En hållbar ekonomi bygger man på sparande och investeringar, och inte lån och konsumtion.
Men vi sitter hopplöst fast i konsumtions- och skuldsättningsträsket. Problem orsakade av låga räntor, hög skuldsättning och överkonsumtion skall lösas med låga räntor, högre skuldsättning och ännu mer konsumtion. Ingen avbelåning är i sikte, utan det svenska folket fortsätter att skuldsätta sig allt mer som om det inte finns någon morgondag.
En väg ut ur denna onda cirkel är att få folk att amortera.
Mitt enkla förslag är att slopa ränteavdragen, och istället införa ett amorteringsavdrag. Exakt utformning kan man gärna diskutera, men man skall alltså få amortera med oskattade pengar, men inte få dra av räntorna. Vill man minska sina räntekostnader får man helt enkelt amortera, och detta blir alltså avdragsgillt. Förslagsvis blir det avdragsgillt mot både inkomst av tjänst och inkomst av kapital.
Du betalar därmed inte någon reavinstskatt på t ex aktievinster om du använder pengarna till att amortera, och du betalar inte någon skatt på den del av din lön som du amorterar med.
Resultatet skulle bli att svenska folket stimuleras att betala av sina skulder, istället för att få avdrag för skuldräntorna. Incitamentet att amortera blir alltså dubbelt, dels får man ett skatteavdrag för det, och dels är det det enda sättet att minska räntekostnaderna som kraftigt ökar när man slopar ränteavdraget.
För den som redan idag amorterar ungefär lika mycket som man betalar i ränta blir det ingen förändring i slutändan.
Naturligtvis riskerar detta att punktera bostadsbubblan land och rike runt, men samtidigt får man alltså delar av sina skulder i praktiken betalda av staten genom att få amortera med oskattade pengar, men bara om man faktiskt amorterar.
30 kommentarer
Tyvärr är det alldeles för logiskt och därmed kommer det aldrig falla politiker i smaken.
Mmm, den tål att smaka på. Gott! för de som har skulder 🙂
Frågan är om inte för många skulle tjäna för lite (bankerna) vid en sådan omställning
//Pellfan
Ett stort problem är att det öppnar för rejält skatteplanerande, så det kommer inte att fungera.
Om vi säger att den nu icke avdragsgilla räntan är 5%, så skulle det vara ett lätt sätt att minska sin skatt på:
I slutet av år N-1, låna 100 000 kronor till 5%.
Under år N:s gång, amortera 100 000 kronor. Beroende på marginalskatt, kammar du hem 25-57% i minskad inkomstskatt = +25 000 till +57 000. Under samma tid kostar lånet -5 000 kronor. Netto: Vinst +22 000 till +52 000!
Eftersom amorteringar inte påverkar ens förmögenhet, så kan experimentet ovan upprepas med 200 000 eller 500 000 kronor. Du betalar ju tillbaka lånet året efter och din vinst blir skattereduktionen minus räntan (vilket blir ett positivt tal om räntan är mindre än marginalskatten, vilket sannolikt är fallet).
Även blancolån om kanske 10% skulle vara lönsamt att spekulera med på detta sätt. Räntan kan dessutom minimeras genom att låna i slutet av december, betala tillbaka i början av januari!
Låna motsvarande en årslön, amortera bort följande år. Hela årets inkomst skulle bli skattefri, nice?
Nja kanske inte riktigt så, ränteavdraget har ju maxbelopp även idag (var jag bor).
Enkelt och genialt, men håller med Kroppskultur, det är för oavancerat för att någon skulle nappa.
Intressant ide'. Än så länge lite för rå o obearbetad men klart möjlig att arbeta vidare på konceptet. Det skulle isf innebära att man kan köpa bostäder för oskattade pengar. Bara bostäder? Vanlig reavinstbeskattning vid försäljning av en "oskattad" bostad?
Men vad tycks t ex om nedanstående förslag som variant? Den skulle i princip kunna användas utan vidare komplikationer i förlängningen.
Som ett villkor att få bostadsräntorna avdragsgilla måste lika mycket avsättas till amortering som till räntor. Amorteringen i sig blir således inte avdragsgill. De som väljer resp inte kan amortera i samma takt som räntorna kostar blir visserligen drabbade. Min personliga misstanke är dock att avdragsrätten för bostadsräntor hursomhelst kommer plockas bort med tiden. Om inte direkt så åtm stegvis.
Ränteavdraget är väl avdragsgill idag pga av att man måste skatta för ränteinkomster.
Men håller med om att ränteavdraget borde slopas, det trissar bara upp bostadspriserna.
/Magnus
Joakim:
Good point. Såhär då:
– Man får avdrag för amortering,
dock maximalt med ett belopp motsvarande 30% av det man betalar i ränta.
– På det sättet växlar man från att uppmuntra skuldsättning till att uppmuntra amortering, staten får mer skatteintäkter eftersom mindre avdrag medges i takt med att lån amorteras, samtidigt får enskilda mer pengar över då skuldsättning coh räntor minskar.
//Peter
Tja inte mig emot. Fast det får nog remiss och filas till lite.
Bra ide tycker jag.
JAK finns ju.
CornuCopia,
Avkastningskravet på hyresfastigheter har aldrig varit högre än idag. I snitt värderar fastighetsbolagen sina fastigheter till en direktavkastning om upp till 7.5%!
Räntekostnaden för allmänheten ligger på 4 % av den disponibla inkomsten. Om Riksbanken höjer räntan med 700 % så ökar räntekostnaden för allmänheten till 10 % av den disponibla inkomsten.
Var är fastighetsbubblan som du talar om?
Så länge ekonomin bygger på tillväxt och pengar skapas vid lån blir det förödande för det rådande ekonomiska systemet. Jag säger inte att det är dåligt men systemet har många försvarare som absolut inte vill se mindre lån = mindre penningmängd = mindre tillväxt.
Slopa ränteavdraget. Låt folk bära sina skulder själva istället för att samhället skall betala. Det skall inte premieras att folk skuldsätter sig. Det borde istället vara så att samhället uppmuntrar sparande genom att slopa skatten på sparränta, som är helt absurd, eftersom sparräntan endast täcker en del av inflationen och alltså är en slags ersättning för att staten varje år förstör penningvärdet genom inflation.
Inga nya tankar om oljan?
/Riddler
Bra idé, skicka förslaget till Borg 🙂
Jag tycker det är en dålig idé. Varför ska staten gynna folk med lån ännu mer än vad de gör idag?
En hög ränta stimulerar folk till att spara och investera.
Mitt "förslag", vilket även är snarlikt ovanstående talares förslag, är att slopa avdragsrätten för räntor. Slopa även skatten på inkomsträntor på upp till säg, 4-5 basbelopp.
Men, om allt för många faller för amorteringstanken minskar ju bankernas tillgångar, eftersom villalånet inte fanns från början utan skapades vid signeringen av lånehandlingen.
Om alla skulle betala tillbaka sina lån på kort tid finns ju till slut inget kapital kvar i systemet som då klappar ihop.
Att ställa frågan till de läsare som finns här känns ju knappast meningsfull då det i stort sett bara finns hyresgäster här.
Mycket märkligt och knappast i linje med samhället i övrigt.
inget fel att låna eller betala ränta. det är bara en omfördelning av vad jag kommer känna i framtiden mot vad jag vill spendera nu. så inget konstigt med det.
anonym håller med dig verkar vara rena hyrejästförening här och peak-oil fantatiker här…. i verkligheten utan för det är de flesta som jobbar med något lunda bra betalt jobb inte hyresgäster och vill inte heller vara det för vem vill slava med hyresrätter resten av livet.
bättre ha ett hus och betala till dig själv istället till för fet hyresägare
Som kommentarerna visat är detta ett helt galet förslag, som bäddar för skatteplanering. Ungefär som hyresjäst – låna lite jäst, som under goda omständigheter fördubblar sig på 20 minuter, dela den då i hälften och betala tillbaka lånet. Nej, minska benägenheten att låna genom att slopa avdragsrätten för räntor och öka villigheten att spara genom att slopa skatten på kapitalinkomster. Men detta enkla förslag kommer tyvärr inga politiker att acceptera. För att göra det mera aptitligt för våra välmenande och fördelande parlamentariker kan man maximera ränteavdraget till ett basbelopp och samtidigt göra kapitalinkomster upp till samma basbelopp skattefria.
/Väsman
JOhan! Sluta misshandla det svenska språket!
JOhan! Du smutsar ner kommentarsfältet på en av Sveriges mest intressanta bloggar.
Jag vill inte vara oförskämd på något sätt,
men det knyter sig i magen varje gång jag ser dina kommentarer här.
Som min fotbollstränare brukade säga: Gå hem me dääj!! Dô! Hör du va jag säger?! Gåå hem me dääj!!
@Anonym 19.44: Siffran 4% är hela räntebördan utslagen på hela befolkningen. Problemet med ditt sätt att hantera statistiken här är att hela befolkningen har inte lånat pengar för att köpa hus i de områden där det är en "bostadsbubbla". Jag bor själv i Smålands glesbygd och äger ett hus som är underprissatt istället. I mitt fall är ränteutgiften strax över 4% av den disponibla inkomsten.
Till övriga ljushuvuden: Att slopa ränteavdraget men behålla skatten på kapitalinkomster är ren konfiskation. Är det ett sådant samhälle vi vill ha?
Det nämns ofta att skälet till att ha ränteavdrag är för att uppnå en symmetri mot beskattningen på ränteinkomster. Hur stor var skatten på ränteinkomster på den tiden då ränteavdraget var 100%? Det är alltså ingen retorisk fråga, jag är uppriktigt intresserad av svaret.
Man kan/bör inte blanda in amorteringar i skattesystemet av de anledningar som nämnts.
Däremot bör ränteavdrag _och_ kapitalvinstbeskattning slopas. Då kommer kapital att sökas dit det gör mest nytta…
Christoffer: Ja, ränteinkomster beskattades tillsammans med andra inkomster före den stora skattereformen. En av de stora förändringarna var just att skilja på arbete och kapital, med olika skattesatser. Satsen blev lägre på kapital än på arbete på grund av att det fortfarande rör sig om nominell beskattning (dvs man beskattar till viss del inflationen –> skattesatsen måste vara lägre).
Ränteavdragen för privatpersoner har inte i första hand med kapitalinkomst och reavinstskatten att göra utan snarare är de sammankopplade med fastighetsskatten.
Att ge ränteavdrag för att man ska kunna belåna sig för att köpa värdepapper som beskattas är kanske begripligt ur en rak rättvisesynpunkt men incitamenten är knasiga och användningen marginell så diskussionen bör inriktas på den absolut dominerande kopplingen mellan fastighetsskatt och ränteavdrag.
Ränteavdragen för privatpersoner finns alltså sedan 1991 för att kompensera att man måste betala skatt på avkastningen från en fastighet. Nu har vi kraftigt sänkt fastighetsskatten men inte i samma veva plockat bort ränteavdragen.
Till det här finns det ingen annan anledning än att Villaägarnas riksförbund och kristdemokraterna hittade varann inför förra valet.
Den som skäller på särintressen i rikspolitiken men inte ägnar sig åt att sänka ränteavdragen silar mygg och sväljer kameler.
Jag skulle på rak arm säga att det här är Anders Borgs största förlust under sin tid i regeringen.
Notering mottagen. Hej då.
Lite sent, men dock läsvärt: http://www.ekonomifakta.se/sv/Artiklar/2010/Mars/Ar-din-hushallsbudget-i-balans/
Ja, så kanske man hade kunnat göra, om det politiska målet var en spara-ekonomi. Men nu är det politiska målet, över såväl block- som nationella gränser en slösa-ekonomi.
Att slösa-ekonomin göds genom att ständigt skapa nya pengar behöver inte vara ett problem, så länge det sker under någotsånär ordnade former och alla lär sig vad det innebär och agerar därefter. Åtmistone i teorin. Detta bygger dock djupt kontraintuitiva samband, vilket du är bra på att visa. Så vi är inte riktigt där och därför kommer i praktiken vanligt folk i kläm. De som förstår systemet och dessutom sitter på kapital har goda möjligheter att tjäna på genomsnittsloserns fixering vid nominellt värde. Dvs i en slösa-ekonomi får genomsnittslosern ständigt fler pengar, till och med snabbare än inflationen, men inte mer livskvalitet.
Till fördelarna med slösa-systemet torde hävdas att medel snabbare kan allokeras, tex riskkapital till forskning och utveckling, eller finansiering av enorma krigsinsatser i oljerika länder…
Till Cornucopia från Mr G
Det här visar väl din kunskap inom ekonomi.
Till er som läser denna blogg – läs igenom denna artikel och dess kommentarer ett par gånger och bilda sedan er en uppfattning om Cornucopias kunskaper om ekonomi. Tänk själv som jag brukar säga.
Att sen Cornucopia kan ha rätt ibland och fel ibland är ointressant – även en apa kan måla en tavla.