Tydligen har IT-branschen bara drabbats av hälften så mycket varsel som övriga branscher. Blott 1.5% av arbetskraften har blivit varslad, mot 3% i övriga branscher. Arbetsförmedlingen har lite funderingar kring detta.
Jag är inte helt säker på att jag håller med. Det finns antagligen ett stort mörkertal, t ex underkonsulter som är enmansföretagare. Att säga upp deras kontrakt innebär inte något varsel. Å andra sidan finns ju denna form av underentrepenörer även i andra branscher.
När det blir lite snålare bland uppdragen, så åker förstås underkonsulter ut före de egna anställda.
Bara för att klargöra, en underkonsult tar uppdrag åt ett annat konsultbolag, t ex Logica. För slutkunden ser han ut att komma från Logica, men är inte anställd där. Istället fakturerar underkonsulten Logica, som skär emellan för besväret. Det här är extra vanligt på lite större kunder som kräver att konsultbolag har ett ramavtal för att få sälja konsulter. Små firmor kan därmed inte få uppdrag, men går då istället in som underkonsulter under ett bolag med ramavtal.
IT-branschen har stabiliserats lite sedan sekelskiftets hysteri, och företagen har bättre koll på vilken personalstyrka de faktiskt behöver. Samtidigt som IT idag är nödvändigt och en förutsättning för företagande, så är det även tärande. Även om t ex Volvo sparkar anställda, så behöver de fortfarande lika mycket IT så länge som de inte lägger ner hela affärsområden. Av den anledningen kanske inte IT-folket drabbas lika hårt i första steget. Och man kan alltid slänga ut konsulterna först. Som i sin tur slänger ut underkonsulterna.
Man kan också fundera på om små konsultbolag med 5-10 anställda lägger några formella varsel när de sparkar folk eller lägger ner verksamheten. Kanske är man skyldig att varsla, men frågan är om småföretagare faktiskt gör det.
Vad som hade varit mer intressant än antalet varslade hade varit antalet nyanmälda arbetssökande inom IT hos Arbetsfömedlingen. Förutsätter man att arbetslösa vill ha a-kassa, så måste de ju anmäla sig till Arbetsförmedlingen, även om denna är fullkomligt meningslös för högutbildade. Arbetsförmedlingen har generellt inte kompetens att hantera högutbildade, utan är mer upplagd för det gamla arbetarsamhället, där varje person var utbytbar och ingen var unik. Har du jobbat som konsult och egenföretagare i 20 år, så måste du likväl sitta av kurs hos Arbetsförmedlingen i hur man skriver en CV… Och så frågar de “Har du datorkörkort? PC och sånt, du vet.”.
Duh!
Tja, som IT-konsult kan man förstås inte hantera en dator, och en CV vet man ju inte vad det är. Konsulter kallar CV för konsultprofil, och håller den ständigt uppdaterad. Den är det första eller andra man visar för kund när man söker uppdrag.
Ibland fantiserar jag om att för att jävlas anmäla mig som arbetslös och sitta och driva med tjänstemännen på arbetsförmedlingen, som i sin frustration och ilska till slut skulle hota med att dra in a-kassan, varpå jag skulle säga något förnedrande och gå därifrån. Arbetsförmedlarnas maktvapen är indragen a-kassa, och de kan därför vara hur inkompetenta som helst, och allt deras “kund” (man är “kund” eller “arbetssökande”, arbetslös får man inte vara hos Arbetsförmedlingen) kan göra är att hålla god min.
Speciellt gäller det här på mindre orter. På lite större orter kan det ibland finnas någon som faktiskt har branschkompetens och inte skickar IT-konsulter på datorkörkortkurs.
8 kommentarer
C, du är inte med i a-kassan eller hur? Räknar man ihop hur mycket pengar man kan få efter skatt och om alla regler följs så är det väl inte några större belopp. Om man dessutom skall utsättas för på gränsen till förnedrande behandling är ju frågan om det är värt att vara med.
/CK
‘Arbetsförmedlingen har generellt inte kompetens att hantera högutbildade’ – Skriver under på det.
Jorå, jag är med i a-kassan. Akademikernas. Betalar väl 120 i månaden. Alternativet är ju att man skall bli tvångsdebiterad enligt ngt löjligt lagförslag, och då skulle avgiften hamna på 5000 om året eller nåt.
Facket däremot. Det är jag inte med i.
En arbetsgivare varslar egentligen inte de anställda om uppsägning på grund av arbetsbrist (även om man brukar säga så), utan varslar länsarbetsnämnden. Syftet med varselskyldigheten är alltså att länsarbetsnämnden ska få statistik på hur arbetsmarknaden utvecklas. Skyldigheten att varsla länsarbetsnämnden gäller endast om minst fem anställda berörs av de planerade uppsägningar vid ett och samma tillfälle eller om minst tjugo anställda kan antas bli uppsagda under en nittiodagarsperiod. Den statistik om varsel som länsarbetsnämnderna får in omfattar alltså överhuvudtaget inte uppsägningar bland småföretag och knappast heller bland medelstora företag.
Anonym, tack.
Det finns inte många storföretag inom IT. Och anställda på konsultbolag får ofta gå en och en när de inte längre har uppdrag, i den mån man kan trixa med LAS.
Rättelse: förut varslade man länsarbetsnämnderna, men numera är det Arbetsförmedingen som ska varslas.
Nå, nu är det inte alla tjänstemän/kvinnor på arbetsförmedlingen som framhärdar i anakronistiskt beteende. När ett uppstartsföretag jag var på fick benen undansparkade och gick i konkurs anmälde jag mig på förmedlingen. Min kontaktperson tittade på mina papper, sedan på mig och sade: “Tja – det här sköter du nog bäst själv”. Vilket jag också gjorde.
Flera bekanta som varit arbetslösa har varit eniga på den punkten: De hade skött arbetsförmedlandet bättre än deras handläggare på AF. Som icke desto mindre haft makt att köra med dem, så som du beskriver.