Enligt den nya konjunkturbarometern för juli månad är svensk ekonomi nu nästan nere i lågkonjunktur. De sedan tidigare rekorddeppiga hushållen blev om möjligt ännu mer deprimerade med nya bottenrekord på aldrig förr skådad låg nivå.
De största rasen i näringslivet drabbades detaljhandeln av, som backade med -10.6 och nu med -7.2 nästan nått djup lågkonjunktur. Faktisk försäljning backade men framför allt är detaljhandeln negativ över kommande försäljningsvolymer, dvs man tror det blir avsevärt värre än idag.
Övriga hvuudsektorer är kvar i högkonjunktur och tillverkningsindustrin är kvar i överhettning även om även industrin backade.
Men värst rasade hushållen med -12.4 ner till det nya dysterhetsrekordet på -45.9. Mikroindex (synen på egen ekonomi) ligger på -52.5 efter ytterligare ras på otroliga -17.3 och makroindex (synen på andras och landets ekonomi) ligger på -21.7 och backade med -4.0.
Hushållen känner av hur den egna ekonomin brinner, både i nuläget och framåtblickande, men tror att alla andra klarar sig bättre än de själva. Något förenklat, förstås. Men barometern baserar sig både på nuläget och hur man ser på framtiden.
Och hushållen har aldrig förr haft denna mörkersyn.
Skillnaden mellan industrin och hushållen har eller aldrig förr varit så här stor. Två män säger att de är Jesus, en av dem måste ha fel. Generellt följer annars huvudsektorerna varandra någorlunda. Man får gissa att det är räntan som känns värst för hushållen, tillsammans med inflationen utan lönehöjningar. Och hur gick det där med floskeln inflationen betalar mina bostadslån? Hushållen borde ju enligt floskeln vara överlyckliga just nu?
Hushållen räknar med 3.66% i rörlig bolåneränta om ett år och 4.12% om två år. Allt färre avser att köpa bil, bostad, kapitalvaror eller renovera bostaden det närmsta året, så det är inga bra branscher att vara i.
Enkätundersökningen hos företagen skedde 30:e juni till 20:e juli och för hushållen 30:e juni till 15:e juli.
34 kommentarer
Morgonnyheterna refererade till ett scenario från Handelsbanken att elen skulle kunna kosta 100.000kr per månad (!) för ett hushåll med 20.000 kWh’s årsförbrukning framöver. Letade efter källan men hittade den inte. Frankfurter Allgemine Zeitung (faz.de) skriver att gaspriserna för uppvärmning i Tyskland beräknas öka med några hundra Euro per hushåll med samma ekvivalenta energiförbrukning nu i vinter.
För någon dag sedan fanns inte Sveriges energiproblem med bland det som väljarna oroade sig för. Kriminaliteten var nr 1 och det är iochförsig viktigt men energifrågan listades överhuvudtaget inte.
100K är riktigt väl tilltaget men närmare 50K med helt fel förhållanden är väl inte helt omöjligt. Vargavinter i Europa, 15 kronors elpris, dåligt isolerat hus, direktverkande el och mysvärme kan ju leda till 5K/kWh på en månad.
Hörde också om elpriser på 100000kr i månaden. Min första tanke var du att marknaden spårat ur fullständigt. Produktionskostnaden för svensk elproduktion har inte ökat så mycket. Enbart importpriserna som driver upp de svenska elpriserna. Ska då all övrig verksamhet gå under. Medan elbolagen sitter med överfulla kassakistor. I ett så desperat läge får nog staten gå in och ändra spelreglerna på elmarknaden.
Enligt prognoserna behöver Sverige importera el i vinter då vi inte längre är självförsörjande. ” Under vintern 2022/2023 väntas effektbristen i Sverige uppgå till 1 400 MW under topplasttimmen om det blir en normalvinter. Då behövs elimport för att undvika strömavbrott.”
https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Energi/Energibalans-i-Sverige/elbrist/
Sedan kan de uppstå perioder när det inte blåser och då behövs också import, att det kommer hända vet vi men inte när. Då är det marknadspriset som gäller på marginalen och det kan i värsta fall vara hur högt som helst, då återstår frånkoppling av förbrukare.
Vi importerar el då och då under kortare perioder, det är inget nytt. Över hela vintern kommer vi med säkerhet vara nettoexportör.
.
Topplasttimmen är alltså den timme under vintern när vi förbrukar som mest el. Det betyder inte att vi kommer vara 1 400 MW kort hela tidsperioden.
75 % av elförbrukningen oktober-mars. 15000 kWh under denna tiden.
Elpriset 3-5kr/kWh i oktober-mars mot tidigare 1-1,5 kr/kWh ger en ökad årskostnad mellan ca 25 000 och 60 000 per år.
Denna period ger inte heller solcellerna något nämnvärt.
Räntor+inflationsdrivna kostnader och energipriser- det börjar bli mörkt vid horisonten.
Det kommer slå STENHÅRT på konsumtionen och med det arbetslösheten. I andra ändan lågkonjunktur som slår på sysselsättningen i näringslivet.
Det låter som en helt orimlig uträkning. Under förra året kostade elen totalt 4886 under den dyraste månaden (januari) för en villa med en förbrukning på 20 000 kwh/år. Om vi gör antagandet att priset fördubblas nu i vinter så landar vi på 9 772 kr (vilket ju är svettigt nog). Du fick nog med en nolla för mycket i din postning.
Nej det är faktiskt 100K som Aftonbladet har skrivit med hänvisning till “råvaruanalytikern” Christian Kopfer: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/mrOn7l/elpriset-kan-skena-efter-att-putins-ryssland-strypt-gasen
Vet inte hur han har räknat…
Aftonbladet!!! Say no more!
@LELLEADELLE
Hur har du räknat ut det? Vi förbrukar 20000 kWh per år och februariräkningen (vilken gällde januariförbrukningen) var på drygt 10000 kr. Rörligt pris hos Vattenfall.
Om två män säger sig vara Jesus så finns ju också alternativet att bägge har fel. Det skulle vara intressant med en graf som visar samband mellan förväntningar och faktisk utveckling av konjunkturen under samma tidsperiod.
+1
.
Jag har svårt och se i grafen om den indikerar konjunkturnedgången eller om den “bara” är en reaktion på redan befintligt faktum.
Antar att hushållens nuvarande privatekonomiska förväntningar kommer att dämpa hushållens, näringslivets och offentliga sektorns inflationsförväntningar på efterfrågesidan…:-)
Jag som har tagit csn lån har ju nytta av inflation som äter upp lånet då räntan ju är obefintlig. Jag har ju inga andra lån heller
Bara om dina intäkter ökar med inflationen, sedan kommer räntan med lånen höjas när det allmänna ränteläget går upp.
Inflation äter inte lån, det är löneökning som har den funktionen. Om lönen inte följer inflation så är du som alla andra förlorare på den höga inflationen. Jag ser däremot inte ens möjlighet att vi får högre lön då många företag är redan pressade (höga driftkostnader ).
Det kommer att bli tufft för många, speciellt de som är överbelånade.
Korrekt Loop. De flesta som kör den floskeln vet inte vad de talar om.
De flesta som kör med den floskeln var inte med på 1970- och 1980-talen då inflationen var hög och även löneökningarna drevs av inflationen. Det är kanske inte så konstigt att det 40-50 år senare har blivit lite cargo cult av det hela.
Är det inte inflation i kombination med ränteavdraget som ofta menas (ärlig fråga)?
Räntevdragen förstärkte effekten.
Men annars handlar det mest om lång vs kort sikt. På lång sikt kan du räkna med att lönen hinner i fatt inflationen. På kort sikt bör du lära dig att gilla varma kläder inomhus…
Som jag skrev häromdagen. Vi som växte upp i nybyggd villa på 80-talet var avundsjuka på hyresrättsungarna som hade råd med saker. Å andra sidan bor den föräldrargenerationen i amorterade hus och lämnar arv när de dör.
Precis. Löneökningarna kanske inte håller jämna steg med inflationen men det kommer inte heller att vara 0% i löneökning. På lång sikt kommer lånebeloppet därmed utgöra en mindre andel av ens löneintäkter samtidigt som staten har hjälpt till med ränteinbetalningarna under tiden.
.
Jag argumenterar verkligen inte för att inflationen är bra även om en kontrollerad inflation är bättre än motsatsen. Inflationen kan t ex användas till att över tiden minska bördan av ett alltför generöst infört bidrag (som inte inflationsjusteras).
För skojs skull gjorde jag en enkel överslagsräkning i Excel med följande inparametrar:
.
Du har en årslön på 500.000:- och ett lån på 1.000.000:-. Inflationen och räntan är 10% och din årliga löneökning 5%.
.
År 1 motsvarar lånet 200% av årsinkomsten och ränteinbetalningen 14%.
.
År 30 motsvarar lånet 48.6% av årsinkomsten (nu över 2 miljoner) och ränteinbetalningen 3.40%.
.
Om löneökningen också skulle vara 10% och följa inflationen är motsvarar lånet 12.6% av årsinkomsten och årliga ränteinbetalningen 0.88%.
.
Något förenklat, naturligtvis.
Betalar man studielån med studiemedel?
Nu går det tillbaka till som det var en gång i tiden när jag var student och åren därefter med CSN, räntan var hög och lånen växte varje år pga avbetalningen på 4% av bruttoinkomsten var inte alls lika stor som räntebeloppet.
Sedan steg lönen och räntan sjönk, varför lånen minskade fort i belopp och senaste åren har låneräntan varit helt försumbar men avbetalningarna ökat kraftigt med högre löner varför jag skulle blivit skuldfri 3-4 år tidigare än vad jag räknat med, men så icke nu. Något år extra får man nog dras med CSN.
@Drillbit: Jag skulle inte knäcka skumpaflaskan riktigt ännu.
För en stor del av 40- och 50-talisterna var den höga inflationen bra eftersom den “åt upp” lånen sägs det, men det är inte sant. Det som ätit upp lånen är reallöneökningar och fallande räntor som i sin tur lett till att tillgångar, nästan oaktat slag, ökat i värde.
Det vi ser nu är något annat. Det är hög inflation, reallönesänkningar och ränteökningar. Det riskerar att få motsatt till, i bästa fall, neutral effekt för din del.
Mjo, och räntan för csn var högre på 90 talet. Men rimligen har löneökningarna en eftersläpning till när vi inte går mot lågkonjunktur, och jag pluggar i något år till och skadas inte lika mycket av inflationen just nu. Har inget eget boende heller, så jag sparar hela csn lånet i princip
På tal om reallöner så sjönk ju dessa cirka -10% över 4 år mellan 1979 -> 1983 i Sverige https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/Loner/Loneutveckling-och-inflation/ Annars har reallönerna konsekvent åtminstone stått stilla eller stigit sedan 1960.
I år ser vi ut att tappa hela -7% på ett bräde och inte ser det ju mycket ljusare ut inför nästa år ens om avtalsrörelsen skulle landa runt 4-5%. Nu har vi ju precis innan detta haft det bättre än någonsin mätt i KPI så fallhöjden är ju givetvis högre. Men är det verkligen troligt att vi skulle få både det största och snabbaste tappet i köpkraft på över 60 år framöver? Det känns som att antingen finner löntagarna det ”oacceptabelt” eller så kommer inflationen att vika?
Det är svårt att sia om nästa års avtalsrörelse. Även löntagarsidan har lärt sig en del om hur för höga lönekrav bara driver på inflationsspiraler och inte bäddar för en bra reallöneutveckling. Samtidigt som det såklart kommer att finnas en press från många medlemmar att man ska komma med höga, reala lönekrav. Det som skulle kunna vara farligt är om modellen där industrin sätter ramarna för övriga krackelerar. Hos Metall och övriga förstår man säkert att denna inflation drivs av kostnadsökningar som inte deras arbetsgivare i många fall kan kompensera sig för. Således finns inte utrymmet att “inflationskompensera” via lönespecarna fullt ut i praktiken.
.
Det gäller att på något sätt skapa ett medvetande om detta i befolkningen: Att det inte finns något sätt att förhindra sänkta reallöner de närmaste åren åtminstone. Men naturligtvis kommer det att bli politisk ammunition av detta som åtminstone V, S vänsterflygel och kanske också SD kommer att försöka använda. Inkluderar också förstås krav att ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemen ska höjas kraftigt.
MRF: En tingens ordning som stått fullkomligt självklar för de fackliga oganisationerna i flera decennier men där denna klarsyn inte tycks delas av de delar av arbetsmarknaden, vilka både ofta och gärna gör sig hörda i detta kommentarsfält, där man uppenbarligen anser det legitimt med reallönehöjningar långt bortom vad verkstadsarbetaren och undersköterskan kan förvänta sig.
Av den anledningen tar jag ditt avslutande stycke med viss skepticism.
Det vi inte får glömma bort är att Sverige är ett land där ungefär 41% av det vi konsumerar är import och 45% av det vi producerar är export. Den svenska kronan har varit svag på sistone vilket spär på de prisökningar som vi importerar från andra länder. Men det gör också att våra företag som ju har en stor del av kostnaden i svenska kronor, men en stor del av intäkterna i utländsk valuta, kommer att tjäna mycket pengar på detta. Exportprisindex har stigit med 26,8% på ett år i SEK. Det kommer att visa sig i de stora industriföretagens kvartalsrapporter och kommer att påverka lönerörelsen. Risken är att vi kommer att gå från en importerad inflation till en inhemskt genererad.
Det borde vara angeläget för Riksbanken att höja räntan tillräckligt mycket för att stärka kronan för att motverka detta.
RB följer noggrant konkursen, vid tendens till stigande krona har man gått ut och snackat ner kursen för att hålla inflationen uppe.
Är det någon som ser tecken på att RB vill låta kronan stärkas? En liknelse i beteende är med rysk långtidsplanering, den egna prognosen står över verkligheten.
Två män är Jesus och bägge har faktiskt rätt. I Kaesong (industripark I Nordkorea som tillverkare en hel del på lego åt Sydkorea) rullade hjulen för fullt och vinsterna var höga i den sydkoreanska industrin pga den billiga arbetskraften. Samtidigt misstänker jag att de nordkoreanska arbetarna såg rätt deppigt på den egna ekonomin.
Donald Trump, tullkrig, galen nordkorean, avskaffad globalisering, jinxande iranier, IS- terror, Miljöpartiet, Brexit, överbefolkning, klimatförändring, global pandemi, ryskt totalt hjärnsläpp, apkoppor, inflation, skenande energipriser m.m.
Konstigt att ekonomin går så bra som den gör ändå och inte så underligt att svenskarna (och säkert fler) ser mörkt på sin egen ekonomi.
Jag ör 60+ och är övertygad om att mina goda år ligger bakom mig. Tror inte jag under min återstående livstid kommer uppleva lika bra betingelser som faktiskt början av 2000-talet bjöd på.
Ala bon heure.
[Namnet på en tidigare amerikansk president], tullkrig, galen nordkorean, avskaffad globalisering, jinxande iranier, IS- terror, Miljöpartiet, Brexit, överbefolkning, klimatförändring, global pandemi, ryskt totalt hjärnsläpp, apkoppor, inflation, skenande energipriser m.m.
Konstigt att ekonomin går så bra som den gör ändå och inte så underligt att svenskarna (och säkert fler) ser mörkt på sin egen ekonomi.
Jag är 60+ och är övertygad om att mina goda år ligger bakom mig. Tror inte jag under min återstående livstid kommer uppleva lika bra betingelser som faktiskt början av 2000-talet bjöd på.
Ala bon heure.