Den vanligaste gated communityn i Sverige är en bostadsrättsförening eller hyreshus med portkod och låst port och gård. Tydligen debatterades sk gated communities i SVT:s sk debattprogram Debatt igår. Vilket kan väcka funderingen om en riktig gated community är möjlig i Sverige. Svaret måste bli nej, då löneläget helt enkelt inte gör det möjligt.
Till en början: Titta inte på SVT Debatt. Gör något vettigt istället. Själv har jag tackat nej till deltagande tre av tre gånger, med ursäkter som att ”formatet passar inte för seriös debatt av komplexa frågor och passar inte min personlighet”.
Jag föreslår att ni som TV-tittare tackar nej till SVT Debatt ni med. Stäng av TV:n och ägna er åt någon eller något ni älskar istället för självplågeri.
Tillbaka till huvudfrågan om gated communities.
Diskussionen är egentligen en icke-fråga. Det existerar redan massivt med dessa begränsade grannskap i Sverige.
Dels finns de i form av ekonomiska spärrar, där prissättningen på villa- och bostadsrättsområden utesluter personer utan tillräcklig kreditvärdighet, sk white flight. Dels finns de i form av alla bostadsrättsföreningar och hyreshus som har låsa portar och låsta gårdar.
Men för en riktig gated community ska man även ha bemanning, patrullering och inpasseringskontroller. Detta är inte möjligt där vägarna har kommunalt huvudmannaskap eller ens för vägföreningar om dessa vill ha kommunalt och statligt bidrag för de samhällstjänster boende vid allmän väg får via skatten (underhåll och drift som snöröjning, slyröjning etc, som alla betalar för).
Rent juridiskt skulle en gated community behöva vara en gemensamhetsanläggning, t ex en vägförening. Därmed skulle man kunna upprätta inpasseringskontroll även för fordon. Området behöver sedan omgärdas av ett skalskydd i form av inpasseringsspärrar (stängsel). Detta kan vara svårt att få bygglov för, även om vi ser det på industrifastigheter.
Genom att man inrättar en gemensamhetsanläggning i form av en vägförening tvingas samtliga anslutna fastigheter att delta och betala för en gated community. Annars kan ju enskilda fastigheter avsäga sig medlemskap, och via samfälligheternas tragedi ändå få skalskyddet. Inflikning, om man hade kunnat undvika detaljplan kunde väktarna varit beväpnade med jaktvapen om alla upplåter jakträtten till gemensamhetsanläggningen. Dock sätter storleken på en gated community stopp för frånvaron av detaljplan.
Men framför allt behöver en gated community säkerhetspersonal, och då talar vi inte om bostadsrättsföreningens vaktmästare.
Säkerhetspersonalen behöver vara på plats dygnet runt. Lämpligen har de ett kontor vid inpasseringskonstrollen. Normal bemanning är två personer. En vid inpasseringskontrollen och en patrullerande väktare. Personalen behöver vara utbildade och certifierade säkerhetsvakter. Inpasseringskontrollen kan även hanteras automatiskt, ifall den patrullerande väktaren behöver kalla på understöd.
Därtill behöver man teknisk bevakning i form av kameror, som övervakas från inpasseringskontrollens kontor. Då dessa behöver övervaka vad som trots inpasseringskontroll antagligen klassas som allmän plats behöver man Länsstyrelsens tillstånd. Mycket tveksamt om man kan få detta.
Total säkerhetspersonal behöver vara 2×3 för att hantera vardagarnas fem arbetsdagar i tre pass. Till detta behövs ytterligare tjänster för helgerna, ytterligare fyra personer. Minst tio säkerhetsvakter behövs för en riktig gated community. Med löner (inklusive OB-tillägg), utrustning, försäkringar, semestrar, pensioner, arbetsplatser, fordon etc kan man med lätthet räkna med schablonen en miljon kronor per anställd och år.
En riktig svensk gated community kostar alltså 10 MSEK om året.
Att ha väktarkopplat larm kostar idag runt 500:- SEK i månaden, inklusive allt. Man får förmoda att en sådan här gated community har en egen lösning för alla bostäder. 500:- SEK i månaden är alltså fullt acceptabelt att betala.
Service- och säkerhetsgraden är avsevärt högre än ett väktarkopplat 30-minuterslarm. Frågan landar i hur mycket är de boende beredda att betala?
Man får anta att en gated community vänder sig till övre medelklass. Låt oss säga att man är beredd att betala 2 000:- SEK i månaden. Det gör det hela mycket exklusivt då få vill betala 24 000:- SEK om året för inte bara inbillad trygghet, utan även upplevd dito.
Det krävs 10 MSEK / 2000 SEK = 500 bostäder för en sådan här gated community. En sk villamatta, vilket inte byggs längre. Eller en väldigt stor bostadsrättsförening av den typ som sällan byggs längre.
Exempelvis skulle 500 villor med tomter, vägar och andra gemensamhetsytor antagligen ta upp cirka 100 hektar, dvs ett område om en kvadratkilometer.
Slutsatsen är alltså att det är mycket svårt att uppföra en riktig gated community i Sverige. Om man går upp i exklusivitet går det förstås att pressa storleken, men antalet köpare krymper desto snabbare.
En variant är en form av deltidssäkerhet, likt deltidsbrandkårer, där boende i området utbildas och certifieras och har jour i hemmet kvälls- och nattetid, och extern bemanning bara finns dagtid, när folk är på jobbet. Detta skulle kunna pressa kostnaden till kanske 3 MSEK om året och därmed ner till kanske 150 villor eller bostadsrätter. Men det är svårt nog att rekrytera till deltidsbrandkårer. Knappast lättare att rekrytera till batong- och radiopatrullen. Och 150 villor är även det i överkant för de största nutida villamattorna.
Slutsatsen är att svenskarna har för låga inkomster och för höga löner för att gated communities skulle vara realistiska i Sverige. Men samtidigt är varenda låst port gated. Därmed slut på den debatten.




