(s) snubblar över förmögenhetsskatten

Socialdemokraterna, som någon form av självpåtagen härförare för de röd-gröna axelmakterna, börjar vackla på mållinjen och säger sig tveka om förmögenhetsskatten. Det kan förstås röra sig om något desperat eller naivt försök att fiska några hundra röster inför valet, för trots allt så skall resten av de röd-gröna axelmakterna säga sitt också.

Förmögenhetsskatten är som alla skatter en skadlig skatt, men också en skatt som i princip är frivillig. Åtminstone enligt storpatron Göran Persson. Det finns massvis med sätt runt förmögenhetsskatten, eftersom den baserar sig på taxerade värden. Om inte annat kan besuttna personer flytta från landet och låta pengarna arbeta någon annanstans än i Sverige. Enda sättet man inte kan ducka skatten utan att behöva flytta ur landet är om man beskattas pga sin högt taxerade och färdigamorterade bostad inköpt på 60- eller 70-talet.

Dessutom blir förmögenhetsskatten en genusfråga som främjar att folk går in i kvinnoförtryckande borgerliga patriarkala strukturer som det kallas av genuspopulisterna, dvs äktenskapet. Äkta makar sambeskattas nämligen. Det gör att partners (ett genusmässigt neutralt uttryck som jag här använder av pk-skäl) med ojämna taxerade förmögenheter kan tjäna pengar på att just ingå avtal om denna kvinnoförtryckande borgerliga patriarkala struktur, dvs gifta sig.

(s) överväger att återinförd förmögenhetsskatt skall lägga sig på 2 MSEK som brytgräns för ogifta, och 4 MSEK för sambeskattade gifta. Vi tar ett exempel. Partner ett har en taxerad nettoförmögenhet på 0.5 MSEK och partner två har en taxerad nettoförmögenhet på 3.5 MSEK och betalar alltså om sossarna återinförde 1% i förmögenhetsskatt 15 000 kronor per år i förmögenhetsskatt, kanske för avsaknaden av lån på huset. Om dessa partners istället gifter sig så samtaxeras de till 4 MSEK och slipper helt förmögenhesskatt. Partner två sparar alltså 15000:- om året på att gifta sig.

Ett annat motsatt exempel är partner ett och två som är gifta sedan 60-talet och har varit duktiga och amorterat av sin lilla villa de köpte för 325 000:- år 1965. Idag har den ett taxeringsvärde på 4 MSEK, då den råkar vara belägen i ett område där oansvariga och överbelånade 60-, 70- och 80-talister har trissat upp priserna förblindade av de senaste decenniets låga räntor. De två pensionärerna betalar dock ingen förmögenhetsskatt då de precis ligger på gränsen. De saknar övriga tillgångar, men lever gott på den lilla pensionen och nästan gratis boende. Så hände det som kommer hända oss alla. Den ena partnern, låt oss säga partner ett, dör. Kvar sitter nu partner två och sambeskattas inte längre. Istället får partnern nu betala 20 000:- per år i förmögenhetsskatt som straff för att partner ett dog. Säljer partnern nu huset så åker de dessutom på en reavinst på marknadsvärdet 6 MSEK minus inköpspriset 0.325 MSEK, dvs 22% av 5.675 MSEK, eller 1.24 MSEK. Partnerna hade tänkt sig att barnbarnet skulle få ärva villan, dvs ta över den utan skatt, så enda vägen ut är att snabbt och lätt ta livet av sig innan det blir dags att rökas ut ur huset pga 20 000:- i förmögenhetsskatt per år, som nu skall betalas med en enda pension.

Hm.

Det kanske inte är så underligt att (s) vacklar om denna skatt. Den slår trots allt bara fel. De verkligt rika slipper förmögenhetsskatt, eller vet hur de skall undvika den, och kvar är bara de som inte vet hur man undviker skatten eller inte vill göra de investeringar som krävs för att slippa skatt, t ex ta lån och köpa nolltaxerade aktier eller jordbruksfastigheter som i sig klarar av att betala räntan på lånet men alltså taxeras till noll kronor.

Förmögenhetsskatten främjar alltså att man tar lån och att man inte amorterar på sin bostad. Knappast en hälsosam utveckling.

Styr vi våra webläsare till SCB så har de lite statistik över taxerade förmögenheter från år 2006, sista året innan förmögenhetsskatten avskaffades av alliansregimen. På den tiden låg brytgränsen på 1.5 MSEK för de som inte gift sig och 3 MSEK för sambeskattade partners.

Sätter vi nu brytgränsen till 2 MSEK för ogifta, och 4 MSEK för sambeskattade får vi fram följande siffror för år 2006.

– 38521 sambeskattade + 60 479 ogifta betalar förmögenhetsskatt
– De sambeskattade sitter på 321 miljarder SEK i taxerad förmögenhet och de ogifta 283 miljarder SEK.
– 24 701 sambeskattade i åldern 60+ sitter på av 191 av dessa miljarder och kommer åka på en rejäl smäll om partnern dör när en person skall betala ännu högre förmögenhetsskatt
– 44 559 ogifta i åldern 60+ betalade förmögenhetsskatt år 2006, dvs 45% av de drabbade

Det är ingen idé att titta på hur många sambeskattade som ligger i intervallet 2-4 MSEK, eftersom man inte var skyldig att ange någon siffra för förmögenhet om man låg under 3 MSEK i samtaxerad förmögenhet. Dessa är de som kan råka riktigt illa ut i exemplet att den ena partner dör.

1% i skatt på 604 miljarder är alltså lite drygt 6 miljarder kronor i skatt som skulle komma in per år om de taxerade förmögenheterna låg på samma siffror som år 2006. Det är förstås bara en piss i sjön relativt alla de utgiftshöjningar som (s) och den röd-gröna alliansen vill genomföra om de får makten.

Det är knappast så att det finns speciellt många röster för socialdemokraterna att hämta bland dessa exakt 99 000 personer, eller lite drygt 1% av Sveriges befolkning. Det finns säkert de som röstar på sossarna i den gruppen redan, men säg de kan locka över en tiondel (vilket nog är en överdrift) av dessa genom att lova att inte återinföra förmögenhetsskatten. Det skulle ge dem 0.1% fler röster i valet.

Så det kan knappast vara därför de börjat vackla på målet, utan det ligger något annat bakom.

Svaret ligger kanske i att miljöpartiet inte vill återinföra förmögenhetsskatten. Miljöpartiet har många bra idéer, men också många felaktiga. Fast inte sällan är de rätt rationella eller vettiga, trots att de lierat sig i den rödgröna axeln. Att de får allt större stöd, och rent av är större än (s) i Stockholm kan nog spela in. Det rör sig kanske om en eftergift till (mp). Bättre att för (s) förekomma i media än att (mp) skall få plocka poänger på att fått med sig (s) i frågan.

Där tror jag vi hittar förklaringen. Trots allt skulle (s) aldrig backa möjligheten att införa en orättvis skatt som bara slår fel, om det inte vore för att någon annan har tagit dem i örat.

Sedan vill nog sossarna inte heller stöta sig med pensionärerna, som alltså står för 45% av de som drabbas av förmögenhetsskatten. Ni vet de där stackarna som gnetat hela sitt liv, betalat sin fackföreningsavgift och amorterat på sitt hus.

Fast allt det här är en ickefråga ett tag till. Först måste de röd-gröna axelmakterna vinna valet och hamna i egen majoritet.

Men visst, återinförs förmögenhetsskatten så kan man ju återigen läsa taxeringskalendern eller lite mer modernt beställa hem Ratsit-katalogen och sitta och leta grannarnas förmögenheter igen. Och ställas inför beslutsvåndan om man skall ange “0” som förmögenhet eller redovisa förmögenheten trots att den tack vare tagna åtgärder ligger precis under brytgränsen för förmögenhetsskatt. Roligare att ange noll och låta grannarna klia sig i huvudet.