Djurskyddsinspektionerna fungerar

I en något förvirrad artikel i DN så hävdas det att djurskyddsinspektionerna inte fungerar, eftersom man sätter åt allt färre djurhållare. Det är en intressant inställning från inspektörerna att något måste vara fel om de inte hittar några förbrytare längre, trots numera oanmälda inspektioner. Att skatteavlönade personer vill ha mer pengar är ju ingen överraskning förstås, och de rödgröna axelmakterna skall dessutom införa en skattefinansierad djurombudsman om de får bestämma.

Vad som slår mig är att djurskyddsinspektionerna antagligen fungerar. Avstängda övertrampare ersätts inte av nya missförhållanden, utan ersätts med nya bättre djurhållare eller inte alls, dvs jordbruken läggs ner. Det är förstås avsikten hos djurhatarna, dvs de som vill att man inte skall ha några tamdjur i Sverige utan att samtliga skall avlivas en gång för alla.

Så baserat på att övertrampen minskat så är det helt rätt att ge mindre resurser till inspektörerna. Grundinställningen kan inte vara att man skall sätta åt folk. Visserligen finns det en andel av inspektörerna som är rabiata djurhatare, och får man besök av en sådan kan man lika gärna lägga ner direkt och gå raka vägen i fängelse. För extremisterna bland inspektörerna letar tills de hittar något de kan anmärka på formellt, och sannolikt kan man hitta något någonstans som inte djurhållaren kände till. I artikeln fick en djurhållare djurförbud för att han släppt kor på bete några dagar för tidigt.

Det är lite som att anställa högerextremister och rasister som poliser och låta dessa göra oanmälda inspektioner utan hushrannsakan i invandrares lägenheter.

Men ändå faller alltså antalet upptäckta övertramp. Veganrörelsen får betänka att när det sista tamdjuret i Sverige slaktats ut, när den sista kenneln lagts ner och den sista privatpersonen slutat ha sällskapsdjur kommer man inte hitta ett enda övertramp mot djurskyddet längre. Och det är ju målet. Därefter skall man väl börja sätta efter markägare för att vilda djur far illa, ex om det hittas en död älg på någons marker så åker markägaren i fängelse för djurplågeri.

Nej, myndighetspersoner skall vara objektiva och neutrala, inte normativt ideologiskt färgade.

När det gäller den saligt avskaffade Djurskyddsmyndigheten så påverkade den inte inspektionernas antal. Vad den var en födkrok och karriärväg för gamla politiker, och ägnade sig i övrigt bara åt att ta fram mer och mer komplicerade regelverk. Att regelverken inte förändras lika ofta längre leder antagligen också till färre djurförbud, eftersom djurhållarna hinner med att anpassa sig till reglerna, mot att som tidigare ständigt utsättas för förändringar. Det som var tillåtet en dag blev brottsligt nästa. I glappet mellan regel och åtgärd åkte många dit. “Kan man inte blixtsnabbt bygga om hela sin anläggning skall man inte ha djur” är förstås svaret på det från djurhatarna, som själva sitter med hundar eller katter i pyttesmå stimulansbefriade lägenheter där de är utan tillsyn medan djurhatarna är på jobbet. Till skillnad mot bönderna så är de inte ständigt hos sina djur.

Att sedan inspektörerna ständigt får åka på okynnesanmälningar för sådant som inte är ett brott är ett stort problem. Anonyma anmälningar borde inte beaktas. Exempelvis att ett avlidet djur ligger på en gårdsplan/på en pall bredvid soptunnan/i en annars tom hage/i en container. I Sverige får man inte längre gräva ner kadaver av tamdjur på de egna markerna, och ibland dör faktiskt djur eller måste avlivas om de t ex blivit allvarligt skadade eller sjuka (vilket kan ske utan att det är djurhållarens fel, en djurhållare kan minimera riskerna, inte eliminera dem), och reglerna är då sådana att dessa då måste läggas fram i väntan på att de skall hämtas av Svensk Transporttjänst och köras till destruktion. Till området där jag bor åker Svensk Transporttjänst varannan dag och hämtar nödavlivade eller självdöda djur. Bland tiotusentals djur sker det ständigt tillbud, men det är inget brott i det, utan precis samma sak som att det även skadas, dör eller insjuknar människor dagligen i samma område. Skillnaden är att alla skadade djur inte sätts under vård, utan inte sällan avlivas för att minimera lidandet.

Halta eller avmagrade djur kan stå under vård och behandling, men det vet inte den anonyma anmälaren ett dugg om. Men mest handlar det om rena okynnesanmälningar för att förorsaka besvär och merkostnader för djurhållaren.