. Det är en mycket rå situation där djungelns lag gäller till 100%, dessutom finns det barn i staden (till råga på allt). Våra soldater har ingen möjlighet att hjälpa dem.

Stridsmetoder: drönar- och målinriktade insatser istället för hus-till-hus
Det sker strider men först när våra drönaroperatörer har lokaliserat i vilket hus ryzzen är. Attackerna sker som stormning, med FPV, HIMARS, glidbomber eller artilleri beroende på byggnadens struktur. De traditionella hus till hus striderna pågår INTE och kommer inte heller att ske förrän någondera sidan har luftherravälde över staden. För att attackera Pokrovsk på traditionellt vis behöver ryzzen flera hundra stridsvagnar och pansarfordon i en massiv attack. Detta är inte möjligt av två orsaker; ryzzen har inte så många fordon och den yta de behöver för detta är så stor att det blir praktiskt omöjligt.

Uthållighet och fysik — avgörande faktorer
Vad är då avgörande om slaget av Pokrovsk; Nyckelorden är uthållighet och fysik. Om vi ser till de ryzzar som blivit eliminerade är de rätt så gamla, undernärda och uppgivna. Våra soldater är i fysiskt trim och i 30 årsåldern. Kapten Tabak går in i staden med jämna mellanrum, full stridsutrustning plus 25 kg förnödenheter. Han promenerar 18 km in och följande dag ut.

Drönare och robotar — kapacitetsökning och finansieringsbehov

Den andra faktorn är drönare och robotar. Vi har nu levererat 4 robotar till Tabak, de har en framgångsprocent på 96 och tar upp till 250-300 kg nyttolast per resa och robot. Den Vampire som levererades när journalisten Mikael Storsjö var med är ännu i livet, vilket i sig själv är ett mirakel. Kara Dag har på sin önskelista en Vampire samt en robot till. Då skulle de vara fullt utrustad.

Konstantynovka, Kramatorsk och repriser av Myrnohrad-mönstret
Konstantynovka fronten är nu i den status som Myrnohrad fronten i juli 2025, dvs 5-7 km från staden är den sågande kontaktlinjen. Igen finns det inga långa skyttegravar utan ett system av dig outs. Skyttegravslinjerna börjar vid Druzhkivka.
Precis som det var vid Myrnohrad så är det omöjligt att komma med bil till positionerna men ännu kan vi köra in i staden. Underhållet från staden till positionerna sker med Vampire drops.

Kramatorsk utsätts för glidbombsattacker, Shaheds och Lancet drönare. Det har varit ett par fiber optik drönarattacker i Kramatorsk men hittills inga vanliga FPV drönare. Slovjansk som är längre bort har ännu enbart glidbombats och attakerats med Iskander och Lancet drönare. Kramatorsk är ännu inte inom räckhåll för det ryzka artilleriet.

Kontentan är att vi ser en repris på Myrnohrad/Pokrovsk utvecklingen. Hoppas att militärledningen har lärt sig av de misstag som gjordes och inte upprepas vid Konstantynivka.

Den nya krigsföringen, med enbart små grupper som måste marschera in i de större samhällen samt en FPV blockad av underhåll med bilar medför att det inte är möjligt att inta en stad av Pokrovsk storlek. Endast med en massattack av pansarfordon kan ryzzen få in tillräckligt med eldkraft för att utföra gatustrider. Just nu är det ett drönarinferno och Dantes inferno för de civila som valde att stanna kvar.

Konsekvenser för kartuppdateringar och analytiker
Hur påverkar denna situation
krigskartuppdateringarna? Hur skall man beakta att det finns ryzzar utspridda i olika områden och vi har positioner mitt bland dem och bakom deras rygg? En traditionell kartuppdatering är i princip omöjligt, dessutom opererar våra och deras drönare upp till 50 km bakom ryggen. Den gråa zonen borde sträcka sig 50 km åt båda hållen från Pokrovsk.

Just nu ger kartbilderna en skev bild av hur den verkliga fronten är. Det lämnar allt för mycket spelrum till mediaexpertens analys, detta eftersom han utgår från en traditionell uppfattning om hur fronten fungerar och förstår inte det nya.

Dessutom har vi bytt doktrin. Detta har gjort att även ISW felbedömt situationen. På folkmål betyder det att Pokrovsk inte på långt när skulle vara inringat eller att ryzzen härjar vilt i centrum av staden.

Journalistisk risk och fältinsyn
För att ens kunna förstå allt det nya bör journalister besöka de enheter som har front tjänst, dock är risken stor för dessa journalister att resa in i dessa front zoner, igår attackerades ju en pressbil av en Lancet drönare strax utanför själva Pokrovsk vid en servicestation. Dessa journalister dog omedelbart, dessutom var deras bil tydligt märkt med PRESS. Attacken var alltså avsiktlig.

Eftersom Krim är under ständig attack från oss och motståndsrörelsen borde faktiskt Krim betecknas som en grå zon. Motståndsrörelsen består av ukrainare så om vi använder analytikernas logik så har vi flera hundra ukrainare där, detta i sig själv borde räcka till motiveringen av en grå zon markering. Lägg dessutom till att ryzzen inte har full kontroll över halvön. Som ni ser, kartuppdaterings policyn är inte enkel och lämnar mycket utrymme för att dra fel slutsats.
Slutsats

Den moderna krigföringen kring Pokrovsk, Dobropillia, Konstantynovka och angränsande sektorer präglas av drönare, robotar, långa killzoner och krav på fysisk uthållighet. Taktiken har gått från klassiska skyttegravar och massfordonsattacker till små, rörliga grupper och en logistik där underhåll måste ske utan fordon som kan stoppas av FPV-drönare. Det kräver nya kartografiska principer, annorlunda analytiska modeller och en förståelse för att traditionella begrepp om frontlinjer inte längre räcker till.