“Jag önskar att jag hade lagt mer tid på …”

“But still you’ll never get it right
‘Cause when you’re laid in bed at night
Watching roaches climb the wall
If you called your dad he could stop it all
Yeah
Never live like common people
Never do what common people do
Never fail like common people”

Pulp, “Common People”

Det finns en särskild kategori av artiklar där snorrika och lyckade entreprenörer, investerare eller kändisar sitter på privatjeten eller sin villa på Turks and Caicos på ålderns höst säger att de ångrar att de inte lade mer tid på något annat än karriären och pengarna, oftast relationer, familjen eller egentid. Men det är antagligen självbedrägeri, för det är enkelt att sitta på högarna av pengar och säga att man felprioriterat när man har fuck you-money. De som sitter i andra änden önskar snarare att de hade utbildat sig och gjort karriär, så de hade fått något annat än garantipensionen.

En del reagerar på de där artiklarna som att “det var vist och förståndigt” och att man minsann ska prioritera annat. Och kan det vara så.

Det finns tre saker som skapar lycka.

Samhörighet och meningsfullhet, att tillhöra ett sammanhang som ger livet mening. Det kan vara ett djupt partnerförhållande, familjen, det kan vara en kyrkoförsamling, en sportklubb eller något annat.

Att hjälpa andra. Via jobbet eller via välgörenhetsarbete, men faktum kvarstår att hjälpa andra skapar lycka hos alla utom empatistörda och de går bort oavsett.

Flow. Att uppleva att man kan prestera till sin fulla potential och helt uppslukas av uppgiften ger lycka. Och det är nog här många entreprenörer, kändisar och investerare har hittats. Det är bara det att när de sedan drar sig tillbaka, så upplever de inte längre flow i karriären och då kommer tomheten. För utan flow utan bara kötta på så är det nog svårt att lyckas. Flow krävs för att orka med köttandet och det hårda arbetet i längden.

Det är då inte så konstigt att många miljardärer (utomlands i den angloamerikanska sfären iaf) då ägnar sig åt välgörenhet. När karriären är över, så skapar välgörenhetsarbete både meningsfullhet, samhörighet och hjälper andra.

Men andra sitter där på högar av pengar och säger att de ångrar sig över att de inte lade mer tid på familjen och sina relationer, vänner och att göra kul saker.

Fast då glömmer det att de nådde dit de gjorde pga att de var uppslukade av flow.

Och ärligt talat är det jäkligt enkelt att sitta på miljarderna och säga att man borde gjort annat. För de flesta är det snarare tvärt om där de sitter sjuka, ledbrutna och med minimal pension.¨

Jag har lite svårt att känna medlidande eller ens uppfatta det som någon livsinsikt, utan snarare frånvaron av analys. Det är nog väldigt få som både kan ha flow, miljarderna, samhörighet och hjälpa andra på vägen. Något måste bort.

Och om det nu är den där superyachten eller privatjeten som bara var tomhet, ge bort den då?

Snarare är flow det som gör att spektakulärt lyckade människor inte kan sluta. Det är inte pengarna som skapar lyckan, utan det är att kunna arbeta till sin fulla potential och med fuck you-pengar (ett uttryck som Humphrey Bogart myntade) inte ha någon som kan bestämma över en.

När det gäller svenska miljonärer så har vi ju i Sverige inte en tradition av att hjälpa andra via välgörenhet. Vi betalar ju skatt och så har staten sagt sig ta hand om att finansiera inte bara socialt utsatta, fattiga, barn och idrott utan även forskningen. Men känner man sig tom så där på högarna av pengar, så finns alltid välgörenhetsarbetet. Titta på den angloamerikanska sfären eller förmodligen även Frankrike, Schweiz mfl länder där jag inte kan språket.

Så fundera ett steg till när du ser nästa rikemansartikel om hur någon önskar att de lagt mer tid på något annat. Kanske är det i själva verket ett besked om att du som läser ska hålla dig på din plats, jobba 9-5 och inte ha ambitioner? En sorts tröst för majoriteten som bara blir medelklass.

I övrigt ska pengabaserad lycka ha minskande avkastning efter typ 50 000:- SEK efter skatt per månad, därefter börjar man snarare välja dyrare varor och tjänster för att man kan. Men flow gör att de som är framgångsrika inte kan sluta för det. För det gör dem – tro det eller ej – lyckliga att jobba med det som gör dem framgångsrika. Ingen orkar med timmarna utan lyckan, pengarna är inte motivation nog när det kommer till kritan. Sedan kommer tomheten när man slutar.

Så räkna med att olika prominenta fd politiker, skådisar, författare och kändisar kommer köra rakt in i kaklet eller tills sjukdom inklusive demens tar överhanden och gamarna börjar cirkla runt boet i väntan på hjärtstoppet.

Se även en fem år gammal artikel om ålderspension från sociala medier, där sociala medier gör att gamla kändisar som för länge sedan passerat bäst före kan fortsätta göra bort sig och urholka en livsgärning. Förr skulle medierna slutat ge personerna tid och spaltutrymme för länge sedan, men med sociala medier går det inte att stoppa dem.