Inget nytt för bloggens läsare, men bilden av att byggbranschen avsiktligt bygger för dyrt och för lite bekräftas nu av förespråkare för byggbranschen i en artikel hos Schibsted/SvD. Genom att bygga mindre än efterfrågan vill man hålla uppe priserna, och priserna på nybyggen anpassas till folks vilja till skuldsättning.
Latest in bostad
Ännu mer vatten på min kvarn om att nybyggda bostadsrättsföreningars ekonomiska planer saknar den mesta koppling till verkligheten får man i en artikel hos Bonnier/DN. Det handlar om en förening som fick åtta gånger så höga elkostnader än de som ”utlovades i den ekonomiska planen”.
Nedanstående är ett gästinlägg av Simon, som väckte frågan vid frågestunden efter föreläsningen hos Heimdal i torsdags kväll. Simon utvecklar här sina tankegångar lite mer än jag kunnat göra rättvisa tidigare.
Historiskt sätt har mark varit den viktigaste tillgången. Den som äger mark äger den produktionsfaktor som behövs för att säkra sitt levebröd (vilket gör en till en tämligen fri person) och den som äger mycket mark kan få andra att arbeta åt denne. Den avkastning som mark ger kallas jordränta/landränta och ibland arrendevärde.
Under frågestunden efter gårdagens föreläsning i Föreningen Heimdals källlokal fick jag en fråga, som på ett välmotiverat sätt menade att vi inte har en bostadsbubbla. Det handlar istället om att forna tiders utsugande landränta har återställts och att 1900-talets mycket billiga boende var det som var annorlunda och ordningen nu är återställd till det som tidigare gällt i hundratals år – markägaren tar ut maximalt betalt för boendet.
Malmö utmärker sig mot resten av landet genom att de kvalitetsjusterade bostadspriserna inte skenat som för t ex Stockholm och Göteborg, utan de senaste åren istället planat ut eller fallit. Det kan vara intressant att diskutera vad som skiljer Malmö mot Stockholm och Göteborg.