Det påstås att ungefär hälften av de drivmedel vi konsumerar i Sverige kommer från rysk olja och att vi därför inte kan säga nej till Ryssland. Men verkligheten är att Sverige exporterar mer än hälften av de fossila bränslen vi importerar och alltså för inhemskt bruk klarar oss helt utan rysk olja. Däremot skulle några hundra jobb på Preemraff Lysekil gå förlorade.
Det japanska undret har de senaste 20+ åren handlat om hur en ekonomi och stat kan bygga upp massiva skulder och ändå inte gå under trots utebliven ekonomisk tillväxt. Frågan är nu hur länge den japanska nolltillväxtekonomin håller, då Japan sedan 2011 inte längre kan finansiera sig via en positiv handelsbalans.
Den svenska kronan har som bekant rasat sedan starten av den akuta fasen av finanskrisen och medföljande recession. Svenskt BNP har främst rasat pga minskad export och minskade investeringar. Den så omtalade konsumtionen har visserligen fallit, men inte i närheten så mycket som investeringar eller export.
Vad som också har rasat är import (jag har dock satt ett minustecken på importen ovan, så dess negativa påverkan på BNP framgår tydligare, och då stiger förstås importkurvan när importen minskar). BNP räknas som bekant ut enligt följande:
BNP = export – import + privat konsumtion + offentlig konsumtion + investeringar
Så fallande import driver upp BNP, relativt sett. Trots den fallande kronan har exporten alltså fallit, men nu har kronan stärkts på sistone. Om detta ytterligare spär på minskande export, samt höjer importen, så riskerar BNP att falla igen framöver.
Man får fundera på varför det ständigt och jämt tjatas i media om att vi måste få igång konsumtionen. Enligt siffrorna så är det exporten och investeringarna som behöver komma igång, inte konsumtionen. Speciellt inte den vanliga konsumtionen, dvs den som sker genom importerade prylar från Asien. Då ökar importen och tar bort några positiva effekter på BNP eventuell konsumtion skulle ha. Om vi däremot ökar konsumtionen av svenskproducerade saker, så stärks vår BNP.
Men det viktiga är alltså export och investeringar, och de har fortsatt falla trots allt tal om att nu ljusnar det minsann.
DN uppmärksammar åtminstone att företag får allt svårare att få betalt, vilket knappast tyder på att krisen är över. Samtidigt är ju just avskuldning vad vi behöver, och detta sker genom sparande, amorteringar och konkurser. Vi behöver inte låga räntor och lånebaserad konsumtion av utländsk platt-TV. Man botar fortfarande inte en kris orsakad av låga räntor, belåning och överkonsumtion med ännu lägre räntor, ännu mer belåning och ännu mer överkonsumtion.
Om fallande svensk krona inte kan dra upp den svenska exporten så finns det inte så mycket att göra, annat än att vänta. Det är läget i andra länder som styr. Möjligen kan man stimulera möjligheten till investeringar för framtiden, men snälla, lägg ner tjafset om att det är konsumtion vi behöver. Konsumtion för konsumtionens skull, dvs konsumism, är vad som fått oss i den situation vi befinner oss i nu.
Framtiden bygger vi genom sparande(=minskad skuldsättning) och investeringar. Detta leder till ökad konkurrenskraft och medföljande export. Sverige är och förblir ett exportdrivet land, det är vad som får hjulen att rulla. Inte konsumism och speciellt inte import.
Vi får se om den ekonomiska krisen leder till minskad frihandel och ökad protektionism. Ett sätt att manipulera upp BNP-siffrorna kortsiktigt är ju att straffa import via t ex tullar eller rent av förbud och embargon. Fast det är som sagt kortsiktigt och skulle bara få ekonomin att frysa ihop ännu snabbare världen över.
