Inspirerade av SVT och TNS Sifos undersökning om framtidstron för 2016 hittar ni motsvarande frågeställningar nedan, så får vi se hur mycket mer optimistiska bloggläsarna är jämfört med svenska folket i stort.
Exakt definition av ”ekonomin”, ”skolan” etc lämnas åt läsarens godtycke.
Så här tyckte svenska folket:
Enligt Public Service/SVT och TNS Sifos studie om framtidsutsikterna för 2016 tror svenskarna att allt kommer bli sämre. Landsfader Stefan Löfven läxar dock upp dem och säger att så blir det inte alls och väljarna har fel.
SVT har gett i uppdrag åt TNS Sifo att titta på svenskarnas framtidstro inom några stora politiska frågor för 2016. Svaren är att svenskarna är mycket negativa och dit räknas även de socialdemokratiska väljarna.
Stefan Löfven säger dock till SVT att väljarna har fel, och underförstått är dumma i huvudet. Det finns nämligen inga som helst problem och omvärlden är avundsjuka på Sverige.
”Jag måste bara berätta hur verkligheten ser ut. Man kan ha en annan uppfattning, en annan tro, en annan bild, men fakta är, och det tycker jag är viktigt att redovisa, fakta är att tillväxten är hög nu. Den är högre än vad den varit på flera år. Den är fjärde bästa i EU. Många länder skulle vara avundsjuka om de hade vår tillväxt, sysselsättningen ökar, arbetslösheten sjuker.”
I sig kanske regeringens optimistiska prognoser inträffar, men väljarna lever i verkligheten och inte i det Löfven kallar verkligheten, dvs prognoser. Och den där avundsvärda BNP-tillväxten kommer inte fullt ut tillfalla väljarna, som istället berövas den via höjda skatter, ökade pålagor och allmänna försämringar i samhällsservicen.
Och Stefan, om jag får kalla dig Stefan, svenskarna anser att det finns andra värden än BNP-tillväxt, t ex en bättre skola, vilket också avspeglas i deras framtidssyn. Det är ju beklämmande att ett socialistiskt parti inte förstår att allt inte kan mätas i BNP utan att även hushållens ekonomi är beroende av saker som skatter och lagar, under vilka de tyngas ner. Och nej, prognoser är inte fakta, det är gissningar om framtiden. Däremot är SVT/TNS Sifos undersökning fakta om vad väljarna tror.
Svenskarnas syn på framtiden enligt SVT/TNS Sifo hittar ni nedan.
 |
| Svenskarnas framtidsutsikter för 2016 enligt SVT/TNS Sifo |
Sämst framtidsutsikter hittar man sammantaget för sjukvården och minst negativa är man kring arbetslösheten. Som mest tror 18% av de tillfrågade på förbättringar, och det handlar om integrationen. Med tanke på att regeringen fick 37.9% av väljarnas stöd i valet 2014, så tycker inte ens hälften av de som röstade på (s) eller (mp) att ens integrationen kommer bli bättre, även om alla som är negativa skulle tillhöra andra partisympatier. Vilket de alltså inte gör enligt undersökningen, där även regeringsväljarna är negativa.
”Inte ens S-väljare tror att den egna politiken lyckas göra att det blir bättre i Sverige nästa år.”
Sammantaget är det ett massivt underkännande av praktikanterna i regeringen. Om inte annat deras förmåga att leda och entusiasmera svenskarna. Att sedan försöka förklara att väljarna tycker fel kommer knappast leda till ökat förtroende.
SVT har i dagarna fått massiv kritik för att publicerat en opinionskrönika (”ledare”) på nyhetsplats. Man kan möjligen kritisera bolaget för att placerat en ledare bland nyheter, men när det gäller nyheter rapporterar man balanserat och regimkritiskt i enlighet med ovan.
Jag utgår från att om SVT avser att fortsätta publicera ledare så kommer man framöver ta in ledarkolumnister från olika politiska läger och inte bara barnlösa som anser sig förstå barnuppfostran bättre än individuella föräldrapar. Härnäst släpper man väl in något högerspöke som skriver en ledare mot höjda skatter, så man behåller sitt opartiska uppdrag som public service.
Som förälder blir man ibland överraskad. Bland annat bedrivs det idag inte någon trafiksäkerhetsundervisning i svenska skolan – åtminstone ingår inte detta i läroplanerna. Riksdagen röstade dessutom nu i höst ner en moderat motion om förstärkt trafikundervisning i skolan.
Riksdagsledamoten Boriana Åberg (m) lade i höstas en motion om att trafikundervisningen i grundskolan ska förstärkas och förtydligas, men riksdagen röstade ner denna.
”Det finns ett antal studier, såväl svenska som internationella, som visar att barn upp till ungefär 12 års ålder saknar förutsättningar för att vid alla tillfällen visa ett trafiksäkert beteende. Som i alla andra sammanhang är det självklart i första hand föräldrarnas ansvar att se till att barnen har nödvändiga kunskaper och förmåga till rätt beteende innan de ger sig ut i trafiken på egen hand. Men inte desto mindre ligger det ett heltäckande ansvar för trafikutbildning av barn och unga hos skolan och kommunerna. Men det finns stora variationer i vilken mån detta uppfylls i olika delar av vårt land. Den undervisning som finns sker främst i yngre åldrar vilket gör att det uppstår ett kunskapsglapp när tonåringarna börjar röra sig ute i trafiken. Den mest omfattande och genomtänkta trafikutbildningen sker vid körkortsutbildningen i våra körskolor, vilket i sig är helt naturligt. Idag är det dock många unga vuxna som tar körkort allt senare i livet, och en hel del som aldrig tar det. Därigenom är det många trafikanter, främst gående och cyklister, som inte fått någon systematisk utbildning i trafiksäkerhet. Detta är en farlig utveckling. Därför måste trafikundervisningen i skolan förstärkas och ges även längre upp i åldrarna, liksom det måste säkerställas att den sker i tillräcklig omfattning i hela landet.”
Riksdagen röstade förstås ner motionen och vill alltså inte att trafikundervisningen i skolan ska förstärkas. Kanske tror de att det faktiskt genomförs trafikundervisning?
Nej, det lärs inte ut grundläggande kunskaper som användande av reflexer; att gå på vänster sidan om vägen om det saknas trottoar; att titta vänster, höger, vänster innan man går över vägen; övergångsställen och röd eller grön gubbe; eller ens grundläggande trafikvett.
Visst kan det ske lokalt och på initiativ av enskilda lärare eller skolledare, men det finns alltså inga garantier att era barn får ens grundläggande trafikundervisning.
Polisen eller NTF gör inte heller skolbesök längre och inga särskilda insatser för att höja trafiksäkerheten hos barn genomförs generellt inte från vare sig Polismyndigheten eller frivilligorganisationen NTF. Lokala variationer kan dock förekomma.
Beskedet är att ni inte ska vänta er att barnen lär sig ett dugg om hur de ska röra sig i trafikrummet, inte ens när ni anser att de är stora nog för att ta sig till och från skolan på egen hand.
Vi 70-talister kanske tar det som självklart att man får trafiksäkerhetsutbildning i skolan, då vi själva fick detta. Nu när vi är föräldrar så tar vi det för givet, men liksom skolans övriga undervisning inte alls är på samma nivå som när vi var små, så gäller det även trafikundervisningen.
Det är kanske inte så konstigt att föräldrar skjutsar och hämtar sina barn till och från skolan…
Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning (CAN) rapporterar att niondeklassarnas alkoholkonsumtion nu är rekordlåg och den fallande trenden fortsätter. Flickor i nionde klass dricker fortfarande mer än pojkarna.
 |
| Andelen elever i årskurs nio som druckit alkohol de senaste tolv månaderna. |
Alkoholkonsumtionen faller generellt i Sverige och alkoholvanorna har också förändrats. Nedgången i våldet i samhället är också hårt kopplat till den minskade alkoholkonsumtionen.
Att flickor dricker mer än pojkar enligt ovan är inte så förvånande. Flickor har oftare än pojkar äldre kärlekspartners, eller har lättare att komma in på krogen under förespegling att de är 18 år, och gissningsvis gör detta att fler flickor dricker alkohol.
Det kan också finnas äldre pojkar och män som är ”behjälpliga” med att förse unga kvinnor med alkohol med mindre ädla syften i åtanke, medan denna ”välvilja” är lägre för pojkar som målgrupp.
CAN:s rapport är extremt omfattande och det finns inte mindre än 135 olika datauppsättningar med historiska data att välja och vraka från. Mest sups och röks det i Skåne, där rimligtvis smuggelsprit och smuggelcigaretter från lastbilschaufförer spelar in, medan den vackra och högintelligenta eliten i Stockholm knarkar mest.
Som utrett igår råder det ingen brist på utbildade lärare i Sverige. Vad det råder brist på i skolans pågående och fortgående kollaps är personer som vill jobba som lärare. Två exempel för dagen är en debattartikel hos Bonnier/DN och bloggrannen och författarkollegan Lotta Lexén som nu går ner i arbetstid och lön för att alls orka med läraryrket.
Skolan är i fritt förfall och frånvaron av personer som vill jobba som lärare är bara ett av skolans många problem, om än ett väldigt centralt dito. Någon brist på utbildade lärare finns det generellt inte, även om vi garanterat kommer få brist på dito inom speciellt matte, naturvetenskap och teknik framöver.
 |
| Antalet lärarutbildade i Sverige 2005 – 2013. I förhållande till antalet barn åldern 16-19 finns det allt fler utbildade lärare, vilket man ser på den fallande mörka linjen. Ändå pratas det om lärarbrist. |
Alla vill undervisa, ingen vill jobba som lärare. För läraryrket innebär idag att man ska vara så mycket mer än en undervisare – man ska vara kurator, vaktmästare, byråkrat, statistiker, ekonom, väktare, hälsocoach, sekreterare, logistiker, bibliotekarie, reseledare mm. Och då finns det bättre betalda yrken där man bara behöver vara en av dessa saker och inte alla på en gång.
I en debattartikel hos DN skriver en lärarstudent följande:
”Av alla oss som påbörjade utbildningen är inte ens hälften kvar idag. Skolan är långt ifrån en attraktiv arbetsmiljö i dagsläget. Svensk skola behöver en krisplan och läget är akut.”
Den accelererande systemkollapsen rycker närmare. Problemen har bara börjat. Och nej, det handlar inte om invandring – flickor med invandrarbakgrund presterar bättre i svenska skolan än svenska pojkar utan invandrarbakgrund. Men naturligtvis, om asylkrisen skulle fortgå skulle problemen förstås bli ännu större när man stoppar in 10 000-tals extra och oplanerade barn i en skola som redan går på knäna och där allt redan saknas.
Man ska dock vara tydlig med att antagligen kommer högpresterande, särbegåvade respektive extrembegåvade barn ändå klara sig hyfsat i skolan. Kanske även medelmåttorna klarar sig hyfsat, åtminstone bland flickorna. De som blir förlorade och får sin skolgång bortkastad är generellt de svagaste eleverna, som därmed kommer cementerar deras utanförskap.
Samtidigt minskar dock högpresterarna (=höga resultat, ej att blanda ihop med särbegåvade eller extrembegåvade) i svenska skolan, så även dessa minskar. Andelen toppstudenter har halverats i svenska skolan.
Och nej, svenska barn lär sig inte problemlösning, kreativitet eller kritiskt tänkande. Man kan inte lösa problem om man inte har grundkunskaperna kring problemområdet. Svenska skolbarn presterar även uselt på det särskilda PISA-provet i kritiskt tänkande, problemlösning och kreativitet. Så den snuttefilten går inte att suga på.
Bloggrannen och författarkollegan Lotta Lexén jobbar som lärare i Motala. För att orka med arbetet går hon nu ner i arbetstid och därmed i lön och vittnar om att detta är allt vanligare i lärarkåren. Man älskar undervisning och skolbarnen i sina klasser, men man orkar helt enkelt inte med yrket.
”Fler och fler av mina kolleger, på min egen arbetsplats och runt om i landet, vittnar om en liknande känsla. Vi räcker inte till. Vi orkar inte med. Jag räcker inte till.”
Skolverkets och statens lösning är förstås mer uppföljning, mer statistik, mer administrativa uppgifter. Kort sagt allt mer arbetsbelastning för lärarna, med allt annat än undervisning. Samtidigt som staten bestämmer vad som ska göras, så är det kommunerna som håller i plånboken. Någon som är så naiv att de tror att man ökar antalet lärare i takt med att de påtvingade uppgifterna ökar?
”Ena veckan handlar det om extra tidskrävande mejlkontakter med föräldrar, uppdatering av likabehandlingsplanen eller hot- och våldplanen, krångel med teaterbiljetter, öppet hus och ifyllande av enkäter och utvärderingar. Andra veckan kan det vara en elev som ska byta skola, två elever som har fuskat, en annan elev som mår dåligt, nya allmänna råd från Skolverket att läsa och beakta, framtagande av en policy om datoranvändande vid prov och ett härligt men tidsslukande kvällsbesök på teater samt fjorton utvecklingssamtal.”
Jag har nämnt uppgiftsinflation tidigare. Det drabbar alla offentliganställda. Därför åtalar allt fler åklagare allt färre brottslingar. Därför har vi fler poliser än någonsin, men allt färre poliser i yttre tjänst. Därför tvingas lärarna jobba med annat än undervisning. Därför tar läkare hand om allt färre patienter.
Man lägger arbetsuppgift efter arbetsuppgift på kärnverksamheten utförare – lärare, läkare, åklagare, poliser – uppgifter som förr utfördes av sekretarer, kuratorer, byråkrater. Så man kan slå sig för sitt politiska bröst att vi har rekordmånga poliser. Men glömmer att prata om operativ effekt och att den faller.
Vad vi ser är den minskande avkastningen på investeringar. Frågan är om vi definitionsmässigt inte redan passerat toppen och man enligt en Taintersk definition alltså redan befinner oss i kollaps, med negativ avkastning på alla åtgärder. På samma sätt som Romarriket kollapsade under byråkrati och negativ avkastning.
För varje ny enkät från Skolverket är negativ avkastning. Kostar pengar, tid och lärarresurser, men vi får bara ännu sämre resultat. Att öka antalet platser på lärarutbildningarna, eftersom 50% hoppar av, är inte heller en lösning och dessutom pengar i sjön, samt sänker antagningskraven till ett av våra allra viktigaste jobb – att utbilda våra barn.
Nu kanske någon tänker anklaga mig för att bara gnälla och likt politiker inte komma med några alternativa lösningsförslag. Men det har jag redan gjort. Ni hittar en lång lista på hur svenska skolans problem kanske kan åtgärdas här. Alla förslag är kanske inte bra, men det är åtminstone förslag.
