Gnället efter att det kommit någon decimenter snö samtidigt som det blåser är enormt. Bonniers ekonomitidning rapporterar om ett internt bråk i regeringen där infrastrukturministern visar varför Sverige ligger mycket illa till inför de kommande kriserna, t ex peak oil.
Infrastrukturministern stoppar nämligen huvudet i sanden och hoppas på business as usual.
”Det jag tror att människor vill se mer av är information när det blir väntetider och fördröjningar. Sedan är det fråga om vilka vintrar vi kommer att få framöver. Vi hade tidigare ett antal gröna vintrar”
Man tar sig för pannan. Snöproblem skall lösas med en websajt på Internet.
Eftersom det gått bra förut så behöver man inte anpassa sig till verkligheten.
Uppsidan med detta är den sk svenska ”tigerekonomin”. Man får det man betalar för. Betalar man för inget får man bra statsfinanser.
Nu är dock väghållningen inte nödvändigtvis en statlig fråga. Det är en kommunal fråga. Och för riks- och länsvägar och en del mindre vägar på landet en fråga för Trafikverket. Det är bara den senare som staten har att göra med.
Vi som bor på en vägförening kan dock ha utmärkt väghållning. Det råkar ju vara så att vi betalar snöröjningen ur egen ficka. Vill vi komma till jobbet (eller nja, fram till Trafikverkets eller kommunens vägar) får vi också betala för det.
Och det är problemets kärna. Hur många av alla de som gnäller över att det kom lite snö är beredda att betala mer i skatt för att slippa problemen de enstaka dagar snösvängen inte mäktar med? Eller tror folk att någon annan än just de själva skall betala.
I slutändan tror jag att de flesta kommer gå på infrastrukturministerns linje. Hålla tummarna att det är engångshändelser så de slipper betala mer i skatt.
Under tiden betalar vi som har privata vägar vår egen snöröjning och sandning och höjer avgifterna vid nästa årsmöte. Visserligen får man en del tillbaka på kommunal- och vägskatten för besväret, då vägföreningarna via bidrag ersätts för att samhället inte utför det man betalar skatt för. Men alla kostnadsökningar betalar vi helt och hållet själva och i praktiken med hävstång.
Gnäller vi? Nej. Vi väljer att äta kakan vi köper. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Så är det.
Nej, vi bor någon timmes flyg från nordpolen och då får vi leva med snö. Betala för snöröjningen eller ta skidorna till jobbet. Det finns inga gratis luncher.