Med de senaste siffrorna för påbörjade byggen av bostäder, kan man konstatera att vi ser nya rekordsiffror. Nybyggnationen är av lägenheter i flerbostadshus är nu större än ens under de sk Odellplattornas tid 2006 och alltså högre ens under alliansens bästa år.
De senaste fyra kvartalen har det påbörjats byggen av 40 171 lägenheter1.. Av dessa är 31 795 lägenheter i flerbostadshus och det är den högsta siffran sedan förra bostadsbubblan kraschade i början av 90-talet. Man har därmed även överträffat Odellplattornas 2006 med dess 30 469 påbörjade lägenheter. Alliansen ändrade regelverken, vilket rundades genom att man gjöt grunden innan årsskiftet, sk Odellplattor.
Mer lägenheter i flerbostadshus än så här har det inte byggts sedan 1993.
Byggandet är alltså på nivåer vi inte sett sedan 90-talet, med skillnaden att det byggs få villor idag, medan man på den tiden fortfarande rullade ut villamattor. Villabyggandet har inte återhämtat sig sedan finanskrisen, vilket gör att det totalt sett är något kvar till Odelplattornas år när man också tittar på villor.
Är det då den nya regeringens förtjänst att det byggs så mycket just nu? Naturligtvis inte – bostads- och Turkietreseminister och islamisten Inget Kaplan (mp) har åstakommit absolut ingenting annat än varit på ”semester” i det Turkiet han flytt för sitt liv från. De byggstarter som skett under året har snarare sökts bygglov för under alliansen. Dessutom har regeringen regerat på alliansens budget, även om sommarens tilläggsproposition gav möjligheter att förändra bostadspolitiken, men misslyckades. Speciellt i Stockholms kommun kan vi räkna med minskat byggande framöver när den rödgrönrosa majoriteten sätter stopp för allt fler byggprojekt på orörd mark.
Istället får vi med ett antal års eftersläpning se eventuella effekter av den nya regeringens bostadspolitik längre fram. Något hopp om att den innebär ökat byggande utöver redan pågående trend finns inte.
Sedan är det förstås inga billiga hyresrätter som byggs, utan antingen premiumhyresrätter eller bostadsrätter. Den som drömmer över billigt boende för socialbidragstagare försörjningsstödstagare är antagligen en pårökt miljöpartist. Något sådant byggande kommer inte ske – inte ens den sk allmännyttan bygger hyreslägenheter för oönskade hyresgäster.
Av intresse är också att byggande följer konjunkturen och med det även börsen. Det höga byggandet föregår varje ekonomisk krasch, vilket stämmer för 90-talet, finanskrisen 2008 och inför smällen 2011. Och förstås nu, när vi återigen sägs ha en högkonjunktur i Sverige. Vilken som vanligt kommer följas av en smäll. Huruvida man kan avgöra när man ska ur börsen på byggandet som prognosvärde låter jag vara osagt, utan det är nog mest att betrakta som en konjunkturindikator.
Samtidigt är förstås inte byggandet i närheten av de 500 000 lägenheter som behövs fram till år 2020. För det krävs en ökad byggnationstakt med 150%, från 40 000 till 100 000, vilket vilken normalbegåvning som helst förstår inte är möjligt.
Infrastruktur2. saknas helt enkelt för att kunna öka byggandet 150% – det finns inte industriell kapacitet för en sådan nivå på byggandet, även om kapaciteten sakta ökar i takt med ökat byggande. Men någon ökning om 150% omgående kan inte ske. I bästa fall, givet evig superkonjunktur, kan vi se 100 000 ny bostäder år 2020, men inte åren innan dess. Verkligheten sätter som vanligt gränser för fantasierna.
1. En lägenhet är en bostad för ett hushåll. En nybyggd villa innehåller idag oftast endast en lägenhet, men det finns även villor, t ex parhus, med två lägenheter.
2. Till infrastruktur hör maskinparken, cementindustrier, stenbrott, övrig tillverkningsindustri, samt förstås behörig och utbildad personal och bostäder till dessa. För att inte tala om samhällelig basinfrastruktur som vägar, vatten och avlopp. Inget man snyter fram över en natt.





