februari 2014

Magasinet Neo har i sitt senaste nummer tittat på den ständiga svenska vårdkrisen. Slutsatsen man kan dra av statistiken är att det inte finns någon vårdkris och att svensk sjukvård eventuellt är bättre än på länge. Så varför gnäller svensken på sjukvården?

Som exempel säger sig endast 4% vara missnöjda (”dålig”) med sjukvården på akuten, medan 88% anser sig vara nöjda (”utmärkt”, ”mycket bra”, ”bra”). Ändå får man läsa spaltmeter om våra katastrofala akutmottagningar, trots att patienterna får en första läkarbedömning inom 55 minuter i snitt och i snitt är ute från akuten på två timmar och 49 minuter.

Väntetiderna i primärvården har också minskat och över 90% får tid redan samma dag.

Sedan alliansregimen tog över 2006 har antalet vårdcentraler ökat med ca 20%. Sjukvårdens kostnader har ökat från 8.9% av BNP till 9.5% av BNP. Kom ihåg att BNP justerar för inflationen med den sk BNP-deflatorn. Även i fasta priser, justerat för ett särskilt inflationsindex för vårdkostnader, så har sjukvården fått öka rejält, något under 20% under alliansens styre.

Allt det där är alltså statistik. Men varför gnälls det?

Vad det hela kanske handlar om är de tysta vittnenas kyrkogård, eller snarare de tysta vittnenas tillfrisknande och goda bemötande. Det blir inga Aftonbladetrubriker för de 96% som inte är missnöjda med sitt akutbesök. De 90% som får läkartid hos vårdcentralen samma dag ringer inte media och gråter ut. Kanske ser vi bara en hysterisk mediaanka, där enskilda spektakulära fall av felhantering framställs som normalläget?

För naturligtvis finns det felbehandlingar och dåligt bemötande bland de miljontals som söker sjukvård årligen. Men detta kanske inte är representativt. Däremot blir det bra kvällstidning eller bra TV när misstag sker.

Däremot är det förstås fruktansvärt att som sjuk, utsatt eller rent av döende, bli dåligt bemött och dåligt behandlad, rent av felbehandlad. Fast alla som har ett jobb, även utanför vården, vet att de själva begår misstag i jobbet ibland. 

Den som är utan synd kastar första stenen… Tydligen gör journalister aldrig misstag.

Slutsatsen bör bli att sjukvården inte blir bättre bara för att vi får ett regimskifte tillbaka till den gamla vänstersocialismen. Dessutom är sjukvårdspolitik landstingspolitik, och inte något som ligger på regeringen, hur mycket dessa än vill säga sig ”rädda sjukvården”. Ungefär som med skolan, som trots allt är kommunal och varierar oerhört mycket mellan olika kommuner.

Det var alltså inte bättre förr, om man ska tro Neos statistik. Vi gnällde även på vården under vänstersocialisterna, och vi gnällde även på vården i det gamla DDR-Sveriges folkhem.

När får vi se följande rubriker i Aftonbladet?

”Akutsuccen! – Fick träffa läkare efter tio minuter och fick korrekt behandling.”

”Ingen väntetid på vårdcentralen! – Fick tid direkt och recept inom en timme från telefonsamtalet.”  

Sådant säljer inga lösnummer och ger inga länkar på Facebook. Ovanstående är dock mina personliga erfarenheter. En följdgissning är att så fort vänstersocialisterna bildar nästa svenska regim i september 2014 kommer deras kollaboratörer på kvällspressen sluta skriva om svensk sjukvård, och helt plötsligt upplever alla sjukvården som fantastisk…

Rösta för all del på vänstersocialisterna, men sjukvården kommer inte bli bättre för det. Speciellt kommer enskild inkompetent personal inte helt plötsligt bli kompetenta, utan samma sura sjuksyster eller ointresserade läkare kommer vara precis lika sur eller ointresserad även efter september 2014. Men majoriteten av personalen kommer vara precis lika duktig som idag.