Igår kväll sänkte OPEC sina produktionskvoter. Men det är inte som t ex Affärsvärlden skriver en sänkning av produktionen. Det är en sänkning av kvoterna. Inte heller Veckans Affärers makrobloggare Pekka klarar av att förstå skillnaden på en kvot och faktisk produktion.
Och denna kvotsänkning motsvarar oljeimportören Indonesiens uteslutning ur OPEC. Att en oljeimportör varit med i en oljeexportorganisation så pass många år är i sig lite märkvärdigt. Detta uppmärksammas inte heller av ovanstående.
Att man utesluter Indonesien är det intressanta med gårdagens möte, för det sätter tydligt fingret på att många OPEC-länder har en oljeproduktion på dekis, en oljeproduktion som faller, en oljeproduktion som passerat en nationell peak oil. Det sätter också fokus på att OPEC-länderna själva konsumerar mer och mer olja och därmed exporterar mindre och mindre.
Tittar vi på vad EIA har att säga om Indonesiens oljeproduktion så låg den på ca 0.97 miljoner fat per dag. Samtidigt har Ecuador blivit ny medlem med en produktion på ca 0.5 miljoner fat per dag. Alltså ungefär en reduktion på 500 000 fat per dag.
Så man får det i media att låta som att man sänker sin produktion, när man i själva verket bara sänker en kvot som alla lovar följa, men ingen följer, och denna sänkning beror på uteslutningen av en medlem.
OPEC-länderna kan alltså fortsätta sälja olja som i förrgår, men försöka lura marknaden att man minskar sin produktion med högre priser som följd. Det går tydligen att äta kakan och ha den kvar!
Som man ser så har Indonesien varit en oljeimportör sedan 2004, året innan platåfasen inför peak oil påbörjades globalt. Det tog fyra år för OPEC att sparka ut Indonesien ur organisationen, enligt dem själva på Indonesiens egen begäran.
Ett tillägg på ett tips från “Rourk”: Här är två talking heads som pratar lite om OPEC och oljan på barnprogramnivå, och artikeln är t o m korrekt och påtalar att OPEC faktiskt inte sänkte sin produktion.
