Hemslaktat och hembränt

Systembolaget håller med näbbar och klor kvar vid sitt monopol på alkoholförsäljning. Även fortsättningsvis skall man inte kunna köpa närproducerat vin direkt från gårdarna.

I ett debattinlägg öppnar nu Systembolagets VD för att man via Systembolaget skall kunna beställa gårdsproducerat vin, men det måste likväl alltså hämtas ut via monopolet. Hela vitsen med närproducerat försvinner därmed. Istället kommer eventuella flaskor att transporteras landet runt via olika speditionscentraler, innan kunden väl måste inställa sig på sitt systembolag för att hämta ut flaskan. Dyrt, onödigt och miljöovänligt. Enda sättet runt detta är att bonden öppnar en restaurang med vinrättigheter och serverar öppna flaskor på plats. Men tillstånd för sådant kan nog räknas på ena handens tumme.

Antalet vinbönder ökar i Sverige, åtminstone i Skåne, Halland och på Gotland. Låt vara att svenskt vin på vindruvor oftast smakar som något som närmast kan beskrivas som kofta, men vill folk ha detta så borde de få köpa lokalt och närproducerat direkt från producenten. Man kan rent av tänka sig någon form av tillstånd, så kommunen kan utföra kontroll av verksamheten, men att inte tillåta försäljning av det som jäst på gården är bara löjligt. Saft från gården får man sälja om den tillagats i livsmedelsgodkänd lokal, men jäst saft får man alltså inte sälja. De flesta svenska vin är förstås bärviner och smakar alltså inte kofta.

Att behöva gå via Systembolaget kostar slutkund pengar, belastar miljön i onödan, och minskar intäkterna för förädlaren, intäkter som istället skall hamna i fickorna hos DHL och som bonus till Systembolagets VD.

Förutom hembränt så finns det en punkt till där man inte får sälja närproducerat från gården. Nämligen hemslaktat kött. På nåder är det fortfarande tillåtet att hemslakta djur och äta upp köttet i det egna hushållet, även om också det lär förbjudas i framtiden som ett led i att motarbeta småskalighet och miljövänlighet i “matlandet Sverige”, som jordbruksministern gillar att kalla ett land där man som jordbrukare bara får sälja färska grönsaker och ägg, utan att behöva tillstånd i nivå med en ICA Maxi-affär.

Jag vågar påstå att hemslaktat generellt håller lika bra, eller rent av bättre hygienisk kvalitet än slakterislaktat. Om inte annat för att man kan bedöva och avliva djuret på plats i en ren och stressfri miljö ute på ängsbetet, istället för i ett gödsel- och blodindränkt slakteri under stor stress. Personligen har jag aldrig blivit ens dålig i magen av att ha ätit hemslaktat kött. Men gott är det.

Att försäljning av gårdsslaktat är förbjudet beror bl a på EU:s krav på spårbarhet, förutom det sedvanliga motarbetandet mot småskalighet och småföretagare. Om du drabbas av någon sjukdom pga något du köpt måste det gå att spåra tillbaka. Alla behåller ju som bekant alla kvitton på allt inköpt kött, så det kan spåras när de 15 år senare får Creutzfeldt-Jakobs. Det går tydligen inte att spåra köttet om du säger “jag köpte det av bonden Bengtsson på Skogshälla Gård, och här är kvittot, inklusive individnummer för det slaktade djuret”.

På ett slakteri skall det finnas en veterinär som hastigt besiktigar djuren så att de inte är uppenbart sjuka. Jag lovar, det kan även en bonde göra.

Ett enkelt regelverk för försäljning av hemslaktat kött skulle bestå av följande:

– Köttet får inte säljas vidare, och det skall framgå på kvittot
– Kvittot skall innehålla individmärkning av djuret, ex SEO12345 09123
– Slaktplats, slaktare och tid för slakt skall framgå på kvittot
– Kött från djur som verkar sjukliga eller är skadade (en inte ovanlig anledning till hemslakt kan vara t ex benbrott) får inte säljas, utan måste konsumeras inom lantbrukets hushåll

Någon form av enkelt tillstånd, i princip en registrering, kanske man kan sträcka sig till också, så kan kommunen som tillsynsmyndighet kontrollera att det finns korrekta kvitton i verksamheten. Man kan också införa regler som att det inte är tillåtet att finstycka köttet så att det krävs blottläggande av benmärg, dvs man får inte såga i ben. Visst, inga kotletter eller ribs, men då får man väl skära ut filéerna och göra malkött av revbensköttet istället.

Annars kan man förstås gå runt lagstiftningen genom att sälja ett helt djur till kunden, och låna ut utrustning så att kunden själv hemslaktar djuret, vilket bara visar hur absurd lagstiftningen är. Blir köttet bättre om en privatperson tar hand om bedövning, avlivning, urtag, flåning, hängning och styckning, än om bonden själv gör det? Resultatet borde bli exakt samma som om man säljer hemslaktat från början. Och ett helt nötdjur kan bli lite mycket för en privatperson att äta upp, men för smågris och lamm eller får fungerar det förstås.

Nu sker det förstås försäljning av hemslaktat svart istället, men varför inte göra den verksamheten vit, med skatteintäkter som resultat?

Ville jordbruksministern mena allvar med matlandet Sverige, tillåt försäljning av hemslaktat och hembränt!

Relaterat kan jag rekommendera Flutes beskrivning av lite hemtröskning av småskalig odling av säd.