Framtiden är så ljus att man måste ha spegelglasögon

Som 70-talist var jag i åldern där man/jag började läsa litteratur direkt på ursprungsspråket engelska i mitten av 80-talet. Uteslutande sf förstås. En litterär strömning som dök upp på 80-talet var den sk cyberpunk, som utspelade sig i en oftast ospecificerad nära framtid där rådande trender skruvats till sin extrem. Oftast med ett fokus på globala datanätverk, trots att Internet på 80-talet var okänt för de flesta och begränsat till bland annat idag allt mer bortglömda protokoll och system som FTP (med Archie som sökmotor), Gopher, IRC, Usenet mm.

Helst skulle man koppla upp sig mot de globala datanätverken via virtuella världar, åtminstone i böcker som Vernor Vinges True names (1981) eller William Gibsons Neuromancer (1984) [Trivia: Uttala Neuromancer som New Romancer, så inser man en litterär koppling till romantiken]. Andra framträdande författare var t ex Walter Jon Williams med Hardwired (1986) eller Bruce Sterling inklusive antologin Mirrorshades mfl böcker. Cyberpunk lever väl i någon omfattning kvar även om man kanske kan säga att genrén dog i och med Neal Stephensons överlägsna och oerhört underhållande (för den insatta genréparodin) Snow Crash (1992). Därmed var allt som kunde sägas sagt.

Så varför skriver jag det här? Ett genomgående inslag var att i framtiden (dvs nu), så skulle krig om och med information vara lika betydelsefullt som gårdagens krig på slagfältet, och stulen information skulle handlas för stora summor pengar precis som vilket annat stöldgods som helst. I Hardwired finns det rent av exempel på hur man via virtuella och fysiska händelser kraschar ett företags aktie för att sedan aggressivt köpa och ta över företaget. Verkligheten och dikten.

Men den framtid som beskrevs på 80-talet är redan här nu. Vi har ett världsomspännande datornätverk som alla är uppkopplade mot, inte ovanligt 24/7 via iPhones eller Androider. En del av oss är rent av cyborger, åtminstone hörselskadade som idag kan ha elektroniska implantat som gör att de kan höra. Kanske brister det lite i att vi sitter online i virtual reality, men virtuella världar har vi gott om.

Och från och med idag kan vem som helst handla med information direkt från person till person via den nyss lanserade internationella tjänsten Mancx, bakom vilka det står en grupp svenskar.

Tanken är att den som behöver en viss information ställer sin fråga på tjänsten och lägger till vad man är beredd att betala. Affärstillämpningarna är enorma. Vill du etablera ditt företag på en ny ort eller i ett nytt land kan du t ex ställa en fråga som “Vilka företag på orten XYZ hyr in konsulter inom Java? 1000 USD”. Får du ditt svar från någon som har koll på detta och vill sälja den informationen har du alltså en lista med möjliga kundprospekts att höra av sig till om ditt Javakonsultbolag skall etablera sig på en ny ort eller nytt land.

Tjänsten påminner enligt The Guardian om befintliga Quora, men här handlar det om professionellt intressant information som aktörer är beredda att betala för.

Information want’s to be free sägs det. Men det finns information som aktörer är beredda att betala för, och det finns massvis med information som andra sitter på men inte kan tjäna några pengar på. Det finns förstås en del etiskt intressanta saker här. Säljaren som fått sparken men sitter på kunskap om hela kundlistan. Den missnöjde anställde som sitter på information om offerter etc. Naturligtvis får man inte sälja stulen information, men det finns också en gråzon här.

Framtiden är alltså i allra högsta grad här. Individer kan nu handla med information, där Mancx tar hand om administrationen och överföringen av pengar internationellt i form av mäklare. En koppling till det professionella nätverket LinkedIn finns också för att verifiera uppgiftslämnares bakgrund.

Man kan se det som en motreaktion till Wikileaks, eller ett komplement. All information är inte intressant för alla människor, speciellt inte väldigt nischad information. Samtidigt tar möjligheten att köpa sådan här information bort ett enormt handelshinder som existerar över landsgränser och regionsgränser, då man kanske lite enklare kan etablera sitt företag på nya marknader.

Mancx har två bloggar, Virgin Information och Mancx där de lägger ut resonemangen lite mer.

Varken jag eller någon till mig närstående har fått någon som helst ersättning för det här inlägget. Däremot finns det aktörer som smörat och jag har förstås en svag punkt för svenska initiativ.