skog

Den gôtebosska provinsialblaskan GP debattsida framstår allt mer som Sveriges mest miljövänliga, och kanske är det rent av så att allt mer av framstående miljötänkare är centrerade kring Göteborg idag. Iaf har man återigen till skillnad mot Stockholmspressen tillåtit en debattartikel som både nämner peak oil och påpekar omöjligheten i fortsatt ekonomisk tillväxt.

Bakom debattinlägget står det nybildade nätverket Steg 3, där man bland annat hittar kända miljöpersonligheter Stefan Edman eller för den delen Anders Wijkman (kd), fd europaparlamentariker och vice ordförande i Romklubben.

Steg tre handlar om att acceptera att “ingen teknikutveckling i världen kan ändra det faktum att evig materiell tillväxt är omöjlig på en planet med begränsade resurser”.

Några citat från debattartikeln:

“Att utmåla Sverige som en ekologisk förebild och ett bevis på att det går att förena konventionell ekonomisk tillväxt med minskad miljöpåverkan är en populär form av kreativ bokföring – Sveriges klimatpåverkan blir minst 25 procent högre om utsläppen av koldioxid bokförs där de konsumeras, i stället för där de produceras.”

Här påtalar man att vi har exporterat vårt oljeberoende, och istället importerar färdiga produkter samtidigt som vi slår oss för bröstet att vi är så himla bäst. Men det handlar bara om kreativ bokföring.

Om peak oil:

“Den amerikanska försvarsledningen säger i en färsk rapport att peak oil – den tidpunkt då upptaget av olja når sin maxnivå – antas inträffa före 2015. Redan då kan vi alltså ha ett stort gap mellan efterfrågan och utbud på olja med dramatiska konsekvenser.”

Om finanskrisen och att hälla på bensin för att försöka släcka finanskrisens lågor:

“Ökad konsumtion spelade en avgörande roll för den nuvarande ekonomiska krisen genom att tillväxtfrämjande avregleringar av de finansiella systemen och snabbt ökande privat skuldsättning drev på en ohållbar konsumtion. Ändå är målet för den återhämtning som nu sker densamma, att öka den materiella konsumtionen. Men vi måste acceptera faktum. Vi lever över våra tillgångar. Den kortsiktiga notan var finanskrisen. Den långsiktiga notan kan bli katastrofala klimat- och miljökonsekvenser när planeten säger stopp.”

I naturen existerar ingen tillväxt över tiden. Det föds lika mycket som det dör, växer lika mycket som äts upp eller bryts ner. Som skogsägare kan jag i snitt inte ta ut mer skog per år än det växer, och tillväxten avtar rent av om skogen blir för gammal. Mitt skogsbruk kan alltså bara växa till att omfatta den årliga tillväxten. När jag väl har nått det uttaget kan jag inte längre visa tillväxt i den delen av företaget. Tar jag ut mer begår jag likt mänskligheten gjort globalt overshoot och kommer under många decennier rent av minska tillväxten och möjligheten till uttag. I värsta fall förstör jag skogen genom t ex erosion och kan ur mänskligt perspektiv aldrig mer göra några uttag från vad som förvandlas till kalt berg.

Idag bygger vår globala ekonomi på uttag av ändliga resurser som metaller och fossila bränslen. Vi kan därför inte ens uppnå en nolltillväxt. För när de ändliga resurserna sinar måste vi minska vår konsumtion och vår ekonomi i minst samma takt. Det handlar inte om att vi har ett val, utan råvarubristen och bristen på naturresurser kommer tvinga fram en ofrivillig minskning av ekonomin.

Man kan inte längre tala om tillväxt i det läget. Det handlar inte heller om någon tillfällig recession eller depression. Jag använder ibland begreppet permarecession, men kanske borde det lanseras ett begrepp som inte ens antyder att det handlar om något tillfälligt avbräck på tillväxtkurvan. Nedbrytning? Avväxt? Sammanbrott?

En sak är säker. Sticker man huvudet i sanden och låtsas att man kan fortsätta ha evig tillväxt i en ändlig värld så kommer situationen bara bli värre. Vi ser slutet på tillväxtparantesen och kommer framöver tvingas krympa vår globala ekonomi ner till en hållbar nivå där ekonomin ligger i balans med naturliga flöden istället för fossila eller planetära lager.