Det går tydligen ett TV-program på Public Service/SVT där sk genier ska tävla mot varandra i dokusåpaformer, programmet Genikampen. Detta leder till viss faktaförbistring och förvirring kring olika skalor av IQ-test.
Exempelvis står det följande i tidningen Mitt i Stockholm:
”Men det var inte nog för Gerth Axner. När han testades för programmet genomförde han föreningen Mensas intelligenstest och fick full pott.
– Jag fick maxpoängen 144 men jag tyckte att det var litet för enkelt, säger han.
Han har tidigare fått sin IQ uppmätt till 151, en begåvningsnivå som bara någon enstaka procent av befolkningen har.”
Detta tyckte jag verkade lite underligt, så jag kollade med en Mensamedlem.
![]() |
| Exempel på IQ-testfråga.
Svaret är inringat. Källa: Mensa |
Ovanstående handlar om Catell-skalan, som inte Mensa Sverige testar efter längre. Det finns också en skala som heter Stanford-Binet, men Mensa använder skalan Wechsler. På Mensas test kan man som bäst få 135+ i IQ, och resultatet under detta är 131 i IQ, vilket innebär att man tillhör topp 2% och därmed kvalificerar sig för medlemskap i föreningen. 135+ ska 1% av befolkningen nå.
Enligt Catell-skalan ska 1% ha 155+ och 2% ha 148+ i IQ. Det verkar som geniet ovan har lite dålig koll, helt enkelt. Eller dåligt minne.
Så ni som nu fick mindervärdeskomplex över att någon slänger sig med 151 i IQ, så motsvarar det inte ens 135 i den nu aktuella Wechslerskalan.
Det kan ju vara intressant att hypotetiskt fundera över hur normeringen av IQ-test fungerar. Man måste ta fram ett test, med en kombination av svåra och enkla frågor. Trots allt ska man få en någorlunda snygg normalfördelad kurva när man kör testet mot ett snitt av befokningen. Delar av testet måste vara så svårt att alla inte kan få i närheten av alla rätt.
En parameter med övervakade test är att man inte kan fuska och att de är tidsbegränsade. Givet tillräckligt lång tid skulle många kunna svara alla rätt, genom att testa olika hypoteser, men det handlar om att se svaren snabbt nog.
Slänger ihop en fiktiv fördelning av en normering av ett IQ-test enligt Wechslerskalan, där 1% ska få 135 i IQ, 1% 131 i IQ, 9% över 120, dvs 7% ska få 120 – 130, 25% ska få över 110, dvs 16% ska få mellan 110 och 120 och vice versa. 50% ligger i det normala intervallet 90 – 110.
Normeringen här sker med 1 000 testkandidater, där man behöver säkerställa att dessa har en representativ socioekonomisk spridning, ålder, könsfördelning etc. Antagligen krävs det att fler än 1 000 normerar ett sådant här test för att få signifikans, men detta är mitt exempel.
Då ser man att 41 – 45 rätt bara nås av 1%, och resultatet blir därmed 135+. Det är för få här för att kunna säga vem som får 136, 137, 138 osv. 40 rätt nås av 1%, vilket därmed blir 131+.
Hur kan man nu få färre rätt än sju, vilket ”en apa borde klara”, eftersom det finns sex svarsalternativ? Svaret är helt enkelt att en apa inte skulle få sju rätt, eftersom en apa inte kan fylla i testet korrekt. Det finns även människor som inte kan fylla i testet korrekt, och/eller fryser, missuppfattar eller helt enkelt inte hinner. Eller kanske vägrar. Men jag kan med säkerhet säga att en apa skulle få noll i resultat och i allmänhet uppföra sig på ett sådant sätt att apan avvisas från testlokalen.
Rimligtvis slänger man in ett antal svåra och ett mindre antal mycket svåra frågor för att skilja ut de översta två procenten, där även tidsfaktorn spelar in. Rimligtvis placerar man även dessa svåra frågor mot slutet, så övriga inte fastnar på frågorna och presterar onödigt dåligt. Målet är ju inte att alla frågor på testet ska vara svåra, målet är att få en snygg klockkurva givet tiden. Exemplet ovan från Mensas hemsida visar att frågor kan vara enkla även för normalbegåvningar. Jag har även sett ännu enklare, där varje rad är samma symbol, tre kvadrater på första raden, tre trianglar på andra raden och två cirklar på tredje raden…
Om någon menar att de har högre än generella 135+ på Wechslerskalan kan och bör man nog vara rätt skeptisk. Trots allt skulle ett sådant test vara extremt dyrt att ta fram, då det lär kräva 10 000-talet normerande personer för att alls vara signifikant. Tillämpbarheten av att tillhöra 0.5%, 0.1%, 0.01% av befolkningen är nog också högst begränsad. Att en person av 1000 (0.1% av befolkningen) når ett visst resultat på ett test är knappast signifikant. Testar man 10 000 så ska tio stycken nå den nivån, men då pratar vi om mycket kostsamma test.
Men är det viktigt att ha en hög siffra så byter man bara skala… Då kan 1%-are säga att de har 155+ i IQ och bättre än Gerth Axnér.
Svenska Mensas onlinetest är inte normerat till mer än 126+ i IQ. Oavsett är det inte ett riktigt test, då det inte är övervakat och man kan göra det flera gånger och utan den psykologiska press det innebär att detta är enda gången du får göra det här testet. Mensa Norges onlinetest kan ge åtminstone upp till 135 i IQ, men är likväl inte övervakat. Även Mensa Danmark har ett test. Övriga lattjo-lajbantest på Internet brukar inte ens ange vilken skala som används, och är därmed helt irrelevanta. En del ger t ex 148 som bästa resultatet, men det är då Catellskalan och är inte jämförbara med Mensas aktuella test.
2% av befolkningen 18+ ska kvalificera sig för medlemskap i Mensa. Det handlar alltså om runda slängar 140 000 personer (SCB:s statistikdatabas är nere i skrivande stund). Antalet medlemmar var i mars 2014 endast 4 950 enligt Wikipedia. Alla som kvalificerar sig gör förstås inte testen, då Mensa främst är en social förening och alla finner förstås inte någon vits med ett medlemskap.
Genikampens individer är alltså inte speciellt unika, det finns 100 000-talet motsvarande i Sverige. Det unika ligger i en vilja att skämma ut sig i TV.
I slutändan är IQ hur man presterar på ett normerat och övervakat IQ-test. Varken mer eller mindre. Samtidigt går det åtminstone att testa IQ, då man inte kan fuska. För de som får mindervärdeskomplex över andras resultat på IQ-test och börjar yra om EQ, så lär alla som presterar bra på ett IQ-test kunna maxa resultatet på ett EQ-test, då det för dessa borde vara tämligen uppenbart vad som är ”rätt svar” på alla frågor.

