Fick ett välformulerat mail från den käre läsare med signatur Starvid, som jag publicerar nedan som gästinlägg.
Elen är dyr – detta bör göras.
Avregleringen av elmarknaden och införandet av marginalprissättning på el har varit en katastrof för konsumenterna. Elpriserna har pressats upp av oligopolsituationen och nu när den svenska kraftbranschen står inför ett stort kommande investeringsbehov för att upprusta och ersätta gamla kraftverk är risken att en ny fördyring är att vänta.
Kraftverk är utan jämförelse den absolut kapitalintensivaste verksamhet som finns, särskilt om man talar om vatten-, vind- och kärnkraftverk. Därför är priset på kapital avgörande för den produktionskostnad elen kommer att få. Dagens starkt volatila elpriser ökar osäkerheten i kraftbolagens intjäning (även om intjäningen över tid inte minskar) vilket oroar långivare som i sin tur begär högre räntor på kraftbolagens lån, de lån som måste tas upp när man bygger nya kraftverk. Dessa påslag drabbar dock förstås inte bolagens vinstmarginaler, utan läggs istället direkt på elkunderna.
Hur kan man förändra elmarknaden så elen både blir billigare och nya kraftverk kan byggas till rimliga kostnader, utan att sabotera de privata kraftbolagens verksamhet eller skapa elbrist vid konsumtionstopparna? Jag har funderat länge och väl på detta, och funnit en lösning.
:: ::
:: ::
Affärsverket Vattenfallsstyrelsen delades 1992 i två delar inför avregleringen av elmarknaden. Dessa delar var aktiebolaget Vattenfall och affärsverket Svenska Kraftnät, en myndighet som ansvarar för stamnätet. Även denna gång ligger problemets kärna i hur Vattenfall hanteras.
Det första steget är att stycka Vattenfall i två delar: aktiebolaget Vattenfall och affärsverket Kungliga Vattenfallsstyrelsen (som det hette från 1909). I aktiebolaget stoppas all Vattenfalls utländska verksamhet: kolkraftverken i Polen, Tyskland och Nederländerna, kärnkraften i Tyskland, gasen i Nederländerna, näten i alla tre länderna. Dessa tillgångar kan sen säljas helt eller mer sannolikt i delar till intresserade budgivare och borde dra in ungefär 300 miljarder kronor. Bytesaffärer är heller inte otänkbara då Eon, Statkraft och Fortum helt eller delvis äger de flesta nyckelanläggningar i Sverige. Dessa frigjorda kontanter och införskaffade svenska anläggningar överförs sen till affärsverket Kungliga Vattenfallsstyrelsens balansräkning, som då blir enormt stark, stark nog att nyinvestera i kraftverk i Sverige, kanske till och med utan att ta upp lån. Aktiebolaget Vattenfall avvecklas när alla dess anläggningar är sålda.
:: ::
Det andra steget är att återreglera elmarknaden i Sverige. Istället för fri prissättning av el införs antingen ett enhetspris på el, säg 35 öre, eller ett prisband med maxpris (säg 50 öre) och minimumpris (säg 20 öre). Det problem som uppstår i en sådan situation är att kraftbolagen kan bli helt ointresserade av att sälja el i Sverige. Så länge det finns exportkapacitet exporterar man hellre el till kontinenten där den är dyrare. Detta är dock ett problem som enkelt löses, genom att man via regleringsbrev ger Kungliga Vattenfallsstyrelsen i uppdrag att se till att det alltid finns el så det räcker för svenska konsumenter. Det kan då resultera i att betydande ny svensk kraftkapacitet byggs i Vattenfalls regi. Kritikerna kan då mena att vi bygger för mycket, men inget kan vara mer fel. Sverige blir då istället en stor nettoexportör av el, och vips har vi en ny lönsam högteknologisk exportindustri.
Kungliga Vattenfallsstyrelsen får vidare en annan avgörande förändring i sitt regleringsbrev: i stället för att vara vinstdrivande blir dess uppgift att hålla elpriserna så låga som möjligt. Gör man vinst leder detta till att elpriset/prisbandet justeras nedåt nästa år, gör man förlust justeras det uppåt. Ytterligare en intäktskälla är tänkbar: en nät- och balansavgift som läggs på alla kraftbolag med verksamhet i Sverige, som används av affärsverket för att stärka elnätet och vår effektreserv.
Den stabilitet som fås i elpriset ger kraftbolagen lägre räntor, och vill man ta i med hårdhandskarna ger man Kungliga Vattenfallsstyrelsen tillgång till lån via Riksgälden. Dessa är för närvarande enormt billiga, den 20-åriga obligationen avkastar ynka 3,5 %.
För det tredje byter Vattenfall logotyp.
(Källa för logo)
Med vänliga hälsningar
alias Starvid”
Där var det slut på gästinlägget.
Ovanstående är ett bra diskussionsunderlag. Låt mig börja med att säga att jag håller helt med Starvid om att den utländska verksamheten i Vattenfall bör knoppas av och säljas. Det finns ingen anledning för svenska staten att investera i massa ändlig fossil- och kärnkraft utomlands. Sedan blir det därmed inte 300 miljarder SEK över för investeringar i Sverige, eftersom Vattenfall har rejält med lån som behöver lösas när man säljer av utomlands.
Men jag håller inte med Starvid om att vi i övrigt har ett problem, och att införa en reglerad marknad där successivt Affärsverket Vattenfall får ett allt större monopol är helt fel väg att gå.
Varför har vi inte ett problem? Jo, därför att åtminstone alla privatpersoner och mindre företag som inte är storförbrukare kan köpa el till fastpris, och behöver alltså inte bry sig om eventuella prisspikar. Strömmen har inte heller gått pga överbelastning, utan elnätet har varit välförsett med el, bl a tack vare att vi tillfälligt importerat el till markandsmässiga priser. Precis som Starvid förespråkar att Affärsverket Vattenfall skall göra, fast tvärt om, dvs exportera.
Successivt högre elpriser leder till effektiviseringar inom såväl industri som hos privatpersoner, och med ett fast reglerat elpris skulle vi istället få högre elförbrukning och inga investeringar i hållbarare energikonsumtion. Med de reglerade priserna skulle det dessutom i princip bara vara vattenkraft och gammal kärnkraft som skulle vara lönsam, så varifrån ny elproduktion skulle komma om vi inte bygger ut de sista lite sämre älvarna eller använder ändlig fossilgas låter jag vara osagt. Det får stå för Starvid. Vindkraft skulle iaf bli olönsam, vilket förstås många visserligen skulle applådera. Men det är fler energikällor vi behöver, inte färre. Mer småskalighet, mindre sårbarhet, inte mer centralism och statlig storskalighet.
Skall något regleras, så är det mer konkurrens som skall regleras fram, inte mindre.
Till en början så skall inte Nordpool vara en monopolbörs, utan det bör öppnas konkurrerande elbörser.
Sedan kan man också sätta ett tak på hur mycket elproduktion ett enskilt företag får ha. Lämpligt tak är motsvarande ”ett kärnkraftverk”. Därmed skulle det bli en enorm förlustaffär om Ringhals som denna vintern står stilla, vilket om man är konspiratorisk påstås bero på att man då kan tjäna riktigt mycket med pengar med hävstång på resterande kraftverk, med samma ägare som Ringhals.
Splittra alltså upp elmarknaden, så vi får hundratalet mellanstora elproducenter, istället för de tre giganterna Vattenfall, Fortum och E.On.
Man bör också splitta upp ytterligare ett steg, vilket jag tror var tänkt ursprungligen när marknaden avreglerades. Inget företag skall både få driva elnät och elproduktion. Elnäten skall alltså flyttas bort från Fortum, E.On och Vattenfall, om nu inte dessa hellre väljer att enbart leverera elnät och säljer sin kraftproduktion.
Sedan bör man förstås modernisera och dra igång Barsebäck igen, vilket skulle lösa de flesta problemen vi har.
Sammantaget skulle detta i princip omintetgöra hela Vattenfall, om bolaget inte bara lever kvar som elnätleverantör. Giganten skulle säljas av utomlands och splittras i åtminstone ett tiotal bolag inom Sverige. Även Fortum och E.On skulle tvingas sälja av sin elproduktion i landet till mindre aktörer och kanske bara behålla kärnkraftverken. Därefter skulle vi bli av med oligopolmarknaden. Jag är iaf säker på att lösningen inte är Starvids lösning med att ersätta oligopolen med ett statligt monopol och reglerad marknad.
Det vore djupt olyckligt så här efter eller inför peak oil, att börja reglera elmarknaden, då det sannolikt är ifrån el vi behöver hämta vår energiförsörjning även till transporter i framtiden. Att då har reglerade fastpriser kommer inte leda till de sortens prismekanismer vi behöver för nödvändiga besparingar.
Angående den kalla vintern, som knappast är elbolagens fel (och de kunde inte förutse hur vintern skulle bli när de stängde Ringhals i våras), så finns det en hypotes som tydligen förts fram av ryska forskare. Ryska forskare gillar vilda hypoteser.
Hypotesen (enligt dem teorin) är att det är Norges fel. Eller västs. Eller USA:s. Åtminstone om man får tro en artikel i Pakistan Daily titulerad . Hur många pakistanska nobelpristagare i fysik finns det? (Svaret är en, men jag tror inte han har något med artikeln att göra)
Se det här inlägget som ett underlag för diskussion. Fast inte om Norge, Ryssland eller Pakistan. Utan om elmarknaden och Vattenfall.
7 kommentarer
Vad finns för incitament att spara energi och ställa om mot en mera hållbar utveckling om syftet är att hålla priset så lågt som möjligt?
Eller räknas kraftproduktionens och -konsumtionens externa kostnader in i det lägst möjliga priset? Skall någon annan betala?
Avregleringen av elmarknaden i Kalifonien och dess (de)effekter borde få alla varningsklockor att ringa.
Ett stort tack till mig själv för beslutet att direkt installera en braskamin i villan i samband med köpet.
Dock kan jag inte påverka de fasta kostnaderna som elbolagen tar ut och det retar mig oändligt eftersom det deras intäktventil när elförbrukningen minskar.
Det här förutsätter nog ett utträde ur EU … men dream on.
Jag är helt enig med att Vattenfalls utländska kol-, kärnkraft- och gasengagemang bör säljas snarast möjligt. Vindkraftssatsningen utanför Englands kust dock undantagen, det är en miljösatsning som hamnar i ett helt annat fack.
De föreslagna bytesaffärerna med Eon, Statkraft och Fortum är också önskvärda.
Men att sedan splittra upp den svenska delen är högst olämpligt.
Elproduktion och distribution är så viktiga för samhället att de måste vara väl kontrollerade av staten. Detta sker bäst om staten äger så stor del som möjligt.
Vattenfall är en viktig del i statens maktutövning och ger staten möjlighet att styra produktion och utbyggnad så att vi har en säker produktion och distribution. Staten kan då också styra prissättningen, inte minst som en del i den ekonomiska politiken.
Ett färskt exempel: Hade ångkraftverket i Stenungsund startats i tid, hade industrin och svenska folket sluppit en onödig utgift på 1,3 miljarder kronor.
Vattenfall, som vinstinriktat aktiebolag, kan givetvis inte slänga ut några miljoner på välgörenhet. Men för Vattenfall, som en del av AB Sverige, hade det varit både lönande och självklart.
För övrigt anser jag att Maud Olofsson bör ställas till juridiskt ansvar för vad som skett inom Vattenfall. ( inte politiskt, med ett landshövdingejobb som belöning ).
Vattenfalls direktör har fått spela Monopol med Vattenfalls tillgångar. Ett spel som övergick till ren hazard, när Vattenfall pantsattes, för att fortsätta spelet.
Trolöshet mot huvudman är ett förslag.
Egen el kan va svaret:
EGEN EL
Cornucopia? vilken småbank anser du vara bäst att byta till, vilken småbank har inte investerat i denna lurendrej ekonomi som storbankerna har gjort som ledde till krisen.
Vilken småbank är bäst i Sverige, gör gärna en lista.
Börja tänka på detta efter denna artikel.
”Välj bort storbanken”
Intressanta och läsvärda kommentarer från Cornu!
Även om jag är övertygad om att vindkraft kan vara lönsamt också med ett reglerat elpris. Dels eftersom man då har ett prisgolv, som ser till att man inte kan förlora pengar för att elen är för billig för länge, och därmed tömma vindkraftbolagets balansräkning. Alltså, eftersom den risken försvinner stärks den förväntade riskjusterade avkastningen. Dels för att man får tillgång till mycket billigt kapital, vilket mest av allt gynnar vindkraft, den kapitalintensivaste kraftkällan som finns (förvisso läge investeringskostnad per MW jämfört med kärnkraft men också lägre tillgänglighet, totalt sett högst investeringskostnad per årlig producerad kWh), dels för att man kommer ifrån problemet med att den kraftkälla som producerar billigast el inte är den som är lönsammast.
/Starvid
I ett första steg borde den koppling till Elproduktionen utomlands-framförallt Polen, Tyskland och kanske Danmark inte påverka priserna!
Deras koldioxidstinna produktion sätter marginalpriser som innehåller koldioxidskatter-skatter som ej betalas för den stora andelen av produktionen som vi konsumerar.
Därtill är dessa förbindelser så begränsade att de inte ger reservkapacitet att tala om./Oppti