politk

Regeringen stramar på egen hand åt asylmöjligheterna kraftigt. Verkligheten med begrepp som tillväxtens gränser, resursbegränsningar och resursbrist – begrepp varje riktig Miljöpartist borde känna till, kom slutligen ikapp Miljöpartiet och Åsa Romson ska börjat gråta på regeringens presskonferens.

Medialt uttrumpetat asylboende som kunde täcka 4-5 timmars asylsökande en enda dag, men som fortfarande inte är i drift, trots att det haussades av Migrationsverket och Kriminalvården för två månader sedan.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har själva kommit överens om att införa vad som kan sägas vara Sverigedemokraternas politik. Detta utan att förhandla med andra partier, för att på så sätt kunna få Sverigedemokraternas stöd för förslagen i riksdagen, utan att samarbetat med rasister.

Bland annat ska ingen annat än kvotflyktingar inom FN:s kvotflyktingsystem få permanent uppehållstillstånd, inte ens barnfamiljer (utom de barnfamiljer som kommit till Sverige sedan förra överenskommelsen över blockgränserna). Anhöriginvandringen ska begränsas. Legitimationskontroller ska införas på samtliga kollektiva färdmedel över gränsen – tåg, buss, flyg, fartyg. Humanitära uppehållstillstånd, inte ens tillfälliga dito, ska inte längre ges annat än i mycket speciella fall. Medicinsk åldersbestämning av så kallade ensamkommande flyktingbarn ska införas.

I praktiken ska Sveriges asylmottagande läggas på EU:s lägstanivå per capita är beskedet.

Det finns typiska miljöbegrepp som tillväxtens gränser, resursbegränsningar och resursbrist. Något som Miljöpartiet tydligen inte trott existerar när det gäller människor i Sverige. Åsa Romson sägs börjat gråta under presskonferensen, när verkligheten kommit ikapp.

Ett konkret exempel på resursbegränsningar i det lilla lokala skriver fd slöseriombudsmannen Martin Borgs om hos Stampen/GP, där vatten och avlopp slutat fungera i en by i Hofors, efter att befolkningen stigit från 50 till 350 personer och nu planeras ökas till 950. Däremot tänker vare sig Migrationsverket eller asylentreprenören betala för utbyggnad av vatten- och avlopp. Det är kommunens problem. Och tar oavsett flera år.

“Vi är omkring 50 personer som bor här i byn, så nog finns det gott om plats. Tyvärr inte i avloppssystemet. Det svämmar över, eftersom det inte är dimensionerat för en plötslig befolkningsökning på 500 procent. Kranvattnet räckte heller inte till.Det går förstås att bygga ut vatten- och avloppsnätet. Det kommer inte Migrationsverket att betala för. Inte de som driver asylboendet heller. Det är skönt om någon annan betalar.”

Ett annat konkret exempel är att Migrationsverket i sin desperation nu gått ut med en upphandling av boendefärjor och bostadsplattformar. Med ett maxpris på 200:- SEK per koj och dygn och minst 200 personer per fartyg. Migrationsverket tror alltså att det går att hyra en halvstor passagerarfärja för 40 000:- SEK per dygn, inklusive drift, städning, vatten- och avlopp, strömförsörjning och kajplats (var?). Och då ska dessutom landgången vara handikappanpassad.

Tror inte det blir så många svar på den upphandlingen…

Nej, i verkligheten begränsas vi av resurser. Det handlar inte om pengar, utan det handlar om energi, mat, boenden, vatten, avlopp, vårdcentraler, sjukhus, tolkar, mobiltelefonikapacitet med mera. Samtidigt vill Miljöpartiet lägga ner kärnkraften, skrota vattenkraft och man får inte bygga hus någonstans för då förstör man naturen.

Verkligheten är att all miljöförstöring har sin grund i antalet människor – och ju längre norrut, desto större blir det miljömässiga fotavtrycket på grund av klimatet och frånvaron av solinstrålning (=kyla) vintertid. Det kallas resursbegränsningar och det är fascinerande att Miljöpartister som Åsa Romson inte förstått begreppet förr.

Nej, Miljöpartiet kan hyra en ö i Medelhavet – där kommer resurserna inte vara alls så krävande som här uppe på Alaskas bredddgrader. Det går rent av att odla mat året om därnere och man behöver inte heller uppvärmning vintertid, och sommartid kan man ordna energibehovet mer än väl med solceller.

Härnäst kanske Miljöpartiet ska inse att antalet människor är helt avgörande för belastningen på miljön, och bli ett miljöparti på riktigt, förespråkande minskande befolkning via slopade barnbidrag, borttagen föräldrapenning och massiva preventivmedelskampanjer, både i Sverige och framför allt i U-länderna. Evig tillväxt i en ändlig värld är omöjligt och det var ju bra att Miljöpartiet insett att det absolut inte är möjligt på våra breddgrader. En grundkurs i humanekologi rekommenderas till Åsa Romson.

Man kan fundera på hur det normalt totalt verklighetsfrånvända Miljöpartiet kunnat gå med på att acceptera verkligheten. Antagligen handlar det om “makten framför allt”. Löfven hotade nog med att kasta ut partiet ur regeringen om Socialdemokraterna inte fick sin vilja igenom till 100%, för det finns inga spår av Miljöpartiet i denna helomvändning, alls. Klart att Åsa Romson föll i gråt (enligt uppgift från SVT, jag har inte tittat på presskonferensen) när hon fick stå inför svenska folket och medge att makten framför allt är det som gäller, om det så innebär att föra Sverigedemokraternas politik och inget annat. 

Att Åsa Romson börjar gråta i egenskap av vice statsminister på en presskonferens visar att hennes och partiets politik har handlat om känslor och inte verkligheten. Ungefär som barn som normalt får allt de skriker efter och sedan börjar gråta när mamma berättar att pengarna (resurserna ovan) är slut. Det är förstås synd om Åsa Romson som person, men inte som politiker. Bäst vore att sluta vara det senare, men idag visade hon att sitta vid köttgrytorna går före allt annat.

Regeringens egen kompletta artikel om politiken hittar ni här.

Nu återstår att låta Anders vara Anders och att Anders gör som han sagt, dvs avgår eftersom skärpningar av asylpolitiken införs.