Nedanstående är en frågeställning från en läsare. Ska vederbörande sälja eller behålla sin lägenhet. Mina funderingar efter den anonyme läsarens text.
Läsarens frågeställning följer.
”Behåll- eller säljsituation:
Innehar bostadsrätt på 23,5 kvm i närförort, 8 min med buss från Södermalm i Stockholm. Köpte för 1.240` sommaren 2013, nu belånad till 1,1 miljon. Månadsavgift 1.500 kr.
Värdering enligt SBAB, ca 1,9 miljoner (18 kvm lägenhet i samma förening gick i veckan för drygt 2.000`kr). Bra bussförbindelser, samt tvärbana och planerad tunnelbana.
Personliga förutsättningar: Man i 30-årsåldern, fast anställd med 320` brutto per år och arbetar 3,5 km från hemmet, ingen större sparbuffert (runt 40 tusen), trivs ej på jobbet och vill kanske plugga och jobba deltid ett tag, alt byta jobb. Har däremot ingen ersättningsbostad för tillfället och trivs i min bostad.
Miljonfrågan – ska jag ta denna kanske enda chansen i mitt liv att snabbt casha in runt en miljon eller ska jag hålla huvudet kallt och hoppas att innerstans höga priser fortsätter pressa upp priserna i närförort ett tag till. Ett alternativ är att flytta till hyresrätt eller köpa BR med låg avgift kontant i en mindre stad.”
Mitt spontana svar är förstås att boendealternativet måste vara löst först. Det är ju frestande att casha hem en miljon, men man måste trots allt bo någonstans. Boendekostnaden idag är 2 875:- SEK utan ränteavdrag (student – inga inkomster, inget ränteavdrag), vilket är svårt att klå i ett traditionellt studentboende. Stiger dock räntan till t ex 4.5% från förmodade 1.5% blir boendekostnaden 5 625:- SEK.
Nyckeln ligger i ”trivs ej på jobbet”. Då öppnas möjligheten att hitta ett jobb på en annan mycket billigare ort och helt enkelt sälja och flytta till den orten, där vederbörande antagligen kan köpa en ”riktig lägenhet” skuldfritt för vinsten på den nuvarande lägenheten. Å andra sidan kanske läsaren trivs i Stockholm och har hela sitt sociala nätverk där?
Vid den kommande bostadskraschen finns det förstås en överhängande risk att priserna faller kraftigt i närförort, medan de procentuellt faller mindre i centralare lägen. Nominellt kan man dock förlora mer på 50% ras på Södermalmslägenheten än 70% på närförortlägenheten, vilket dock är en klen tröst.
En annan aspekt är att denna man i 30-årsåldern snart kommer träffa kvinnan i hans liv (GLHF!) och då vilja flytta ihop, och när man träffas i 30-årsåldern kommer man snart rekombinera varandras DNA och då vilja skaffa ett större boende. De unga tus boendekarriär är då enda möjligheten att skaffa ett sådant boende, vilket kan vara en anledning till att sitta kvar. Tydligt är iaf att man inte bildar familj på 23.5 m2. Frågan är alltså också vilket beslut som maximerar DNA-rekombinationschanserna?
Men jag lämnar detta öppet.
Vad säger ni läsare? Casha hem och ha en osäker boendesituation, eller bo kvar?





