Foton: Kent tänker på döden och är äldre nu

Kents återföreningskonsert levererade, men bandet är nio år äldre nu och tänker på döden utifrån mellansnack och låtval. Jag får känslan att det här kanske är sista gången de står på scen som fullt band och att det mellan raderna finns anledningar till det. Setlisten kommer inte spoilas nedan, även om hardcorefans som gått på Kent förr kanske känner igen en del visuella teman från tidigare arenakonserter.

Det är befriande att Kent inte har en albumturné, utan i återföreningen kunnat välja och vraka ur sin låtskatt på över 200 låtar (oräknat de floppade översättningarna av albumen Isola och Hagnesta Hill). Det är inte bara hitsen, och från flera album är inte en enda låt med.

Istället får man hoppas att de fått välja sina favoritlåtar, och det blir överraskande många mer eller mindre obskyra ballader som aldrig varit singlar, samt en och annan otippad favorit som faktiskt framfördes på scen.

Giffar på loop följer om någon undrar över bildkvaliteten.

Konserten är som väntat med arenabandet Kent visuellt spektakulär, även om ljudet inte riktigt höll. Kanske stod vi för nära en högtalare, men initialt överröstar basgången Jocke Bergs röst och även om ljudteknikerna verkar justera det hela efter intropotpurrit så blir det aldrig riktigt bra. Det blir även ett irriterande lagg på kameran när den målar upp närbilder på Berg på dukar och skärmar.

Inte för att publiken eller jag egentligen bryr mig i slutändan. Vi fattar och sjunger med ändå.

Oavsett är det underbart att ett svenskt band vågar vara visuellt på en nivå som ofta överträffar de största internationella arenabanden. Undantaget Rammstein, som dock är mer en regisserad teater.

Men låturvalet och mellansnacken följer ett tema, som förvisso länge gått vid Kents sida. Döden.

Många har dragit slutsatsen – så även jag – att återföreningen handlar om pengarna. Bandmedlemmarna bör dra in runt 20 miljoner var på dessa totalt sex konserter, vilket skulle täcka dem fram till pension enbart på att leva på avkastningen.

Men det kanske inte egentligen var anledningen.

Jag får känslan att någon av bandmedlemmarna aldrig mer kommer stå på scen, och pengarna kanske inte var till honom, utan till de efterlevande. Det fanns ett mer eller mindre uttryckligt förlåt, inte bara till fansen utan även bredare än så.

Sistanumret till huvudakten var också otippat och enda låten från sista albumet (oräknat samlingsalbumet) och det är där min förhoppningsvis falska insikt kommer.

Å andra sidan handlar så många låtar Kent skrivit om döden, så det är säkert inbillning.

Fansen är dock helt uppslukade och det är slående hur många yngre som tillkommit, som knappt hade en mobiltelefon eller ett Spotifyabonnemang 2016.

Det sägs vara så kallad grisch som gjort Kent populära bland yngre. Grisch är tydligen nutidens schtekare för oss som inte hänger med, och de dyrkar låtar som Pärlor. Öht rätt ironiskt med tanke på att Jocke Bergs texter är uttalat vänster, men vem bryr sig egentligen?

För övrigt verkar det finnas biljetter kvar för den som ångrar sig och vill gå. Utelämnar foton och giffar från majoriteten av numren. Något får ni ha att se fram emot, och inte bara döden.