Misslyckad public service-utredning föreslår ännu mer pengar och direkt styrning av innehållet från regeringen

Jag saknar detaljkunskaper i ärendet, men om det handlar om att slänga mer pengar på en verksamhet utan tydliga riktlinjer blir det sällan ett bra resultat. Det hade varit bra att formulera en exakt målbild vad man vill uppnå och se till att lägga in styrmekanismer för att nå detta mål.

Public Service har den största fördelen att inte vara reklamfinansierad. Reklamfinansiering tenderar att styra innehållet för att locka till sig så många konsumenter som möjligt så att man kan sälja så mycket reklam som möjligt. Personligen klarar jag inte av reklamfinansierad radio – det känns som om huvudet ska explodera på mig efter en stund. Huvuduppgifterna för Public Service bör väl vara att tillhandahålla opartisk och pålitlig information, främja mångfald och inkludering, utbilda och informera samt kunna vara en källa för information i händelse av kris- och krigsberedskap.

Public Service bör därför tillåtas att publicera smala produktioner som inte tilltalar alla konsumenter. Framförallt P1 är en guldgruva för intressanta och tankeväckande innehåll. Jag brukar jämföra med kollektivtrafiken där privata aktörer tenderar att roffa åt sig av de lönsamma och lukurativa rutterna, t.ex. MTR express mellan Göteborg och Stockholm. Det finns inga privata aktörer som är intresserade av att ta sig an kollektivtrafik i glesbygden. Men för bra samhällsservice behöver vissa delar av infrastrukturen få lov att gå med förlust. Visserligen kan man rent tekniskt ersätta fasta tidtabeller med beställda resor.

Lite nostalgiskt tänker jag tillbaka på tiden med få TV-kanaler när i princip alla hade tittat på samma sändningar dagen innan. Det ledde till en effekt där befolkningen hade en mer gemensam kultur, men samtidigt en sårbarhet för central propaganda. Idag är samhället mycket mer fragmenterat och det är svårare att hitta personer med samma konsumtions- och referensramar. Public Service kanske har en funktion att fylla här där man kanske kan försöka sammanfoga och lyfta befolkningen på olika sätt.

Jag funderar även en del över hur man kan skydda Public Service från externa och interna agendor. Hur kan man säkerställa dess objektivitet och opartiskhet? Hur skyddar man tjänsten från en snedvriden och auktoritär regering? Skulle ett konstitutionellt skydd kunna hjälpa över tid? Kan man tillsätta en oberoende styrelse utan att valberedningen kan påverkas? Kan finansieringen hanteras via en oberoende fond som finansieras av en licensavgift med hög transparens över hur medlen används? Kan man säkerställa att nyhetsrapporteringen faktagranskas ordentligt? Kan man publicera nyhetskällor och informationsflöden för nyheter (så länge källan inte är skyddad)?

Rent fördomsfullt upplever jag att konsumtion av olika mediekanaler styrs till viss del av socioekonomisk status och utbildningsnivå och liknande, rätta mig om jag har fel. Det kan vara svårt att nå ut med folkbildande innehåll till de som skulle behöva det mest. Att då låta de som konsumerar innehållet behöva välja mellan att betala för någon streamingtjänst eller Public Service kanske streamingtjänsten vinner – som dessutom kan pressa priset lite om man accepterar att titta på reklam. Kanske behöver Public Service locka konsumenter med innehåll som kan konkurrera med privata aktörer för att över huvud taget få personer att ha en anledning att välja att ha tillgång till Public Service. De behöver nog vara smarta, dra ner budgeten och hitta mer träffsäkra produktioner. Visserligen innebär det en större risk med misslyckade produktioner som gör att konsumenter väljer konkurrenterna istället.

Förbannat svår fråga att lösa detta.