Bokmässan 2010

I sedvanlig ordning har jag nu varit på bokmässan i Göteborg så här på första dagen för “branschfolk” (vilket bara betyder att man får betala mer för entrén). För att smälta in och få rätt stämning hade jag förstås klätt mig i en svart polotröja.

Smått hysteriskt som vanligt. Hall A av A-E nedan.

Eftersom det är bokmässa så finns det förstås rödvin, så att branschbesökarna kan vara lagom salongsberusade i dagarna fyra.

Lagom suddig iPhonebild ovan, så jag behöver inte själv sudda ut ansikten på de som inte kunde hålla sig borta från vinet.

Dagens uppdrag var förstås att skaka tass med någon av de tre förläggare jag skickat in min bok till än så länge. Moderna förläggare som accepterar manus via e-post och inte kräver en papperslunta på 380 sidor, som de läser de tre första sidorna av och sedan förpassar i återvinningen.

Inte för att det över huvud taget förbättrar de redan dåliga oddsen för publikation, utan bara för att det kan vara roande att se e-postaddresser och telefonröster i verkligheten ibland. Speciellt som de alla huserar i Stockholm till vardags och jag “i Göteborg”. Det gick väl sådär. Fick skaka tass med en, en annan hade inte anlänt än och den tredje ställde inte själv ut och var alltså svår att få tag på även om jag provade NOFF. Till slut fick jag åtminstone skaka tass med en av den förläggarens korrekturläsare och lektörer efter lite detektivarbete på Twitter.

Mer intressant var att jag bytte några ord med en medelålders herre som heter Peter Wolfhagen som huserade runt hörnet från NOFF och som sedan 2006 har försökt säga ungefär samma sak som jag säger här på bloggen. Nämligen att evig tillväxt inte är möjlig i en ändlig värld, och man kan inte lösa problem baserade på överkonsumtion och skuldsättning genom ännu mer skulder och ännu mer meningslös konsumtion.

Suddig iPhone-bild på Peter nedan.

Till skillnad mot de flesta som ser orimligheten i evig ekonomisk tillväxt och ständigt växande skulder och volymmässigt exploderande finansiella marknader, t ex Stellan Tengroth, så råkar Peter Wolfhagen vara ekonom. Visserligen baserad i Falkenberg, där han bland annat driver hotellet Falkberget, och därför på lagom avstånd till den politiskt korrekta linjen bland ekonomerna i Stockholm, dvs evig tillväxt för alltid, amen. Även ekonomer kan trots sin skolning komma till insikt.

Peter släppte sin lilla bok 2006, och den förutsåg i princip finanskrisen. Boken heter Sanningen, bara sanningen och inget annat än sanningen och finns delvis att ladda ner på hans hemsida. Peter har också en sporadisk blogg, som nu är med i min blogglista.

Boken, såväl som en monter på bokmässan, är förstås självfinansierat av Wolfhagen själv. Liksom Tengroths bok så är ingen intresserad av att föra fram de här åsikterna, men jag tror inte att det går någon ekonomisk nöd på Peter och att han antagligen har FY-money nog för att vara obekväm.

Vad som är extra intressant är att Wolfhagen nu också självfinansierar en film, baserat på sin bok och vad som sedan hänt iom finanskrisen. Regin hanteras av Annika Dopping och det förekommer intervjuer med en lång rad kända personer i filmen. Bland det lilla jag hann se av filmen som kördes i montern så fanns t ex den svenske inte helt okände EU-parlamentarikern Anders Wijkman (kd) med. Som alla vet är Wijkman bland annat vice ordförande i Romklubben, som redan på 1970-talet korrekt upplyste oss om tillväxtens gränser som fortfarande är korrekt trots 37 år på nacken.

Filmen börjar väl närma sig slutproduktion, så jag är ganska övertygad om att vi får se mer av detta. Om nu ingen vill sända eller visa filmen så landar den nog på Internet på Wolfhagens eget intitiativ.

Går ni till bokmässan, passa iaf på att titta förbi Peter Wolfhagens lilla bås. Monter C02:50. Kanske det mest intressanta på hela bokmässan, åtminstone om man delar uppfattningen om det orimliga i ett samhälle baserat på fantasin om evig tillväxt för evigt.