Trots påstådd ekonomisk återhämtning och högkonjunktur så försvagas nu svenskarnas ekonomi och skuldökningstakten är på väg mot negativ, dvs avbelåning. Vi är inte riktigt där än, men nästan. Skulderna ökade ”bara” med 1.1% under första kvartalet rapporterar SEB i sin upprepning av SCB:s statistik från i maj.
Data från SCB:s (inte SEB:s) Sparbarometer för första kvartalet nedan.
Ratinginstitutet Standard & Poor instämmer i min varning att de svenska hushållens skuldbubbla (inlägg från 4:e januari) är ett potentiellt hot mot ekonomi och banksystemen i en rapport de släppte idag. Passande nog skriver de också likt jag gjorde förra veckan att Nordea och SEB är de banker som har minst exponering mot problemet.
Om vi utgår från mitt grundscenario, dvs att den svenska privata skuldbubblan spricker tillsammans med bostadsbubblan, så drabbas förstås de svenska bankerna av såväl kundförluster som med att underliggande säkerheter för lån tappar i värde. Det senare i sig kommer driva upp marknadsräntor och med det även räntan på bostadslån såväl som andra lån till privatpersoner. Bra för den som vill spara med insättningsgaranti på bankkonto, dåligt för den som har skulder.
Låt oss helt ignorera att även hela skuldbubblan hos svenska företag eller mellan bankerna själva kan implodera.
Så vilken av de svenska storbankerna ligger sämst till? Vem har störst exponering mot svenska privatpersoners skulder? Det gäller inte bara bostadslånen; blancolån och konsumentkrediter kommer också hamna i kläm när överbelånade svenskar får problem med sina bostadslån.
Svenska bostadsägare och bostadsspekulanter tror starkt på stigande bostadspriser kan vi läsa hos Bonnier/DI och SEB:s boprisindikator. De tror alltså att de inte kommer förlora pengar på sina riskfyllda investeringar i sin bostad. Riskfylld, därför att det i de allra flesta fall sker med sk hävstång, dvs belåning.
Hela 55% tror på stigande priser och endast 19% på fallande priser.
Hushållen tror nämligen inte att reporäntan skall höjas så mycket som Riksbanken säger.
Bonniers sk ekonomiblaska DI skriver idag online om förbudet mot kontanter i bankfack. Idag är det den 21:e april.
Jag skrev om det den 5:e april, på ett läsartips. Skillnaden mot Dagens Industri är att jag skrivit spaltmeter om det utan att behöva ha en ekonomijournalistlön på 30 000+ kronor i månaden. Och jag skrev först.
Övriga inlägg i frågan är t ex fotobeviset när folk inte trodde att detta var sant eller SEB:s replik i frågan där för övrigt presstalesmannen säger exakt samma sak som till DI.
Sedan har vi utredningen om alternativen och vad som omfattas av hemförsäkringen, både när det gäller investeringsädelmetaller och kontanter (Trygg-Hansa och If).
Innan ”proffsen” på Dagens Industri ens vaknat nog för att kopiera och skriva sin artikel hann vi även köra en enkät här på bloggen om vad läsarna har i sina bankfack. Inte är det kontanter som dominerar.
14% av de läsare som försökt öppna bankfack har någon gång blivit nekade detta framgår också.
Så varför läser någon egentligen Dagens Industri? Det enda som framkommer är att övriga storbanker, förutom SEB, vacklar lite och inte är säkra på om de nu skall införa de regler de kommit överens om för befintliga kunder.
Dagens Industri (såväl som Bonnier själva) läser förstås den här bloggen, se ovan för tidpunkten för de första artiklarna om SEB:s kontantförbud i bankfack. Det finns en överenskommelse inom den inavlade gammelmediasfären, där journalisterna hoppar mellan tidningarna och att vara presstalesmän eller författare eller förläggare, att aldrig referera till oberoende media som bloggar när gammelmedia snor uppslag. Nu kommer ”nyheten” om kontantförbudet kanske landa på TT eller i andra tidningar och då kommer det refereras till ”Dagens Industri skriver”.
Men gammel kan aldrig erkänna att bloggar och andra snabbare kanaler springer cirklar runt dem och refererar därför aldrig dit. Det vore nämligen att medge att de själva är irrelevanta.
Journalist i det här fallet är Karin Grundberg. Får se hur många artiklar hon lyckas prestera med sin heltidslön på en dag. Japp, gammelmedia är en löjlig term. Men med nyheter som är flera veckor gamla så är tilltalet korrekt. Vill läsare kommentera på DI att ”det där var ju inget nytt, bloggen Cornucopia? skrev om det för mer än två veckor sedan, vill inte betala för gamla nyheter, tack”, så får ni gärna göra det.
Jag tycker att seriösa bloggare borde sluta sig samman i någon form och kräva att bli refererade till när gammelmedia snor nyheter. För övrigt så handlar det alltså om ett läsartips. Även om jag skrev om det först, så var det någon annan som hittade det.
