Det enda partiet som hoppade av vårens försvarsöverenskommelse, Folkpartiet, vill nu att Sverige ska köpa in de 24 Archer-haubitsar, som Norge brutit sitt kontrakt på. Ett antal av dessa vill Folkpartiet ska sättas på Gotland och integreras med någon form av kustförsvarsradar, för att återskapa kustartilleri.
Tanken att använda Archer som kustartilleri är förstås inte ny. Pjäserna används till detta tillsammans med en fiktiv underkalibrerad Excalibur 2-granat med förlängd räckvidd i min andra roman Midsommargryning (2013). Med tanke på att den nya Stridsgrupp Gotland, har både namn och sammansättning som från min första roman Midvintermörker (2011), så är det ju passande att man även sätter in Archer som kustartilleri.
Men det hela kommer stanna i Folkpartiets idévärld. Övriga partier har en försvarsöverenskommelse, och Folkpartiet står utanför och trycker näsan mot rutan. Man kan alltså riskfritt göra vilka ofinansierade populistiska utspel som helst, väl medvetna om att de aldrig kommer genomföras.
Två haubitsbataljoner till, för totalt fyra, vore mycket välkommet. Rysslands invasion och krig i sydöstra Ukraina visar tydligt att artilleriet fortfarande är slagfältets kung, drottning, domare och bödel. Och Sveriges 24 haubitsar, när dessa levererats om några år, på två brigadartilleribataljoner är för lite.
Två bataljoner till, åtminstone som förbandsreserv, skulle möjliggöra en tredje manöverbrigad, till vilket det finns materiel i den sk förbandsreserven (om än inte stridsvagnar, men nog för en hel stridsfordon 90-brigad), samt en bataljon fördelningsartilleri (division om man så vill). Fanns viljan kunde samtliga Archer mjukvaruintegreras med de mobila kustartilleriradar som vi hade ett tag, och som ska stå i depå eller malpåse någonstans i Sverige fortfarande. Då systemet används utomlands (Thailand?) så är det inte helt utdaterat och Saab bör ha kompetens kvar. En sådan integrering skulle lämpligen gälla samtliga 24 + 24 haubitsar, så man inte är låst till specifika enheter.
Men att placera några av dessa 24 haubitsar på Gotland är förstås ett slag i luften.
Vi kan jämföra ett kompani med 4 haubitsar med vad som stod på Gotland år 1999. Enligt SMB:s Gotland under kalla kriget, sidan 179, fanns då
- 30x 10.5 cm haubits 4140
- 15x 12 cm granatkastare
- 6x 15.5 cm haubits 77B
- 2x 15.5 cm haubits 77A
- 36x 15.5 cm haubits F (”fransyskan”)
- Plus fem fasta kustartilleribatterier om åtminstone femton eldrör (7.5 cm – 12 cm)
Enkelt uttryckt hade man tre 15.5 cm haubitsbataljoner enbart på Gotland, 50% mer än Sverige har totalt i framtiden när Archersystemen är levererade. Till detta lättare artilleri.
Det är förstås tacknämligt att Björklund vill ragga lite opinion genom att ställa fyra haubitsar på Gotland. Det kommer åtminstone göra att Ryssland inte kan ta Gotland utan vapeninsats, precis som Stridsgrupp Gotland redan gör. Det blir ytterligare några kryssningsrobotar mot de plåtförråd där Archer-pjäserna kommer stå.
Forna tiders tankar om den stora massiva invasionen är förlegade. Ett fientligt angrepp mot Gotland kommer föregås av maskirovka och ske med snabba förband, som sannolikt kommer vara på plats vid de svenska fordonsgaragen innan Sverige ens gått upp i beredskap.
Stridsgrupp Gotland är rätt tänkt, i den mån det kommer handla om ständigt stående trupp. Man ska komma ihåg att Sverige under kalla kriget hade tusentals värnpliktiga under ständig utbildning på Öjn, och alltså ständig militär närvaro, som på några timmar, om än ej färdigutbildade, kunde satts in mot lede fi. Det är en milsvid skillnad att ha några fordon i ett garage utan personal ständigt redo.
Att händelserna i Midvintermörker blir som de blir beror på att Stridsgrupp Gotland var i fält, fullt mobiliserade och fullt bemannade som en del av en svensk motövning. Annars hade boken blivit två sidor lång.
Ska man ta med sig något från Folkpartiets förslag så är det att svenskt artilleri behöver grupperas ut i landet och inte bara stå i Boden. Åtminstone hälften av Archerpjäserna bör vara utgångsgrupperade i södra Sverige. Att transportera ner slagfältets kung från Boden i händelse av krigshändelser tar helt enkelt för lång tid och för stora logistikresurser i anspråk. Men man ska inte ha några illusioner om att det ger Sverige ett försvar värt namnet. En utgruppering gäller för övrigt inte bara artilleriet. Alla regementen i singularis, som Artilleriregementet, Luftvärnsregementet, Ingenjörsregementet, Ledningsregementet, borde grupperas ut och inte bara stå i förråd på respektive ort i landet.
Jag kanske bidragit på marginalen till det enorma Gotlandsfokuset i den svenska försvarsdebatten. Men Sverige är faktiskt mer än Gotland och även resten av landet kan behöva försvaras.
