Älgjakten och turen

Som ni märkt har jag varit lite ofokuserad den här veckan, vilket förstås beror på att jag varit på älgjakt. Nu pågår förstås jakten längre för många, men i mitt jaktlag som bara har ca 1200 hektar mark, så har vi nu skjutit fullt vår tilldelning inom älgskötselområdet.

Man kan reflektera över vad det är som gör att vissa jägare skjuter mer älg än andra i jaktlaget. Det finns en lysande position i jaktlaget som sticker ut, nämligen hundförare. Hundförare skjuter fler älgar. Punkt. Men hundförare får också gå kilometervis eller mil i skogen dagligen när de följer efter hunden. Fälld älg för hundföraren blir det om hunden ställer en älg som vägrar flytta på sig i riktning mot någon passkedja.

Men vad är det som gör att vissa passkyttar skjuter älg oftare än andra?

I grund och botten handlar det egentligen om tur. Oavsett hur mycket man besitter de önskvärda egenskaperna, tålamod, tysthet och luktfrihet så kan man sitta i dagar på olika älgpass utan att någonsin få se en älg. Oavsett hur bra skytt man är och oavsett hur dyr studsare man köpt så blir det ingen älg om ingen skjutbar älg dyker upp på en plats med kulfång och fritt skottfält.

Så tur är helt och hållet avgörande, men ändå lyckas en del passkyttar bättre med turen än andra.

Deras kompetens är lokalkännedom och social kompetens. De vet vilka pass som är bäst och sannolikast att man får besök av en älg, och de vet hur de skall se till att få dessa pass när man sätter ut passkyttarna. I vissa fall rör det sig också om svåra pass skjutmässigt, och att då ha bevisat sig genom många fällda älgar gör att man rent ut kan bli tillfrågad av jaktledaren om man vill ta detta svåra pass, men med hög chans för älg.

Annars styr slumpen vem av tjugotalet män och kvinnor som är utspridda på något av jaktlagets 80-tal pass som blir den som får möjlighet att skjuta älg.

För med en inskjuten älgstudsare och lagom övning på skjutbanan är det inte svårt att skjuta en älg där man skall. Att träffa rätt är ungefär lika grundläggande som att kunna räkna med plus och minus. Speciellt som att träffa rätt är en förutsättning för att alls få jägarexamen.

Och att den skjutna älgen har stora troféhorn är också tur, och inte något tecken på manlighet hos skytten.

Men älgjakt är kul, trevligt, spännande och nyttigt ändå.

Nedan följer några passbilder från i år.

Dels en vy över en mosse från ett jakttorn.

Och ett markpass på en lite tätare mosse med kortare skjutavstånd, nästan en kilometer från närmaste väg. Ett svårt pass där man får vara snabb, men framför allt tyst, stilla och luktfri för att någon älg alls skall gå tillräckligt nära för att gå att skjuta utan att det är några träd i vägen.

Där hade jag tur i år.