Med skattesänkningar och sänkta räntor så har allt fler svenskar medvetet valt att inte öka sitt sparande och sina investeringar för att bygga en bättre egen framtid. Istället har de valt att öka sina skulder och alltså betala räntor till banken.
Allt fler jobbar alltså inte för sig själva, utan åt banken. I den mån de får pengar över så går den till konsumtion enligt de konsumtionsmönster som förmedlas som korrekta i media; trendiga resor, trendig inredning och trendiga kläder.
Saknar folk helt självinsikt och självkritik? Det är naturligtvis en retorisk fråga, där svaret är ja.
I en kommentar till mitt tidigare inlägg om de allt nervösare storbankernas önskemål om en reglering av amorteringskrav på privata bolånekunder, och att kravet kan ha med SBAB:s amorteringsfria lån att så skriver SBAB: presschef Bernd Schmitz som följer:
En hållbar ekonomi bygger man på sparande och investeringar, och inte lån och konsumtion.
Men vi sitter hopplöst fast i konsumtions- och skuldsättningsträsket. Problem orsakade av låga räntor, hög skuldsättning och överkonsumtion skall lösas med låga räntor, högre skuldsättning och ännu mer konsumtion. Ingen avbelåning är i sikte, utan det svenska folket fortsätter att skuldsätta sig allt mer som om det inte finns någon morgondag.
En väg ut ur denna onda cirkel är att få folk att amortera.
Mitt enkla förslag är att slopa ränteavdragen, och istället införa ett amorteringsavdrag. Exakt utformning kan man gärna diskutera, men man skall alltså få amortera med oskattade pengar, men inte få dra av räntorna. Vill man minska sina räntekostnader får man helt enkelt amortera, och detta blir alltså avdragsgillt. Förslagsvis blir det avdragsgillt mot både inkomst av tjänst och inkomst av kapital.
Du betalar därmed inte någon reavinstskatt på t ex aktievinster om du använder pengarna till att amortera, och du betalar inte någon skatt på den del av din lön som du amorterar med.
Resultatet skulle bli att svenska folket stimuleras att betala av sina skulder, istället för att få avdrag för skuldräntorna. Incitamentet att amortera blir alltså dubbelt, dels får man ett skatteavdrag för det, och dels är det det enda sättet att minska räntekostnaderna som kraftigt ökar när man slopar ränteavdraget.
För den som redan idag amorterar ungefär lika mycket som man betalar i ränta blir det ingen förändring i slutändan.
Naturligtvis riskerar detta att punktera bostadsbubblan land och rike runt, men samtidigt får man alltså delar av sina skulder i praktiken betalda av staten genom att få amortera med oskattade pengar, men bara om man faktiskt amorterar.
SCB släppte lite finansmarknadsstatistik idag, där det bland annat framkommer att de svenska hushållen fortsätter att öka sina skulder. I juni ökade utlåningen med 8.9% mot föregående år för hushållen, fördelat på en ökning på 10.5% på bostadslån och 5% på konsumtionslån. Samtidigt ökar räntorna.
Med tanke på att vare sig löner eller BNP ökade i närheten av detta så ökar alltså svenskarna sina skulder betydligt snabbare än både ekonomin växer och betydligt snabbare än de ökar sina löner, dessutom samtidigt som räntorna stiger. Kort sagt så blir det svenska folket mer och mer skuldsatt. Men naturligtvis resonerar alla att den här gången är det minsann annorlunda, eller så skall den obefintliga inflationen äta upp skulderna tror man.
För företagen är det tvärt om. Dessa minskar sin upplåning. Graf från SCB:s pressmeddelande som visar den procentuella ökningen av utlåningen.
Nu vill säkert någon påtala att ökningen av utlåningen minskar, men det är inte relevant. Svenska folket fortsätter att öka sina skulder rätt rejält, och lånar, köper hus och konsumerar för lånade pengar som om det inte existerar någon morgondag.
Slösa har tagit ut Spara bakom ladugården och gjort processen kort med henne, och sågs senast komma tillbaka över krönet med en spade över axeln, glatt sjungande på “Sorger har vi inga, våra glada visor klinga, när vi gå över daggstänkta berg, fallera”.
