Saudi-Arabien på gränsen?

Saudi-Arabien tävlar med Ryssland om platsen som världens största oljeproducent. Till skillnad från Ryssland så står dock oljan för en betydligt större del av BNP, och framför allt av exporten. 90% av Saudi-Arabiens export kommer från olja eller förädlade petroleumprodukter eller petrokemisk industri.

Själva oljeproduktionen i Saudi-Arabien kan ske relativt billigt, och är sannolikt lönsam även om oljan kostar 5 USD. Men det är inte väsentligt, vad som är väsentligt är vilket behov av oljeintäkter som Saudi-Arabien har. Var går smärtgränsen för landet?

Landet styrs av en av världens hårdaste totalitära och fundamentalistiska regimer, och antalet övergrepp mot de mänskliga rättigheterna är massiva. Naturligtvis ser det internationella samfundet mellan fingrarna, eftersom regimen har USA:s stöd. Amnesty International har mer information för den intresserade. Oavsett så måste alla siffror från Saudi-Arabien tas med en nypa salt, eftersom ingenting som inte godkänts eller fabricerats av regimen släpps officiellt. Exempelvis baserar sig både IEA:s och EIA:s siffror på landets oljeexport på spionage från företag som schweiziska PetroLogistics, som säger sig ha spioner i alla Saudi-Arabies exporthamnar som räknar tankfartyg och hur lågt de ligger i vattnet.

Landet har en extrem befolkningstillväxt, och har växt från ca 22 miljoner till 28 miljoner enbart under 2000-talet. Fertilitetstalet, alltså antalet barn födda per kvinna har dock fallit ner till 3.89 för 2008, i jämförelse med otroliga 6.3 år 2000. 38% av landets befolkning är under 15 år gamla, och arbetslösheten bland saudiska män ligger mellan 13% och 25%, men det finns inga officiella siffror. Kvinnor skall förstås inte arbeta i någon större utsträckning får man förmoda, och landet har miljontals med lågavlönade gästarbetare och tiotusentals med högavlönade utländska experter. Men för den unge saudiske pojken är framtiden antagligen arbetslöshet, om han inte lyckas få statligt jobb. Staten, och därmed kungahuset, äger trots allt i princip allt av vikt i Saudi-Arabien, och de flesta arbetstillfällen kommer den vägen. Man äger också all oljeproduktion, och i princip alla raffinaderier och den petrokemiska industrin.

Landets elproduktion är helt beroende av fossila bränslen, mest fossilgas, men också olja och diesel. Landet exporterar ingen fossilgas alls, utan förbrukar den helt inom elproduktion, petrokemisk industri och desalinering av havsvatten. Såväl jordbruk som industri och privat konsumtion av färskvatten är i princip beroende av desalinering av saltvatten. Det finns inget sätt för landet att försörja sin befolkning, eller ens ha 28 miljoner invånare om fossilgasproduktionen faller.

Saudi-Arabien beslutade dock i somras att avveckla sitt jordbruksstöd, och med det i princip gå över till import av all mat, främst från USA. Under sommaren kom ett antal rapporter om brist på diesel både bland åkarna i huvudstaden, men framför allt hos de hårt pressade bönderna i den lokalt uppodlade öknen. Brist på diesel gjorde att man bla inte kunde konstbevattna sina fält. Om någon tror att sommarens höga oljepriser var artificiella så talar bristen på drivmedel i själva Saudi-Arabien mot detta, och talar snarare för att det var effekterna av peak oil vi såg. Fast från officiellt håll förnekas det förstås att det rådde någon brist.

Drivmedel var det för övrigt också brist på i bla oljerika Alberta i Kanada, men även lokalt i USA.

Man kan ju fundera på om inte beslutet att avveckla jordbruket kommer ändras, då det baserade sig på att man skulle kunna byta dyr olja mot mat på marknaden. Med dagens oljepris ser det lite annorlunda ut. Motivet till att avskaffa jordbruket var brist på färskvatten, dvs att man helt enkelt ger upp att bygga ut desalineringsanläggningarna och med det den ökade förbrukningen av fossila bränslen för att få fram färskvatten.

Befolkningstillväxten och den ekonomiska tillväxten under 2000-talet har medfört att Saudi-Arabiens egna oljekonsumtion kommer ha ökat från ca 1.5 miljoner fat per dag år 2000 till ca 2.5 miljoner fat år 2009, och med det har exporten av olja fallit volymmässigt tillsammans med fallande oljeproduktion. Intäkterna har dock stigit tack vare det stigande oljepriset.

Räknar man ut ett grovt estimat på exportintäkterna från oljan, så ser man att landets budgetintäkter följer detta väldigt nära, medan utgifterna ligger mellan 60% och 80% av värdet på oljeexporten, ju högre oljepris, desto lägre andel. Värt att notera är att Saudi-Arabien förstås får lägre betalt för sin olja, än vad man t ex får för WTI-oljan i USA, eftersom oljan måste transporteras till kund också. I mina beräkningar har jag satt oljepriset till 95% av WTI-oljan. En allt större del av Saudi-Arabiens oljeproduktion består också av olja av sämre kvalitet, vilket sänker priset ytterligare i framtiden.

Om oljepriset ligger kvar på dagens nivå, och Saudi-Arabien kan få ca 40 USD för sin olja, så kommer vi få se en negativ handelsbalans för landet, och en halvering av statsutgifterna. Jag har kallat detta scenario A.

I scenario B lyckas OPEC genom sina produktionsminskningar dubbla oljepriset och Saudi-Arabien kan få ut 83 USD för oljan. Om utgifterna för 2008 skulle vara 60% av oljeförsäljningen, och 80% 2009, så kan man ligga kvar på samma statsutgifter även 2009.

Ett tredje alternativ är att Saudi-Arabien börjar plocka av sina sovereign wealth funds, främst placerade i amerikanska statspapper. I så fall handlar det om att Saudi-Arabien massivt måste sälja av amerikanska statspapper och andra utlandstillgångar, och det är inte heller långsiktigt hållbart.

Om inte oljepriset skickas upp över 80 USD i årssnitt igen, så kommer Saudi-Arabien förr eller senare få problem. Det kokar under ytan i landet, även om den totalitära regimen gör sitt bästa för att kväva detta. Sedan massiva tillslag mot terrorceller inom landet under 2007, har rapporterna om terrorism i landet varit obefintliga, men man skall inte glömma dåd som Al-Khobarmassakern 2004, där omringade terrorister släpptes iväg av de saudiska säkerhetsstyrkorna. 2006 stoppades i sista stund ett försök att spränga den centrala oljeanläggningen Abqaiq i luften, vilket kunde slagit ut i princip hela landets produktion av olja.

Problemet för Saudi-Arabien är inte nödvändigtvis hundratals eller tusentals terrorister inom landet, utan vad som händer om miljontals arbetslösa unga män får nog och ger sig ut på gatorna. Att reducera förtrycket eller reducera statsutgifterna vore att tända en krutdurk. Att tvingas halvera statsutgifterna enligt scenario A, skulle knappast accepteras av befolkningen.

Om man drar sig till minnes vad som hände med Irans oljeproduktion åren efter revolutionen, så lär en revolution i Saudi-Arabien skicka upp oljepriset till astronomiska höjder över en natt. Och landet är mer beroende av sin egen fossilproduktion än i princip något annat land i världen, inte bara för exportintäkter. En revolution skulle kunna leda till en kollaps och humanitär katastrof. Stoppar produktionen av fossilgas så står 28 miljoner människor i princip helt utan färskvatten efter bara någon dag. Landet går i princip på konstgjord andning, baserat på ändliga energikällor. Förr eller senare måste respriatorn stängas av.

Så antingen har vi ett högre oljepris att se fram emot, eller massiva utförsäljningar av saudiska tillgångar utomlands för att täcka hålen i budgeten framöver. Vad det faktiskt kostar att producera oljan är oväsentligt. Vad det kostar att undvika en revolution i Saudi-Arabien är det väsentliga.

Och oavsett så är Saudi-Arabien inte på något sätt en långsiktigt hållbar konstruktion i nuvarande form och med nuvarande befolkningsmängd.