Som Nassim Nicholas Taleb påtalar i sin bok The Black Swan så finns det en survivor bias (överlevartyngd) när det gäller investeringar eller annat. Den majoritet som misslyckas kapitalt förpassas till de tysta vittnenas kyrkogård.
Med få undantag träder man inte fram i media och berättar “jag förlorade allt jag hade på börsen” (undantag finns, t ex Fredrik Virtanens bok Kraschad: så förlorade jag en miljon på börsen). Vad vi ser i media är framför allt de som lyckats och tjänat mycket pengar. De som aldrig lyckades lyfta eller förlorade allt är i regel tysta med sina misslyckanden.
Det samma gäller den sk bostadskarriären.
Med bostadsbubblans makalösa uppumpning de senaste åren så sitter de flesta utom de Svarte Pettrar som köpt sin första bostad den senaste tiden med mer eller mindre stora vinster. Det blir alltså lätt att förledas att det här är ett normalläge.
Jag efterlyser därför berättelser från mina läsare om hur ni faktiskt förlorade pengar på bostadskraschen 1991. Min egen berättelse har jag skrivit förr och jag gör det igen:
“Köpte en lägenhet 1 km från Kungsportsavenyn i Göteborg 1992 till ett pris på 325 000:- kronor. 1997 sålde jag den för 180 000:-, dvs en förlust på 45%, eller drygt 2 400:- extra i boendekostnad per månad under de fem åren. Det går alltså utmärkt att göra dåliga affärer i en nedgående bostadsmarknad.”
Jag efterlyser fler tysta vittnen som gjorde förluster på 90-talet, eller för den delen om någon av er gjort förluster de senaste åren. Den som sålde på dippen 2008-2009 kan ha gjort en förlust. Kommentera gärna anonymt, alternativt skicka mig ett mail till [email protected] om ni inte vill kommentera anonymt.
Det viktiga är att åskådliggöra att det går att göra förluster på bostadsmarknaden och inte bara se hur alla ser ut att bli rika på pappret. Vad som också är väsentligt är att en orealiserad vinst bara är fiktiv. En realiserad förlust är dock på riktigt, med riktiga pengar. Och är man belånad så kan en förlust på 45% svida rejält om man är bolånetorsk.
Kommentera, tack. En förlust är inget att skämmas över, skammen ligger i att inte våga tala om det.
71 kommentarer
Om du missat så har P3 Dokumentär gjort en bra dokumentär om just detta, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3265&artikel=2365110
Väl värd att lyssna på.
Jag köpte min första lägenhet år 2004. Mao har jag ingen erfarenhet av att sälja med under 100 % vinst. Förstår själv att detta låter hur sjukt som helst men sjukt är ju förnamnet på denna bubbla.
Vi förlorade ca 200 000 på en villa som vi köpte 2005 och sålde 2010. Visserligen var försäljningssumman 100 000 högre än när vi köpte men vi hade gjort stora grundläggande renoveringar som vi inte fick något betalt för. Trist, men nu vet vi i allafall vad vi har inför nästa äventyr.
Jag tänkte berätta det omvända. Förledd av mina aktiefonders stora uppgångar under 90-talet började jag runt -98 handla med aktier istället. Lyckades med usel tajming (köp/sälj) förlora ca 700.000:- fram till 2003.
Dock har jag lyckats pricka in mina bostadsaffärer löjligt bra (turliga omständigheter. Köpte lägenhet 1985 för 125.000:-, sålde -91 för 340.000:-. Hyresrätt fram till hösten -96 då vi köpte hus för 1.300.000:-. Sålde det i höstas för 5.350.000:- och köpte mycket billigare gård på landet.
Kul, grattis. Fast lite opedagogiskt.
Köpte en borätt 1981 för 60.000 och sålde i slutet av 80-talet för 600.000 !!!
Köpte ett hus 1991 för 1.5 MSEK, med lån på 1.3 MSEK. Ett år senare, efter "500% ränta", var det värt hälften! Räntorna låg på 10-13%.
Vi var "inlåsta" i huset i flera år, tills det nått break-even och vi kunde sälja för inköpspriset i skiftet 1998/1999.
Under dessa år var det bara att betala till banken och se glad ut, eller gå i personlig konkurs…
Bolånetorsk med andra ord.
Fredrik Reinfeldt förlorade 50 % på en lägenhet som han köpte i början av 90-talet. Å andra sidan köpta han villan i Täby då, som lär ha stigit med en 200 % säkerligen. Så länge man ska köpa nåt större så är en prisnedgång bara bra – förutsatt att man kan slanta fram till kontantinsatsen såklart.
Hur kunde du förlora på en lägenhet som du köpte 1992 förresten? Då hade ju priserna redan sjunkit rejält? 1997 hade det ju ändå återhämtat sig ganska bra, BRF:n måste varit tokbelånad eller?
Sålde ett hus 1991 som köptes för 550 000 och fick säljas för 475 000 kr. En förlust på 75 000 skr. Det var mycket pengar då och % rätt mycket.
Norlland
Finns ingen BRF-statistik för 90-talet att titta på tyvärr.
1992 hade priset redan nästan halverats, tidigare ägare hade köpt lgh för 625 000:-. Sedan nästan halverades priset. Igen.
Marknaden bottnade iaf lokalt 1996. Fick tre spekulanter på tre månader, enskild visning, när vi försökte sälja lgh. Vi köpte också hus, så det blev bra, men det var inte det jag var ute efter som exempel.
Lägenheten vi sitter i fick vi till riktigt bra pris. Vi hade följt objektet ett tag, utgångspris 2700000 blev till slut 2000000. De vi köpte av satt med lån på 2300000 för lägenheten och 4000000 på nya huset som de skulle flytta in i om en vecka. De hade ursprungligen köpt lägenheten för 1200000, så det hade ju kunnat sluta bättre för deras del. Att jag vet beloppen berodde på att de pratade med varandra om det på ett språk de trodde att jag inte begrep. Detta var senvåren 2009.
/ Sune
En bekant skulle "flippa" en lägenhet i en förort till Stockholm under ett halvår sent hösten 2010.
Köpte för 1 300 000, renoverade för 350 000, sålde för 1 600 000.
Så inklusive Mäcklararvode, månadsavgifter till föreningen, el, försäkring och lånekostnad till banken blev det förlust på ca 100 000:-
Intressant när man räknar in månadsavgift, el, försäkring och räntekostnad i en förlust.
Jag har troligtvis gjort förlust på flera miljoner på all mat jag köpt och ätit.
"Flippa" betyder att du av en enda anledning köper och det är för att göra en vinst.
Du bor aldrig i lägenheten du tänker "flippa", du har nämligen redan en ANNAN bostad som du tänker behålla och där du bott i många år.
Allt går bara ut på att "rida" marknaden för att ta hem en vinst. Därför är det naturligtvis så att alla kostnader förenade med lägenheten är direkt hänförliga till objektet och ska naturligtvis räknas in i kostnaderna vid vinstberäkningen.
Köpte en lägenhet i början av 2009 för 950000 och sålde den i början av 2011 för 900000. Så jag lyckades med att helt missa uppgången. Anledningen? Föreningen höjde avgiften i flera steg för att klara av räntebetalningarna, mest pga av slopat räntebidrag, men också bundna, ganska dyra räntor.
Finns det några fördelar med bundna räntor överhuvudtaget?
@Bestrafe: Ingen konstig alls å ta med alla kostnader som man ellers inte skulle hatt, tvertimot.
Köpte lägenhet 1992 för 110000 och sålde för 65000. Otroligt men sant. Mindre bemedlad yttre förort till Stockholm.
Jag är verkligen ute som inte "flipplar".
Nu när jag lärt mig det håller jag med Fred.
Med tanke på det förakt som denna blogg sprider mot vanligt folk och framför allt unga personer som lånat till sitt första boende så tvivlar jag på att någon skulle vilja prata om sina förlustaffärer här.
P3:s dokumentär om 90-talskrisen ger mig rysningar. Citaten från Bo Lundgren kan lika gärna komma från Anders Borg om några år.
– "Vi visste mycket väl men man går inte gärna ut och säger 'Ja vi har stort problem här kommer det att gå åt helsicke'. Ungefär som om jag skulle gått ut och sagt att den svenska bostadsmarknaden kommer snart hotas av sammanbrott. Det skulle fått en del effekter…"
Åren av evig uppgång… omöjligt att tro på sjunkande priser.
Göteborg och speciellt Trollhättan lär bli vårat Detroit 🙂 Mindre sillstrypare! Svält ihjäl era nätfiskare.
Tror mer på Malmö som "vårat Detroit". Det är väl där det har rasat mest hittills.
@Anonym 20:04 – sicket trams. Förakt mot unga som lånat? Jag är ung. Jag har lånat. Men jag sparade först. Sen lånade jag och köpte en 1a i Solna, inte som många vänner som prompt skulle ta ett dubbelt så stort lån för att få sin första etta på Atlasgatan.
Jag tycker att Cornucopia? gör en folkbildande insats och om fler hade läst på när det gäller bostadsmarknaden hade kanske inte fullt lika många belånat sig så enormt och därmed i kollektiv form skapat ett finansiellt monster som kan stjälpa hela ekonomin (inklusive min och din).
Min syster gjorde en usel BR-affär i Sthlm från sent 80- tal till mitten av 90. Tror hon blev stående med en skuld på 150 k, vilket var mycket då. Själv har jag haft flyt, köpte en stor 4a i Majorna 1996 för 295' kontant. Sålde den för 825' 2000 och köpte hus för 1,35 milj. Hade mitt enda bolån på ca 200' från 2000 till 2003 då vi betalade av det. Huset är idag värt ca 2,9-3,0. Lägenheten går nu på ca 3, alltså en uppgång på 1000% på 15 år. Vansinne att gå in där idag om du frågar mig.
Har dock bränt mig på börsen både 2000 och speciellt 07-08 då jag förlorade säkert 80% på råvaruaktier i Kanada. Ett sjusiffrigt belopp. Det är dock en berikande erfarenhet att ligga vaken med ångest natt efter natt tills du till slut inser att livet är viktigare än pengar och att du faktiskt inte var lyckligare när du hade pengarna, bara rädd att förlora dom. Hade ju dessutom fått en spektakulär uppgång först och skaffat en del saker plus en massa guld.
Bryr mig mycket mindre om pengar idag, men så är jag ju skuldfri i eget boende också och kan kosta på mig att inte oroa mig.
/MK
Haha, "förakt". Det är väl snarare politiker och banker som visar förakt gentemot de unga. Bankerna vill sätta så många privatpersoner som möjligt i livslånga skulder ivrigt påhejade av pappa staten. Medierna har stämt in och agerat hejaklacksledare. När sedan någon ställer sig upp och berättar att pengarna från bankerna inte är några allmosor, att räntorna kommer att ta kål på mångas drömmar och att vi riskerar att få ett stort boprisfall så kallar inte jag det för "förakt".
"All truth passes through three stages. First, it is ridiculed. Second, it is violently opposed. Third, it is accepted as being self-evident."
Arthur Schopenhauer
//jep
@Anonym 21:32 Kritiken på denna blogg framförs på ett mycket föraktfullt sätt, oberoende av hur berättigad den är eller inte. De uttryck som man använder för att beskriva människor visar på ett djupt förakt mot dessa. Det finns massor med exempel. Det vanligast förekommande är "bolånetorsk" som används i stort sett alla inlägg.
Men jag kan ha fel. Vi får se hur många som träder fram och berättar om sina förlustaffärer för att sedan bli offentligt häcklad i kommentar fälten.
2011-05-23 22:10
Men om "bolånetorsk" råkar vara en ganska korrekt benämning av personer som belånar sig och som sedan torskar på betalningar och boende: får man inte säga det då? 1984 all over again
Bara att kolla på Booli/Hemnet och se att fallen börjar NU…
Det vilar en naiv tro på att det ordnar sig bland svenskar. Men vill man se hur det blir, studera Irland tex Vilken framtidstro existerar på Irland idag?
Sverige har inget som skyddar mot en bobubbla, men har tvärtom eldat på den ännu mer för att skjuta på problemet.
Borg hyllas ständigt, jag tycker att han ska hängas, han har bara byggt bubblan ännu större. Feg och nu kaxig. Hade vi pyst bubblan som alla andra hade han förtjänat respekt. Men han ville bara rädda Swedbank och SEB. ROT och nollräntor är desperata försök att hålla liv i en bubbla som Persson startade 2004.
I framtiden kommer vi förbanna vår egna dumhet! Tyvärr kommer samma individer som nu sugit ur bobubbla ha hjälp när den spricker. Ta vinsten själv och skulderna solidariskt. Speciellt alla kvinnor som ska bo själv och dyrt kommer skapa ett ramaskri om solidaritet.
Det är äckligt förutsägbart. Dela med er kommer de skrika högt!
Köpte en liten 1:a på Kungsholmen -87 för 330000. När jag sålde den några år senare fick jag 170000 för den. En skuld som jag betalade på i 10 år.
Köpte en tvåa i Solna 2007 och sålde den 2010 med 120000kr förlust. Bor nu i hyresrätt.
Tusan vilka bittra kommentatorer som huserar här. Bubbla och uppblåsta priser? Kanske, men vad menar ni det är som skulle utlösa detta finansiella armageddon ni talar om? Med en tioårig ränta på 4.75% kostar ett fyramiljonerslån cirka 11000 per månad. Med drift och underhåll kan man alltså bo i en villa i ett hyfsat område i Stocholm för runt 15-16 tusenlappar i månaden. På pendlingsavstånd till huvudstaden finner man hus i gott skick för runt miljonen, vilket ger en total månadskostnad på 7-8 tusenlappar med fast finansieringskostnad de närmaste 10 åren. Är det jag som har en skev syn på pengar som tycker det är rätt billigt?
Köpte en 3a på 71m2 i centrala Göteborg 2007 för 3,5M, sålde den för 2,85M 2008, hösten 2010 såldes en identiskt lägenhet i samma förening för 4,3M!!!
Jag tror det finns endel fallhöjd, speciellt i Göteborg där priserna rushat något extremt efter finanskrisen. Känns inte som det finns något tak på hur mkt folk kan belåna sig för att köpa sekelskiftslägenheter med låg avgift.
Marknaden är stendöd i Stockholms innerstad. BLT-kollektivet vägrar desperat att sälja. Med gemensam kraft hålls proppen krampaktigt på plats, men det går inte hur länge som helst. Precis som med alla pyramidspel så har flödet av nya pengar slutligen stannat av och då är det bara en tidsfråga innan korthuset rasar.
Propp ur innan midsommar! Då börjar resan mot nollpunkten.
23:05
Grekland slutar betala sina skulder, räntemarknaden torkar upp och vägar köpa med statsskuld. Vad händer med bankernas räntor då tror du?
Det spelar ingen roll vad riksbanken gör när de verkliga pengarna, dvs våra pensioner inte köper mer skuldsedlar till negativ avkastning och hög risk.
Är du glad över att våra pensioner tappar avkastning pga dina behov av låg boränta? Kommer du känna likadant när du är 67?
Eller är du helt enkelt för dum för att lägga ihop 1+1? Då kan jag inte hjälpa dig människa.
Den allmänna uppfattningen är att systemet i USA är galet där låntagaren kan återlämna nycklarna till banken… Jag är inte så säker. Jag är nämligen inte ett dugg säker på att gemene privatperson kan eller ens kan förväntas kunna bedöma risken i sitt bostadsköp. De flesta utgår ifrån media, mäklare, sina bankmän och bekanta som utgår ifrån media, mäklare, sina bankmän och bekanta. Än svårare blir det när bostadsmarknaden är så långsam i cyklerna, så beroende av komplexa världsekonomiska fenomen, så asymmetrisk i informationen, osv.
Står banken risken så bör det finnas tydligare incitament för de som faktiskt har resurserna till vettig analys att kontrollera risken. Det stora problemet i USA som jag ser det att bankerna avlastade risken till tredje part som avlastade den till fjärde part och så vidare tills det enda som fanns kvar var ett AAA.
Jag kan instämma med de som tycker att kommentarerna på denna blogg visar förakt mot de som förköpt sig. "Ingen sympati för BLT som får precis vad de förtjänar" är ingen ovanlig tongång. Jag tycker synd om de som drabbas. Jag förespråkar inte i grunden något överförmyndarsamhälle, men det individuella ansvaret funkar inte om inte marknaden är fri, vilket den knappast är.
Trots att jag finner huspriserna i Stockholmsområdet tämligen modesta så innebär så stora affärer givetvis risker. En bekant sålde 2007 sin lägenhet. Budgivningen stannade av på ett pris ungefär en miljon under det säljaren förväntade. Mäklaren försökte övertala säljaren om att genomföra affären men han vägrade, trots att en ny lägenhet redan var köpt. Istället lades lägenheten ut till fast pris, en miljon över det bästa budet. Det visade sig vara rätt beslut. Efter ungefär en månad var ett par, med frun som den mest drivande, beredda att betala det begärda priset. Efter att de nya ägarna totalrenoverat lägenheten kom den återigen ut till försäljning bara ett år senare, mitt under brinnande finanskris. Skiljsmässa? Utropspriset var en halvmiljon över vad de betalade (renoveringskostnaden?). Givetvis blev den inte såld. Något halvår senare låg den på hemnet med fastpris på en miljon under det min bekant sålde den för. Där kan man ana en privatekonomisk tragedi. 🙁
Gustav Frottén:
Eh, stendöd? Har inte direkt följt innerstadens försäljningar, men jag har av olika skäl följt villamarknaden i Enskede och den är långt ifrån död. Fina hus ligger inte ute länge och priserna budas friskt över redan höga listpriser.
23:12
Var det ett försök till svar? Allt jag kunde uttyda var förolämpningar och osammanhängande dravel. Bättre lycka nästa gång.
@ Gustav 23:05
Att du kan ta fram en hållbar kalkyl baserat på din inkomst och bunden ränta är inte så relevant. Det relevanta är storleken på den minoritet som lever på gränsen. Det räcker med att den sämsta femtedelen kapsejsar för att marknaden ska sjunka.
Faktum är att den sämsta femtedelen behöver inte ens kapsejsa, det räcker med att den bostadsintressenterna inte längre är beredda att möte priserna, vilket är precis vad som börjat ske om man ska tro tidningarna (det har stått om detta i metro och di bla). Detta till följd av att räntorna höjs. Precis vad som hände i USA 2006. Dessutom kan de höjas mer dramatiskt än riksbankens reporänta, tex pga 1) Greklandskris 2) Inflationstryck (från stimulanser) 3) Fallande bopriser (investerarna kräver högre riskpremie)… Då kan många på allvar få problem även om majoriteten har goda marginaler…
än riksbankens ränteprognos ska det vara..
@ Gustav 23:30
Det börjar i centrum, se Lassekongos statistik:
http://2.bp.blogspot.com/-KXBJk4pkBwk/TdlQYgjQsuI/AAAAAAAAAUA/AOgjUxG6OuU/s1600/Transaktionshistorik%2BStockholms%2Binnerstad_7580_image001.gif
Köpare och säljare kan inte mötas, det sker inga avslut. I det här sammanhanget är det ett av apokalypsens tecken.
23:38
Det var inte en kalkyl baserad på min inkomst utan en grov rimlighetsbedömning av de svenska bostadspriserna. Man behöver knappast gigantiska inkomster för att klara en förutsägbar boendekostnad på 7-8 tusen i månaden, eller hur?
23:51
Du undviker poängen i mitt inlägg. Det är totalt irrelevant om det gällde din inkomst eller inte. Du kan konstruera en "standardkalkyl" och få den att se bra ut. Det är fortfarande en meningslös övning. Det intressanta är hur verkligheten ser ut för de mest riskfyllda bolånekunderna. Spola tillbaka bandet till USA.
23:57
Ok, vi spolar tillbaka till USA.
Lån utan krav på inkomst eller tillgångar, räntor som låntagaren omöjligt kunde betala, men löften om att lånet kunde refinansieras till lån med negativ amortering då bostaden, som var lånets säkerhet, om ett halvår skulle ha ökat tillräckligt mycket.
Ser du någon likhet med kreditgivningen i Sverige?
00:05
Det finns många likheter men självklart inte i de skillnader som du kan peka på. Petitio principii kallas det med ett vackert ord.
Större delen av västvärlden har haft punkterade bostadsbubblor. Vår prisökning tillhör de största. Vår skuldsättningsgrad är rekordhög.
Men nej, Sverige är annorlunda. Bubbla eller inte, svenskens inskränkthet kommer bli vårt fall.
23:45
Det är klart att priserna kan gå ned. Att bostäder inte ökar i värde var månad är knappast ett tecken på en bristande bubbla, det är naturligt. Faktum kvarstår dock att det med rådande marknadsräntor och fastighetspriser är relativt billigt att bo i Sverige. Kan heller inte förstå varför greklandsoron skulle tala för högre räntor, snarare tvärtom då kapitalet som flyr grekiska statspapper ska placeras någon annanstans. De långa räntorna har också handlats ned idag vilket har varit trenden den senaste tiden.
En greklandskris kan slå åt båda hållen som jag ser det. Antingen ser man Sverige som ett säkrare alternativ eller så drabbas hela EU pga rädsla för dominoeffekt som under finanskrisen. Jag kan inte förutspå vilket håll det går åt, men bägge är definitivt möjliga.
Billigt att bo? Tja, det kan jag hålla med om. Men igen, hur relevant är en sådan utsaga?
00:19
Du skrev att det intressanta är hur det ser ut för de mest riskfyllda bolånekundetna och att man skulle jämföra med USA. Slutsatsen är att skillnaden mellan de mest riskfyllda bolånen i Sverige och USA är gigantisk, det finns inga likheter.
Gustav, jag tror du skämtar med oss, ingen kan ju vara så blind och ändå läsa fullt förståeliga inlägg folk riktar till dig?
Du liknar det närmaste en religiös fundamentalist, benhårt troende i sin sak, inga argument biter.
Jag tycker faktiskt synd om dig, vuxen men icke kapabel till logiska resonemang, känslor är skilt från förnuft. Det är du ett klockrent exempel på, du tänker som en kvinna här.
Poängen var att de mest riskfyllda lånen sänkte hela marknaden, oavsett om kalkylen för standardhushållen såg bra ut. Tiden får utvisa.
00:40
Hoho. Ta av dig foliehatten nu och inse att fundamentalism är vad flertalet kommentatorer här ägnar sig åt. Varje tecken tolkas för att finna bekräftelse på den fastlagda tesen. Till och med veckostatistik över antalet bostadsaffärer i Stockholms innerstad! Det är faktiskt smått komiskt.
För min del är jag övertygad om att bopriserna kommer gå ned. Och upp. Är bara inte riktigt säker på när, hur mycket och i vilken ordning. Däremot har ingen ännu lyckats övertyga om att situationen skulle vara sådan att en kollaps liknande den för tjugo år sedan är ett troligt scenario. Förutsättningarna är helt annorlunda precis som de är vid en jämförelse med länder som exempelvis USA och Irland.
Det är svårt att uppskatta sannolikheten för en nedgång på bostadsmarknaden ännu svårare är att uppskatta hur stor risken är för att denna nedgång blir stor och svår. Däremot är det helt rätt som Cornucopia gör att visa på risken.
Frågan är dock hur man når ut till de verkliga 'BLTarna' med budskapet jag tror inte att de sitter och läser denna blogg och det blir lite av en sidodiskussion när vissa menar att sannolikheten för att något hände är stor medan andra menar att den är liten. Samtidigt vet vi att ett eventuellt prisfall på bostäder kan få stora konsekvenser därför att många personer har lånat flera gånger sin årslön, med små kontantinsatser och med liten eller ingen amortering.
Problemet är inte i sig att en liten lägenhet i centrala stockholm (eller annan större stad) kostar 2,5 miljoner utan problemet är att vissa har köpt dessa med lite för små marginaler och så pratar vi här om sannolikheten för att detta utlöser ett stort prisfall. Kanske är det så att inget stort prisfall utlöses men att några stackars (unga) människor drabbas personligen av en ekonomisk katastrof som följer dem långt in i livet…. / Oskar
Bolånetorsk är ett bra ord. Får det just bolånetorskar att bli upprörda så betyder det att budskapet når fram och kanske kan rädda några från sitt livs misstag.
Och nej, jag kan faktiskt inte förstå eller sympatisera med de som känner att de måste ta enorma skulder för att bo på en fin plats redan i 20-årsåldern. Det handlar dock inte om förakt för dessa människor. Folk får göra sina livs misstag om de vill. En del vill ha allt omedelbart, men den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. Det hör ungdomen till att inte ha det som de som är 40+ har råd med. Risken är nu istället att de kommer hamna i en fruktansvärd ekonomisk situation.
Som generation har 80-talisterna fötts riktigt illa i tiden. Det är inte deras fel. Med Göran Perssons usla skola så kanske de inte ens har något val, utan så blir det om man vuxit upp efter den skolreformen…
För att skåda prisfallet behöver man bara gå in på hemnet en stund
Etta om 31 kvm på kungsholmen där budgivningen stannat på 1'550'000 kr . Ungefär 500'000 mindre än vad den skulle gått på för ett år sedan.
Tvåa om 48 kvm i fredhäll där budgivningen stannat på 1'680'000 kr . Ungefär 1'000'000 mindre än vad den skulle gått på för ett år sedan.
Ingen av dessa kommer gå till avslut och kommer inte synas i statistiken. Det "osynliga" prisfallet är kraftigt just nu. Kom ihåg på vilken blogg nu läste det först.
/Realisten
Cornucopia
I ena stunden hävdar du att en förlust inte är något att skämmas för, i nästa menar du att torskarna är giriga, bortskämda och möjligtvis obildade. Du ser ingen motsägelse?
I denna sträng kan jag väl lägga in uppgifter om ombildade hyresrätter år 2010 till BR.
Det redovisades i SVD idag:
För 27 miljarder (i höjda lånevolymer) har vi i Sverige blivit självägande. När du nästa gång tar upp lånvolymens ökning bör du beakta denna volym.
Har inte förlorat på nån fastighetsbubbla.
Kanske förlorade jag 6 år i karriären då jag bodde i hyresrätt. 6 år på åttiotalet-då lgh gick för 5 000 kr per kvadrat. 150 000 för en tvåa centralt i Stockholm. Grämer mig fortfarande!/Oppti
08:50
Betyder det också att om man en gång missat en hausse på börsen så finns det inte längre någon nedsida? Mycket förrädisk psykologi som snarare ökar bubbelrisken – för guds skull hoppa på tåget nu innan det är kört och du blir en av de som grämer sig i sin torftiga hyresrätt när alla andra tänder grillen! Vad tror du själv, är det ett sentiment som tenderar rationellt risktagande och fundamental prissättning eller som tenderar till bubbelutveckling?
Vi kan nog glömma ytterligare jobbskatteavdrag m.m. bjudgodis från Borg o Co. Om ett år kommer regeringen ha fullt upp med att rätta banker.
Byggbranschen kommer att implodera inom kort och då hjälper inga rotavdrag i världen för att stimulera sysselsättningen…
Om ett panfobiskt folk som det svenska börjar ta stora ekonomiska risker för mångmiljonbelopp kan det bara bero på att man inte ens förstått att det finns någon risk i bostadsspekulation överhuvudtaget.
Denna brist på insikt och tron på att det tillhör fysikens grundlagar att "alla som köper bostad blir alltid miljonärer, oavsett vad man betalat" bäddar knappast för en sund ekonomisk utveckling och ett sunt ekonomiskt riskbeteende.
Liksom andra västländer tror jag vi börjar se slutet av denna illusion nu, och att vi nu, eller inom en nära förestående framtid, har en lång period av sjunkande realvärden framför oss. Hur det kommer att se ut nominellt kan man bara gissa, men trenden torde vara självklar.
Har en snarlik krigshistoria: köpte 2kg Sparris för två månader sen för 180kr/kg. Nu har jag ätit upp all, men noterar att den bara kostar 60kr/kg på ICA idag! Jag har alltså förlorat 240kr på att äta vid fel tillfälle.
Numera är jag väldigt vaksam på Sparris-bubblor, och tänker inte äta Sparris förrän den ligger på 40kr/kg vilket min TA menar den skall ned till. Jag älskar verkligen Sparris men vill inte göra en dålig affär igen!
10:56
Vem ær det som tror att alla som køper bostæder blir miljonærer? Det ær ni foliehattar som ær idioterna om det ær er bild av dagens bostadskøpare.
Med en sådan skev verklighetsuppfattning ær det inte førvånande att ni ser ett finansiellt bostadsarmageddon i horisonten.
@gustav:
Om du har missat den närmast komiskt positiva inställningen till ständigt ökade bostadspriser måste du ha levt i en bubbla. Det är inte precis några dysterkvistar som lyckas trycka upp inflationsjusterade priser på en föga knapp tillgång 400%, och produktionskostnaden för en föga kvalificerad tjänst som levererar en allt enklare produkt av allt lägre kvalitet med 100% på tio år. Inflationsjusterat. Och ja, det är byggmarknaden vi pratar om. Om vi nu ska prata om skev verklighetsuppfattning.
Realisten 07:52.
Angående lägenheten i Fredhäll så ligger på den på Runiusgatan, precis bredvid motorvägen.
Som mäklaren sa om ett liknande objekt på Runiusgatan som jag tittade på.
Jag:Låter det mycket från motorvägen?
Mäklaren: Det är marknadens bästa bullerglas!
Så att den ligger på 35 / Kvm i bud är inte alltför konstigt.
Men andra budgivningar i de populära delarna av Fredhäll slutar på cirka 46-56 /Kvm.
Min uppfattning om marknaden just nu är att det blir mer och mer stock picking, de attraktiva objekten följer i princip tidigare "prislista", mindre attraktiva objekt får inte samma push som tidigare.
Du Cornucopia, här verkar du ha svårt att få napp! Försök hos Kenza istället!
/Guldkalle
Köpte en lägenhet centralt i Stockholm 2007 för 3.200.000 kr. Renoverade för styvt 250.000 kr och trots att föreningen var kanon och sänkte avgiften med 25% under de fyra år jag bodde där lyckades jag bara få 3.300.000 kr vid försäljning i mars i år. Med lite perspektiv är jag dock väldigt lättad över att ha kommit ur så "billigt" och är nu skuldfri.
Känner många personer som inte gjort någon vidare affär på sina bostadsköp. Merparten köpte efter 2006.
/Martin
Jag köpte en två i Malmö för 160 000 kronor 2001. Sålde för två år sedan för 800 000. Är ganska glad för detta. Just nu är de kanske lite mer värda men det dröjer nog inte länge. Saknar min gamla lya dock. Har nu "bara" studieskulden kvar. Bor i fisksätra i hyresrätt.
Köpte en tvåa i Masthugget 2007 för 1570000, sålde 2010 för 1500000. Jag fick också betala 40000 i mäklararvode och 17000 i styling.
Som blivande bostadstorsk och dessutom född på 80-talet kan man ju se det som ett smärre mirakel att jag ens hittade hit.
Jag söker svar från er som förutspår bostadsmarknadens undergång, vad har jag för alternativ egentligen?
-Bo hemma tills marknaden hittat rätt om x antal år och flytta hemifrån vid ~40 års ålder.
-Flytta till en liten håla där bostadspriserna ligger på summan av en årslön
-Bo i andrahand eller i hyresrätt tills marknaden vänder och spara så gott det går
-Leta rätt på en rik tjej och hoppas på det bästa
-Hålla ut tills det är dags att ärva
Tacksam för tips.
Ja, samtliga alternativ ovan.
Det kanske är svårt att höra som ung, men man måste inte uppnå en 35-årings livsstil från första dagen man flyttar hemifrån. Sverige är också det land där man flyttar hemifrån som tidigast i hela EU, drygt 20 års ålder. Slovenien, där man flyttar hemifrån sist flyttar först runt 30-års ålder.
Vi har också bland de högsta boytorna per person jämfört med övriga EU-länder.
Kort sagt så är vi bortskämda. Och att ta stora lån bara för att man är bortskämd är alltid en dum idé.
Köpte en trea i norrförort till Stockholm i början på 80-talet för 80.000:- Runt -90 var den värd en halv miljon, vilket var astronomiskt då. Sen rasade den till drygt 200 000. En granne sålde då och förlorade 250 000. Själv behövde jag min lägenhet och realiserade varken vinst eller förlust. Lägenheten såldes först -04 för drygt 900 000.
Vill inte välja sida i den hårda debatten. Priserna känns galna och skuldsättningen av privatpersoner samt dräneringen av deras pengar genom energipriser och bankvinster m.m. verkar osund. Samtidigt syns ingen avmattning än. Här i norrförort gick en vanlig lägenhet som annonserades för dryg 2 miljoner för 2,7 mijoner. En liten villa i närheten bjöds upp en mijon på ett par dagar – slutade mellan 5 och 6 mijoner. Och det var ingen lyxig villa.
Vi får väl se hur det går framöver. Känner att något är snett, men har samtidigt svårt att se att folk skulle sälja i stor mängd. Få spekulerar i tomma bostäder. Vi behöver dem att bo i. Möjligen kan enorm kris som utlöser arbetslöshet tvinga folk från hus och hem.
Det verkar på mig som det finns en enorm tröghet i svenskars bostadsmarknad. Kan man inte få ut önskat pris väntar man, efterfrågan stryps och priserna ökar. Det måste till nåt stort om det ska rubbas. Men man vet aldrig…
Men du Copernicum.
Tack för tipset, kan du utveckla ditt svar.
När tror du att marknaden har hittat rätt?
Vilken håla skulle du välja att bo i?
Hur hittar man snabbt en hyresrätt i Stockholm, alternativt var hittar man en pålitlig person att hyra i andrahand av?
Vilken rik tjej vill bli ihop med en bostadslös yngling?
Det enda av alternativen jag tror fungerar är att påskynda utbetalandet av arvet och få gratis bostad bakom galler.. eller hur menade du?
Arbetar du aktivt för att inte allt ska gå åt helvete eller predikar du bara?