Jag fortsätter att uppröras över den allmänna uppslutningen bakom den helt meningslösa lärarlegitimationen.
Nu blir förstås de flesta mäkta imponerade av titlar, men legitimationen förändrar ingenting. Det är och förblir exakt samma lärare som förut, bra som dåliga. En skitlärare med legitimation är fortfarande en skitlärare. En del olegitimerade och bra lärare kommer nu tydligt klassas som skit, trots att de för att alls kunna behålla jobbet måste vara bättre än de behöriga lärarna, i framtiden leg. lärare.
Tvärt om så innebär en legitimation bara ökad komplexitet i samhället och ännu ett utmärkt exempel på lagen om minskande avkastning och samhällets kollaps. Lärarlegitimationen kommer nämligen kosta tid och pengar att administrera, men alltså inte tillföra ett dugg till barnens undervisning. Tvärt om kommer resurser från samhället i stort gå till en meningslös legitimation.
Normalt inför olika branscher gärna legitimeringar för att göra sig av med konkurrenter med låg overhead, men det brukar då kallas certifieringar. Om du är småskalig så har du inte råd att avdela tid och pengar till certifieringar, och därmed kan branschorganisationer gnugga händer över att ha blivit av med de billigaste konkurrenterna. För legitimerade (behöriga) lärare kostar mer pengar. Den obehöriga läraren kan man sparka när terminen är över och kostar alltså inte lika mycket då man slipper betala lön över sommaren. Men undervisningstimmarna blir alltså inte mer för pengarna, tvärt om mindre.
Vem vet vad som kommer härnäst? Legitimerade lokalvårdare? Legitimerade eller certifierade fildelningsjägare? Certifierade tjuvar? Bara man har en fin titel så blir det ju status och helt rätt om man får tro fårskocken.
Vad jag speciellt saknar är en legitimation för politiker. Det behövs uppenbarligen. Fast helst någon riktigt knivig certifiering, typ några olikformade klossar som skall stoppas in i passande hål i en träkub. Snacka om att det skulle bli förnyelse i riksdag, landsting och kommunfullmäktige landet runt!
Normalbegåvningarnas tyranni
Tänkte illustrera hur normalbegåvade många är som hurrar över denna meningslösa legitimation, folk som blir imponerade av titlar. Lite citat.
Mikael Wendt (fp): “Vi behöver ge lärarna de resurser som de behöver för att kunna fokusera på elevernas lärande. Genom kunskap stärks vår demokrati och säkerhet.”
Floskelparad. Ja, du Wendt. Allt en legitimation gör är tar resurser från lärarna och samhället. Men man behöver inte vara begåvad för att bli politiker. Inget nytt där.
Jesper Svensson: “Det är naturligtvis glädjande att det finns en bred enighet om att det är dags att satsa på skolan.”
Som sagt, inte ett öre kommer satsas på skolan, undervisningen, lärartätheten, lokalerna, böcker, datorer, instrument eller annat material. Pengar kommer däremot satsas på en legitimation istället.
Rasmus (liberal): “Självklart ska svenska barn undervisas av de allra bästa lärarna.” Se ovan. En skitlärare förblir en skitlärare även om h*n är legitimerad.
… och så fortsätter det. Men jag orkar inte lägga in fler exempel.
Man kan summera med att alla som applåderar förslaget är fullständigt frikopplade från verkligheten, eller som sagt normalbegåvade.
Vad skolan behöver är något helt annat, men vi kan nu ge upp hoppet om att vi skall få se några förbättringar. Skolan är och förblir en budgetregulator i de kommunala budgetarna, legitimerade lärare eller ej.
Till alla ni toppenlärare som finns i vårt land. Fortsätt vara toppenlärare. Titeln kvittar. Fast det förstår ni ju själva.
18 kommentarer
normalbegåvade i den undre kvartilen
Instämmer naturligtvis. Det är märkligt att just skolan, vården och omsorgen aldrig blir bra. Politiker har hållit på och ändrat betygskalor, läroplaner och allt möjligt i över 100 år och aldrig lyckas de prestera ett bra system som fungerar. Skolan skall alltid diskuteras, problematiseras och förändras av politiker och tar en massa tid och energi och det blir aldrig bra ändå.
Låt rektorerna sköta skolan och håll politiker borta från verksamheten, de bara förstör och krånglar till saker.
Jämför med vilken privat verksamhet som helst, så har de flesta företag som överlevt några år funnit sin väg att organisera verksamheten på ett väl fungerande sätt.
Sedan har vi ju sjukvården, där vi har en hel politisk struktur i form av landsting som skall sköta vården och den verksamheten är det alltid tjafs med, hur svårt kan det vara att sköta ett sjukhus egentligen? Lägg ner landstingen och låt sjukhusdirektören sköta verksamheten.
Amen, har aldrig förstått varför hundratals miljoner kronor i varje landsting skall försörja en massa inkompetenta politiker istället för att korta vårdköer. Landstingen kan helt avskaffas.
Hur svårt det kan vara att sköta ett sjukhus? Exakt hur svårt som helst egentligen. I alla fall om man har en begränsad summa pengar, lagkrav på vad man ska prestera och därmed en budget som inte går ihop. Men så är det ju också olika i olika landsting. Vissa köper de dyra medicinerna som kan rädda några få till, medans andra satsar mer mer förebyggande vård till exempel. Vem ska göra avvägningarna? Politiker som vi röstar fram eller snöd vinning? Och vem ska få vård? Finns många frågor att vända och vrida på där.
Men tillbaka till huvudämnet, skolan. Min bästa lärare från grundskolan som framgångsrikt tog tag i och vände en mobbingsituation var obehörig, och fick därmed inte förnyat förtroende när en behörig sökte platsen. Förjävligt.
Jag är för mindre komplexitet i samhället, men tror inte att det kommer att ske utan krash.
Det är inte meningen att skolan, sjukvård och äldreomsorg skall fungera. Hade det gjort det, hade vi haft mycket färre politiker och annat byråkratiskt och det är där problemet ligger.
Jag brukar fråga min svärfar vad politiker alltid malde om inför valet när han var i min ålder. (30år)
Och det verkar som det är samma gamla eviga mantra: skola, vård omsorg.
Det är min fasta övertygelse att det har aldrig varit tänkt att det skall fungera, helt enkelt.
Annars hade vi löst problemen.
Det skiljer lite för mycket i verklighets uppfattningen på oss som lever i besluten och de som fattar dom!
global
Ylven, angående vården, så finns det redan myndigheter som kan (reglera) sådant där, ex Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och Läkemedelsverket. Dessa kan med lagar från våra statligt folkvalda styras på lämpligt sätt. Varför man skall behöva ha ett mellanled i form av landsting förstår jag inte, och att det fungerar olika i olika landsting visar med all tydlighet att många är mindre kompetenta än andra.
Skall dock inte gnälla på mitt landsting. Vi får alltid tid samma dag som vi ringer till vårdcentralen, eller jourcentralen vid udda tider, och vid tveksamheter tar man prover osv. Sedan kanske inte alla läkare är de mest kompetenta, men de försöker iaf.
Håller helt och fullt med.
Men jag tror en stor organisation är en stor organisation oavsätt vård, skola, abb eller ericsson. Det finns klåpare överallt.
Det som är lite lustigt är att detta med ramavtal har precis samma effekt. Vissa stora som har ramavtal procentar på småkillarna utan att tillföra nått värde överhuvudtaget. För själva kan de knappast anställa några duktiga.
Cornu, låt mig rekommendera en bok som jag VET att du skulle gilla:
Mats Alvesson, "Tomhetens triumf: Om grandiositet, illusionsnummer & nollsummespel".
"Dagens samhälle utmärks av grandiosa självbeskrivningar och anspråk i stor skala. Individer, yrkesgrupper och organisationer ägnar allt mer kraft åt att förse tillvaron med en guldkant. Detta samtidigt som kampen om godbitarna – yrkespositioner, utbildning och konsumtion – i allt högre grad handlar om ett nollsummespel.
Det råder bred enighet om att vi lever i ett kunskapssamhälle och att högskoleutbildning för alla är vägen till framgång. Allt fler yrkesgrupper professionaliseras. […] Men mycket av detta är substanslöst och rymmer inslag av bondfångeri och självbedrägeri.
Finare, guldglänsande omslag:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173892092
Billigare upplaga:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173893331
Eftersom vården togs upp som exempel kan jag ta upp det som är en offentlig hemlighet inom vården, d v s de flesta inom vården är medvetna om det men inga utanför av den enkla anledningen att ingen törs ta upp det till diskussion – läkarnas makt. Många tror att det skulle bli bättre om läkarna fick bestämma. Men faktum är att det är de som bestämmer om i stort sett allt som leder till kostnader inom sjukvården.
Några exempel: Läkare går inte att schemalägga. Inom flyget får en pilot jobba när man har en avgång. Inom vården är det tvärtom. När läkarna har lust att jobba så får all övrig verksamhet anpassas till det. Resultatet blir alldeles för ofta att man har en bemanning för behandlingar exempelvis operationer, men att man inte kan utföra dem för att det saknas operatörer.
Ett annat exempel är behandlingar som läkarna tycker är intressanta att utföra. Då hittar de så många möjliga patienter som de bara kan, även om det innebär att behandla gamla, trötta patienter med ena foten i graven, som hellre skulle vilja avsluta sina dagar i lugn och ro.
Och hur kan detta få fortgå? Läkarna har de senaste decennierna påverkat sin egen arbetsmarknad på ett mycket smart sätt. Så fort någon instans, t ex SCB räknat fram att läkarbehovet kommer att öka kraftigt och att det behövs fler utbildningsplatser, så har läkarförbundet stoppat det. Så nu finns det så stor efterfrågan på läkare, särskilt vissa specialiteter, att de kan styra och ställa som de vill och naturligtvis med inarbetade kompledigheter och extraknäck som stafetter, tjäna nästan så mycket de vill.
Så inte tror jag att sjukvården skulle gynnas av att läkarna fick mer makt. Snarare handlar det om att patienterna och skattebetalarna borde få mer makt genom att fler läkare utbildas.
När det gäller skolan tror jag faktiskt inte att samma situation skulle uppstå. Jag uppfattar lärare i allmänhet som betydligt mer intresserade av sina elever. Skillnaden mellan vården och skolan är att politikerna har en mycket större respekt för de olika professionerna inom vården än för pedagogerna. När det gäller vården har de en onödigt stor respekt eftersom många av frågorna handlar mer om etik än vård.
/Hanne
Jag måste be att få instämma i att en lärarlegitimation, detta skråtänkande med de inlåsnings- och utestängningseffekter det skapar – knappast är kvalitetsdrivande i en modern och föränderlig värld.
Alla yrken behöver bli öppnare och MER flexibla när det gäller rekrytering, om vi skall klara att leverera vad morgondagen kräver. Bygg fler ramper och färre hinder, för att använda ytterligare en klyscha.
I SYNNERHET Skolan, och därmed även lärarkåren, behöver MER dynamik och influenser från världen utanför – inte murar (i form av certifikat) för att hålla människor från verkligheten ute.
Om man FÖRST verkligen hittade en enkel, säker, flexibel, effektiv och användbar modell att arbeta med kvaliteten skulle jag möjligen förstå att man vill manifestera denna med en 'legitimation'.
Men jag förstår inte poängen med att börja i änden 'det skall vara en legitimation', och SEDAN försöka fundera ut hur denna legitimation egentligen skall bli ett kvalitetsverktyg.
När man en gång har fått denna legitimation – vad händer då? Om jag var lärare och får min legitimation vid 25; Hur säkerställer legitimationen i sig min lärarkvalitet trettio år senare?
Nä, jag är skeptisk. Börja i rätt ände.
/Morgonsur
http://morgonsur.wordpress.com
Det som gör en lärare bra beror helt på hur pedagogisk personen är. Dessvärre är det få lärare som är pedagogiska idag. Det är mer ett sätt att dra in till brödfödan än en passion för de.
Jag kom ihåg en lärare på Naturvetenskapliga linjen (som jag gick på för något år sedan). Han var helt opedagogisk och inte särskilt intresserad att diskutera ämnet, matematik, med eleverna. Det var hans väg eller ingenting alls.
Han var väldigt dålig på att förklara för nybörjare i mer avancerad matematik. Så det blev bara en massa sörja och en massa gissningslek för min del.
Kanske var jag den obegåvade? Nej, dock den mer nyfikne, men nyfikenhet gick inte riktigt hem hos den matematik lärare jag hade. Det sågs mer som "störning av klassen";). Man kan ju, med förvånad blick, undra varför elever ingenting lär oavsett vilken nivå det är på i utbildningsvärlden. Om lärare inte ens gillar att vara lärare, hur ska då elever gilla att vara elever under just de?
Vad lärare än vill påstå så är de predikare och predikare måste kunna sälja "passionen" för sitt ämne. Det finns ingen mellanväg där. Som inbiten säljare/marknadsförare kan jag inte sälja saker jag varken tror på eller känner någon som helst förkärlek till. Lärarna som inte presterar bra kanske borde fundera på nytt yrkesval? För deras egen skull och för framtidens vuxna?
Nu ska man ju inte ta allt som Cornucopia skriver på allvar. Jag menar, han är ju trots allt inte legitimerad bloggare, och man kan ju därmed inte lägga någon större vikt vid hans åsikt.
/E, Certifierad åsiktsmaskin
ErikG, men det kommer. Ligger ju förslag i EU-parlamentet på att man måste ansöka om och registrera sig för att få blogga. Räknar iskallt med att man måste vara legitimerad, certifierad och registrerad inom 10 år om man vill skriva något publikt på Internet.
Glöm inte att det troligen blir licens- och registrerignsavgifter på bloggandet.
Åke M
Vad det handlar om är istället att det finns olika uppfattningar om vad en bra skola ska handla om.Sossarna har i decennier använt skolan till att förverkliga sin politik, ofta påhejad av folkparti och centerparti. Därför har man sänkt alla krav kunskaper både hos elever och lärare. Friskolereformen var en halvmesyr, fortfarande måste friskolorna följa den socialistiska läroplanen. Exempelvis måste man ha hemkunskap på mellanstadiet som naturligtvis kräver ganska dyr utrustning. Borgerligheten kunde ha ändrat detta men precis som med statsTV:n har man inte rört denna socialistiska propagandamaskin.
FredrikN
Ska vi avskaffa läkarlegitimationen också då Cornucopia? Körkort för buss/lastbil? Det finns ju så många skitchaufförer?!!
Man måste inte ha hemkunskap på mellanstadiet.
Jag tycker att förslaget om lärarlegitimation är bra. Då är jag enligt Dig antingen "helt frikopplad från verkligheten" eller "normalbegåvad" (fast Du menar nog under genomsnittet med Ditt uttryck.)
Det är ju ett vanligt debattknep att tillskriva de som har en annan åsikt sämre mänskliga egenskaper än en själv. Lyssna bara på Ohly när han beskriver alliansregeringen, de består enligt honom av allt igenom onda människor.
Jag anser ändock, trots Din syn på mig, att jag har viss koll på verkligheten vad gäller skolan. Detta efter att haft två barn som gått igenom grundskola, gymnasium samt högskola/universitet. Vidare har jag arbetat som lärare i ett antal kommuner under många år samt dessuttom under de senaste 15 åren varit verksam som egen företagare. Jag har även tidigare deltagit i lärarutbildningen som VFU-ansvarig.
Det finns mycket att säga om situationen i skolan, den är inte bra. Du har själv hittat en delförklaring; kommunaliseringen och dess konsekvenser. En annan förklaring är det utbredda föraktet för kunskap och kompetens som finns fr.a i vänsterkretsar.
Om vi håller oss till själva frågan om legitimationen, så är det självklart så att en dålig lärare inte blir bättre av legitimation eller att en bra lärare blir ännu bättre av samma legitimation. Just det argumentet har jag faktiskt inte hört från någon som är för legitimationen, så Du strider mot väderkvarnar i detta fall.
Syftet är ju att få kommuner, men fr.a friskolor att anställa behöriga och adekvat utbildade lärare. Allt annat lika så är det ganska troligt att utbildning höjer kvaliteten på en lärare. Självklart finns det obehöriga naturbegåvningar som är utmärkta lärare och utbildade som är mindre bra, men i stort så höjer relevant utbildning kvaliteten på insatsen. Lärare är ett av de viktigaste yrkena i Sverige idag. Att kräva legitimation för dessa höjer kvaliteten, anser jag. Den viktiga myndighetsutövningen att sätta betyg ska i framtiden t.ex få utföras endast av legitimerade lärare.
Om dessa mina åsikter stärker Dig i tron att jag är mindre begåvad får jag väl stå ut med 😉