“I don’t build the bombs, I only drop them” – “, The Pilot, från “Where the River Turns to Sea”, Dive, 1990
Det går bra för svensk vapenexport. Man kan säga vad man vill om den, och det är det många andra som gör.
Krig är en materialsport brukar bloggrannen Wiseman’s Wisdom skriva.
JAS39 känner de flesta till men jag tänkte göra lite gratis redaktionell reklam för de övriga exportsuccéerna som under 2009 drog in 13.5 miljarder SEK till Sverige. Ingen risk att ngn av er köper något ändå.
Tidigare har jag ju dessutom demonstrerat hotet från fransk högteknologi. Man kan ju alltid försvara vapenexporten med att om inte vi säljer, så gör någon annan det. Tyvärr är det så. I värsta fall köper någon franskt.
De övriga stora exportprodukterna under förra året var MBT LAW, eller NLAW, som går under beteckningen rb57 här i Sverige. Den lite äldre stridsfordon 90, strf9040 i Sverige, CV9030 eller CV9035 internationellt stod nog för en rejäl bit av kakan, och slutligen så hade vi radarn Erieye.
MBT LAW, NLAW, rb57
För att göra en lång historia kort så är materialsporten krig en form av sten, sax, påse. Det finns alltid något annat som klår något, och tids nog så tar man fram något som klår det allra senaste. 1900-talet har allt mer dominerats av den mekaniserade krigföringen, som fick sitt genombrott under andra världskriget. Stridsvagnar är tunga grejer, och för att hålla vikten någorlunda låg så koncentrerar man det tjockaste pansaret framtill på vagnen och tornet, den sida som lämpligen vänds mot fienden.
För att även skytte (aka “infanteri”) skall kunna verka mot stridsvagnar finns RSV-vapen, riktad sprängverkan, som med relativt liten laddning kan bränna igenom pansar, genom exempelvis att i princip smälta ner t ex en kopparkil till en svetslåga genom en explosion, en låga som sedan bränner sig rakt igenom pansar. Fast inte stridsvagnars pansar framifrån, om det nu inte rör sig om tyngre fordonsmonterade pansarvärnsrobotar, pvrb, som är stridsvagnarnas skräck, då de kan verka på väldigt långt avstånd. Det blev ett litet uppvaknande när man lärde sig att pansarstrid handlar om att inte visa sig och att hålla sig borta från öppna ytor, för visar man sig så har man en pvrb i nyllet. Sten, sax, påse.
För övrigt rekommenderas bloggrannen Morgonsurs redogörelse för hur det är att sitta i fel ände av en gammal rysktillverkad pvrb från 60-talet, något som han lyckligtvis är en av väldigt få svenskar som kan berätta om. Släpp nu det här tramsinlägget och läs Morgonsurs redogörelse från verkligheten istället.
Saab Bofors kom tids nog på att stridsvagnar inte har speciellt mycket pansar uppifrån, och kom med pvrb-systemet Bill och Bill-2, även känd som rb-56. Det var en pvrb som gick över sitt mål, och brände av sin RSV-laddning uppifrån och alltså kunde slå ut i princip alla världens stridsvagnar. Imponerande för ett vapen som kan hanteras av 2-3 personer till fots. Jag har själv bevittnat skarpskjutning med rb-56, även om resultatet den gången inte riktigt nådde den nivån som för den franska demonstrationen jag nämnde ovan. Klicka här om ni missade denna demonstration av fransk högteknologi.
I spelet sten-sax-påse, så kom åtminstone ryssarna på att man kunde montera på aktivt pansar, sprängladdningar på utsidan av stridsvagnarna, som sprängde bort RSV-strålar, och med deras senaste Kontakt-5 aktiva pansar som hittas på deras stridsvagnar T-80 och T-90 så kan det aktiva pansaret rent av slå bort andra stridsvagnars pilprojektiler, vilket gör dem väldigt välskyddade, åtminstone just där det sitter aktivt pansar.
Därmed eskalerades sporten ett steg till, och motmedlet mot aktivt pansar blev att ha dubbla RSV-laddningar i pansarvärnsvapnen, en första laddning som slogs bort av det aktiva pansaret, och sedan mikrosekunder senare en andra laddning som gick rakt på den nu oskyddade målytan.
Många som gjort militärtjänst känner till pansarskott m/86, internationellt en svensk exportsuccée med beteckningen AT4. Det är den gamla sortens RSV-vapen, med endast en RSV-laddning. Dessutom ett engångsvapen med ett rejält bakblås när pansarvärnsgranaten skjuts iväg. (En robot är styrd, en granat är inte styrd om ngn undrar över skillnaden) Den går alltså inte att använda inne i en byggnad, eller om man har personal bakom sig. Ett tag skulle Saab Bofors ta fram en m/95 med dubbla laddningar, men den verkar ha lagts ner.
Istället har man nu tagit fram en fusion av rb65 Bill-2 och m/86, dvs MBT LAW. MBT står för Main Battle Tank (=stridsvagn) och LAW för Light Antitank Weapon. Det rör sig nu om en engångs pansarvärnsrobot för personligt bruk, som med dubbla RSV-laddningar styr in sig över målet och skjuter av de två laddningarna (ser ut som en) i taket på stridsvagnen. Dessutom har den bara en mindre drivladdning som avfyrar roboten, och själva raketmotorn på roboten drar igång först en bit framför skytten, och vapnet går alltså att avfyra inne i små utrymmen.
En enda man med en av dessa NLAW eller rb57 kan alltså slå ut vilken stridsvagn som helst, även rakt framifrån och även med aktivt pansar. Det är så fulländat som det blir idag. SAAB:s demovideo följer. Gamla T-72:or som måltavlor tycker jag det ser ut som.
Stridsfordon 90, CV90
Stridsfordon 90 är som namnet antyder inte en stridsvagn, utan ett stridsfordon. En kraftfullare variant av en pansarbandvagn. Den är avsedd att på ett säkert sätt föra fram sk pansarskyttesoldater, eller pansargrenadjärer om man så vill, till stridslinjen, och agerar splitterskydd. Till skillnad från gamla pansarbandvagn 302, så har stridsfordon 9040 en rejält användbar kanon, och har benämns därför stridsfordon istället för pansarbandvagn.
Det fanns farhågor att Bofors 40mm-kanon på strf9040 var lite för bra, och att fordonet därför skulle bli ett prioriterat mål även för stridsvagnar. Hur det blir med det återstår att helst aldrig få reda på, men kanonen kan definitivt slå ut vilken stridsvagn som helst ifrån sidan, vilket inte den gamla 20mm-automatkanonen på pbv302 kunde göra. Pbv302 ärvde för övrigt Drakens gamla automatkanon om jag minns rätt. Eller var det Tunnans?
Som utbildad på Skånings kompani på P4 så blir man förstås lite nostalgisk när man ser hur grenadjärkompaniet numer förvisats till Kvarn utanför Motala, men åtminstone har strf9040 istället för pbv302 som gällde på min tid. Numera obligatorisk lumpenfilm från senaste utbildningskullen 2008 följer. Inte bara strf90 på filmen dock, men mot slutet finns en utmärkt skarpskjutningssekvens med ett helt pansarskyttekompani med 14 strf90 på linje, plus även lite nattlig skarpskjutning. Tre plutoner om fyra vagnar styck, plus två kompaniledningsvagnar är antagligen det som gäller nu. Plus stridstross. På filmerna nedan har man också knött in en pluton med granatkastare.
Finns även en pedagogisk skarp stridsskjutningsövning från någon närmast sörjande-dag där i förvisningen på Kvarn.
Hägglunds har förstås också reklamfilmer, men ovanstående känns förutom lite sega inledningar lite mer representativa för vad det handlar om.
På min tid bestod ett pansarskyttekompani av fyra plutoner om tre vagnar, plus en kompaniledningsvagn, var väl den gamla PB80(77?)-organisationen, som sedan blev MekB90 och vi fick se oss reducerade till tre plutoner om tre vagnar vid en SÖB i mitten av 90-talet. Handlingsfriheten och möjligheten till en pluton i reserv var borta. Ett första steg mot nedmonteringen av invasionsförsvaret. Men 3×4+2 är åtminstone en viss upprättelse och när nu svenska skyttesoldater också utrustas med rb57 så blir det en mycket intressant enhet som förhoppningsvis aldrig behöver sättas på prov.
Det gamla invasionsförsvaret var väl investerade pengar, för det behövde aldrig användas. Kanske låter motsägelsefullt, men ett riktigt bra försvar ser till att hålla kriget borta. Alla länder har en armé, sin egen eller någon annans.
Exportversionen av CV90 utrustas med en 30mm-kanon istället för den svenska 40mm-kanonen, och går under beteckningen CV9030 eller CV9035 för den senaste versionen.
ERIEYE
Sex minuter reklamfilm för Saabs ERIEYE följer, med klämkäck företagsreklammusik och allt.
Kommentarer lämnas åt någon som har koll på sånt där.
MÖP? Vem, jag?
15 kommentarer
Man blir så ledsen när man inser vad lite vi människor har lärt av historien med alla dessa krig.
Krig utspelas av många men styrs och påbörjas av ett fåtal män med endast makt, pengar i åtanke utan att bry sig något om mänskligheten.
Krigsindustrin äcklar mig något så enormt och denna moral av svenskar som ger småpengar till fattiga krigsländer samtidigt som vi säljer krigsmtrl. Fy f-n.
Rätt på många punkter men Rb57 tar mkt plats och är svår att få med i Strf90 utan att göra avkall på något annat. Pbv302 har 20 mm akan.
Var det bara 20mm? Hm. Korrigerat iaf.
Det finns bara en sak som är mäktigare än ett stridsfordonskompani som anfaller på linje över slätten och det är ett stridsvagnskompani…
Det är ju sant.
Nu var det visserligen gamla pbv302 och strv103 på den tiden, men en hel pansarbataljon som anfaller, understött av sitt 105mm-artilleri, samt lätta attacken var rätt … maffigt det med på sin tid. Iaf på vår slutskarpskjutning med hela bataljonen, på antagligen en av Sveriges sista repövningar…
Idag sägs det väl att man aldrig samövar på bataljonnivå längre, så vi får väl vara nöjda med ovanstående film med ett stridsfordonskompani…
"Den (AT4) går alltså inte att använda inne i en byggnad…"
Jag drar mig till minnes varianten AT4 CS (Confined Spaces) som skulle klara just detta. Blev det inget av denna?
@Madman: AT4 CS är på väg in, eller BU=begränsat utrymme som det heter på svenska.
Cornu, glömde att tacka för en bra blogg. 20 mm är för övrigt på väg att växlas ut ur Försvarsmakten.
CV9035 heter just 35 för att den inte har en 30 mm kanon, utan en kanon på 35 mm.
För övrigt måste man bara älska CV90. Med 40 mm kanon och om man kisar ser den ut som Panzer IV med 7.5 cm KwK 40 L/43. <333
/Starvid, inte heller MÖP.
Skönt att man slapp lumpen. Känns som att det finns bättre sätt att ägna tillvaron åt.
AT4 CS från Future Weapons
http://www.youtube.com/watch?v=7IH5nFAi16E
Anonym, tja för många innebar lumpen att de fick lära känna sig själva och lära sig hur långt bort gränsen för vad man kan prestera faktiskt ligger, och sedan flytta den gränsen lite till. Om inte annat lär man sig uppskatta enkla saker som en mjuk säng och ett mål mat.
…dessutom får man spränga grejer. Och uppleva en sub-arktisk vinter med allt det innebär av mörka nätter och förbättrad tid i längdspåret. Att sedan få rulla runt i det coolaste fordon som byggts på svensk mark är inte heller fy skam.
/Lew, som spenderade sin roligaste tid i livet bak i en 90'a.
Man kanske skulle diversifiera sin portfölj lite och satsa på några sådana här pansarskott. Verkar inte som de skulle tappa så mycket i värde framöver.
Ja lumpen skulle behövas i många fall. Var en av de sista kullarna på P10 ,är inte så gammal alltså och även om jag inte vet om det gav mig så mycket personligen. Kunde redan gå upp i tid, bädda sängen och sköta ett jobb. Så såg man verkligen hur en del spolingar växte som människor. Har också dagligen kontakt med lärlingar i mitt arbetaryrke och känner mig ibland som om jag vore fänrik och måste uppfostra odågorna ha ha.
Var Fänrik/Megin som skrev senaste he he