Lissabonfördraget

Demokrati är ett ofta missbrukat ord. Ordet verkar kunna betyda vad helst man har lust med.

Låt oss börja med Wikipedia:

”Ordet demokrati är en sammanfogning av grekiskans δῆμος demos, folket, och κράτος kratos, styrelse, med den ungefärliga betydelsen ’folkstyre’.”

Demokrati uppfattas som ett positivt laddat ord. Därför används det med alla möjliga sorters innebörd. DDR, Östtyskland, kallades Deutsche Demokratische Republik. För en socialist eller kommunist så innebär demokrati att staten äger allt. Vänsterpartiet talar fortfarande om demokrati som att det innebär gemensamt ägande, dvs stat och kommun äger allt och de företrädelsevis vänsterpartistiska politikerna bestämmer därmed över produktionsmedlen.

För andra är demokrati att man ordnar folkomröstningar i Irland tills det irländska folket ger rätt svar. Eller att man ignorerar att Franrike och Holland sade nej till EU:s nya författning, vilket resulterade i att man strök passager om nationalhymn och kallade det hela för Lissabonfördraget istället för en författning, och utan att hålla nya folkomröstningar i Frankrike och Holland.

Andra anser att demokrati är just folkviljan. I Sveriges grundlag står det att ”all makt utgår från folket”. Det betyder i praktiken att folket bestämmer vem som skall ha makten, men det är inte folkstyre, utan makten gör vad makten har lust med. Vän av ordning påtalar förstås att makten även utgår från folket i diktaturer, så fort en diktatur inte längre har folkets passiva eller aktiva stöd, så faller diktaturen. Det är i modern tid oftast folket som avsätter en diktatur, med några få undantag som kan räknas på ena handens fingrar. Hitlertyskland (iofs hade Hitler kommit till makten via initalt demokratiska val). Kambodja, där diktaturen Vietnam avsatte Pol-Potregimen. Irak. Diktaturerna över hela Östblocket avsattes av det egna folket, under mer eller mindre dramatiska former. Så även i diktaturer utgår makten från folket, men folket kan förstås tryckas ner efter bästa förmåga. Men någon måste trycka, och när de tröttnar på det så reser sig folket. Folket i Öststaterna har fortfarande i någorlunda färskt minne hur det var att leva under förtryck och överstatlighet, och några håller därför fortfarande ut, då de slagits för länge för sin frihet för att bara lämna bort den igen. Det kanske är till öst vi skall sätta vårt hopp, där folket en gång lärde sig att slåss för sin demokrati, istället för ett bortskämt och mediadövat väst?

För många är demokrati tätt kopplat till de mänskliga rättigheterna och frihet. Det är ju i det fallet extra intressant att Lissabonfördraget inte ger skydd för ett antal av dessa friheter, bland annat kan man godtyckligt frihetsberövas och avlyssnas enligt fördraget och fördraget skyddar inte heller mötesfriheten och rätten att demonstrera.

För några innebär överstatlighet demokrati.

För andra innebär demokrati självbestämmande, att du som individ bestämmer maximalt över ditt eget liv och med minimalt med statliga pekpinnar. Folket styr sig själva utan herrar.

Det går också att definiera demokrati som när tre vargar och två får röstar om vilket av de två fåren som skall ätas upp först.

I slutändan är demokrati mest retorik. Demokrati är fint. Så en regim definierar alltid demokrati för att passa de egna syftena. Zimbabwe demokratiserades av Mugabe. Det låter väl fint?

I Sverige höll vi en folkomröstning om EU för 15 år sedan. Sedan dess har det tillkommit ca 1.8 miljoner nya myndiga väljare, alltså 20% av befolkningen och en ännu större del av alla röstberättigade, som inte fått använda sin folkvilja och rösta om medlemskapet i EU. Dessutom riskerar vi nu få se att överheten förändrar det vi röstade om 1994, med ursäkten att man minsann är valda av folket och om folket inte gillar Lissabonfördraget kunde folket röstat på vänsterpartiet.

De unga är vår framtid. De borde få vara med och bestämma över den.

Vad innebär demokrati för dig?

Kommer ni ihåg foklomröstningen om EU 1994?

Följande stod det på valsedlarna enligt Wikipedia:

”Riksdagen har beslutat att det ska hållas en folkomröstning om svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU). Omröstningen gäller om Sverige skall bli medlem i EU enligt det avtal som förhandlats fram mellan Sverige och EU:s medlemsstater.
Anser du att Sverige bör bli medlem i EU i enlighet med avtalet mellan Sverige och EU:s medlemsstater?”

Tyvärr hade webben inte fått något brett genombrott i Sverige 1994, så det är ont om artiklar på nätet där man idag kan läsa om hur argumentationen från JA-sidan lät, men det talades om att Sverige inte skulle kunna bli överkörda, utan tvärt om påverka EU i en för Sverige rätt riktning. För att inte glömma all tramsargumentation om fritt flödande alkohol och att man skall kunna resa fritt etc. I verkligheten behöver man nu rent av legitimera sig för att ens kunna åka tåg i Sverige, för att inte tala om flyget.

Men det centrala är att den svenska folkomröstningen 1994 gällde det avtal som Sverige hade förhandlat fram 1994. Det innebar bland annat att Sverige skulle ha vetorätt mot alla beslut i EU, och att EU inte skulle ha något att säga till om på en lång rad med punkter.

Med Lissabonfördraget gäller inte detta längre, och det en del röstade ja till 1994 är inte EU idag.

Rimligtvis borde vi därför ha en ny folkomröstning. Men inte om Lissabonfördraget, utan om vi nu skall gå ur EU när det folkomröstade avtalet inte längre gäller.