utbildning

Nedanstående kommentar fälldes av läsaren Philip Dante klockan 17:27 i förra inlägget. Här säger han (?) sanningen om pedagogikutbildningen:

”Det första jag lär mina praktikanter, som studerar till att bli gymnasielärare, är att ignorera allt pedagogiktrams de lärt sig på Malmö Högskola. Deras ämneskunskap är även vad som ger dem respekt i klassrummet. För övrigt släpper man inte in elever som kommer för sent, kör ut de som stökar efter en tillsägelse (inte två) och ler inte de första månaderna. Hur svårt kan det vara?”

Gymnasieminiräknare från 90-talet. Här angripen av grått damm och fungerar ej.

Kort sagt, man kan korta ner lärarutbildningarna ett antal år, genom att helt enkelt stryka pedagogiken. Kunskapen om hur man lär ut kallas didaktik, vilket ovanstående är ett exempel på, inte pedagogik. Eller för den delen sunt förnuft.

Minns med en tår i ögat hur gymnasielärare efter gymnasielärare redan första dagarna förklarade ”gymnasiet är frivilligt, och om ni inte kan sköta er är dörren där och det är bara att gå till syokonsulenten och söka till en annan utbildning”. Hur svårt kan det vara?

Nu må diverse politiker vilja göra gymnasiet obligatoriskt, med gymnasieplikt, men det fria skolvalet kvarstår, och ”det är frivilligt att gå på denna skolan, passar det inte finns andra gymnasier och utbildningar”.

Fast utan fantastiska ämneskunskaper, vilket särskilt ofta drabbar matematik och naturvetenskapernas tomma lärarplatser, hur ska nya lärare kunna ordna den där respekten?

Den statliga myndigheten Skolverket fastslår i en rapport att större delen av det katastrofala raset i PISA-resultaten för svenska elever helt enkelt beror på att svenska elever är kassa och har fått sämre kunskaper än tidigare. Endast en liten del förklaras med bristande motivation och resten med inkompetens och en undermålig undervisning.

Detta framgår i ett pressmeddelande från Skolverket.

Eleverna är både mindre motiverade och anstränger sig mindre, men har framför allt tappat i kunskaper. Skolverkets GD Anna Ekström:

”Vi kan inte se någon annan förklaring än att den kraftiga nedgången beror på sämre kunskaper och det måste vi ta på allvar. Staten, kommuner, skolor, rektorer och lärare måste fokusera på att förbättra undervisningen för eleverna.”

Anita Wester på Skolverket säger:

”Det är logiskt att det finns ett samband mellan elevers ansträngning och deras resultat. Men svenska elevers minskade ansträngning förklarar inte varför Sverige presterade i PISA-toppen 2003 för att mindre än tio år senare halka ner under OECD-genomsnittet. [… Vi har i en annan rapport även analyserat om PISA-provens utformning kan missgynna svenska elever men ser inga belägg för att det bidragit till de sjunkande resultaten. Proven var utformade på i stort sett samma sätt 2003 när svenska elever presterade toppresultat.”

Universitetsstudenter som ligger i Lund efter att ha mot alla odds klarat av gymnasiet. Om några år kommer det bara vara kvinnor i kön till balen.

Så var det med den saken. Svenska skolan har helt enkelt blivit sämre, vilket leder till kassa elever. Och innan rasisterna (rasist=allt är invandringens fel) börjar yra om invandring, så presterade svenska barn med invandrarbakgrund bättre än OECD-medlet för gruppen och drog alltså relativt sett upp de svenska resultaten. Som bekant presterar exempelvis invandrarflickor bättre i svenska skolan än ”svenska” pojkar, som presterar ungefär lika dåligt som gruppen ”utländsk bakgrund” i gymnasiet:

”I gymnasiets första ring var resultaten i just svenska också anmärkningsvärda ur ett könsperspektiv. Flickorna hade inte bara högre provresultat. ­Andelen underkända pojkar var mer än dubbelt så stor – och nästan i nivå med motsvarande underkända andel i gruppen ”elever med utländsk bakgrund”.”

Bo Rothstein påtalar hur dåliga även svenska pojkar är i skolan:

”Detta är emellertid inte ett invandringsproblem eftersom flickor med invandrarbakgrund klarar sig bra, i vissa mätningar till och med något bättre än de etniskt svenska pojkarna i skolan.”

Det är förstås inte överraskande att PISA-resultaten kraschar när skolan övergett 51% av skolbarnen, pojkarna, och inte anpassar undervisningen även för dessa.

Värt att notera att de katastrofala svenska PISA-resultaten är från 2012, och så här tre år senare har inget hänt annat än en massa svenskt armviftande och uttalanden om att vi måste vända utvecklingen. Men verkligheten vänds inte med ord eller Fridolin-filmer på Youtube, utan med handling.

Alla vet egentligen vad som behöver och måste göras för att få ordning på svenska skolan, men skolan är kapad av en katastrofal normativt ideologisk tramsutbildning av lärare, som också styr och dominerar Skolverket. Så ingen kommer centralt göra något som påverkar. Däremot kan enskilda duktiga lärare och skolledare tillsammans lokalt förändra utvecklingen på en del platser. Men det förblir undantag. Skolan behöver mindre flum, mindre flams och trams. Simlärare kan sådant där – flamsar man och tramsar man under simundervisningen åker man ur simhallen, punkt slut. Där handlar det om att inte drunkna och övriga elevers välgång och överlevnad, så saker ställs på sin spets.

Se även tidigare lista med brainstormingförslag för hur skolan kan förändras mer eller mindre radikalt.