I ett gästinlägg hos bloggrannen Chefsingenjören skriver signatur Sumatra om hur svenska staten historiskt lönat svenskar som riskerat sina liv för landet i ofred. Exemplifierat med den svenska handelsflottan under andra världskriget, den svenska livlinan mot omvärlden där män riskerade och inte sällan offrade livet för Sveriges väl.
Det är tungt att läsa att Sverige idag är likadant som 1945, och att inget hänt.
Sjömän som hamnade i japanskt fångläger möttes efter kriget av polisen och sattes i fängelse eftersom de inte lämnat in någon taxering på 3-4 år, och alltså inte heller betalat någon skatt.
De överlevande sjömännen från ett svenskt handelsfartyg som sänktes utanför den sk Skagerackspärren möttes ”av kronofogden som överlämnade indrivningskvitton: de har inte deklarerat på flera år, blivit därför skönstaxerade och gäldade i skuld till staten” när de kom hem efter kriget.
Nu fick sjömännen ett rejält lönepåslag, som kallades krigsriskersättning. Denna extra lön deponerades på bank och var låst till efter kriget. Men då beslagtog svenska staten pengarna med motiveringen att “sjömän inte kan hantera så stora belopp”. Pengarna har aldrig betalats tillbaka till sjömännen eller deras arvingar och är alltså fortfarande stulna av svenska staten, som tack för att man riskerat sitt liv till sjöss under brinnande andra världskrig. Bra att tänka på när svenska staten gnäller på att andra inte betalat tillbaka efter andra världskriget. Man kan aldrig skydda sig mot en konfiskatorisk stat.
Det får i sammanhanget sägas att det är imponerande att någon alls kan tänkas göra utlandstjänst åt svenska försvaret, eller för den delen åt UD mfl myndigheter som agerar i utlandet.
3 kommentarer
Nu håller jag med om att villkoren är dåliga, men har det inte med den klassiska utbud/efterfrågan-modellen att göra? Det finns ju trots allt fler som vill göra utlandstjänst jämfört med antalet platser i utlandsstyrkan. Om det istället hade varit färre hade man förmodligen tvingats förbättra villkoren istället…
Jovisst, problemet i närtid är att man är att man är rädd för att dom frivilliga kommer att minska i antal och därför tänker sig leva på en tidigare anställd stor stock som man vill kunna tvinga ut.
Bättre avtal, finns inget intresse av sådant i FM.
J.K Nilsson
Det som jag tycker är trist är att olika myndigheter har olika villkor för utlandstjänst.
Det är ganska många tillfällen där t.ex. svensk personal från Försvarsmakten och Räddningsverket (det som idag heter MSB) gjort samma jobb men haft olika betalt…
Sedan är det givetvis så att tacksamhet finns även idag. Ta ex. den svenska befälhavaren för op Artemis som vid hemkomst fick medalj ur dåvarande FN chefen Kofi Annans hand samt hux flux några månader senasre blev befordrad till general och avgick med pensionsavtal vid 53 år ålder…eller var det nu va.