Inget fel med bonusprogram

I en relativt dyr PR-kupp så cirkulerar det nu runt i media att IT-företaget Monitor kommer dela ut 500 miljoner SEK till sina 80 anställda. Detta kommer ske under en åttaårsperiod, men förutsätter förstås att bolaget fortsätter utvecklas i enlighet med någon form av linjärekonomi.

I sann dokusåpaanda så skall de anställda betygsätta varandra, och pengarna skall fördelas enligt formeln betyg*anställningstid. Man får förmoda att ränkerna nu går för fullt i korridorerna, “om du ger mig en femma, så ger jag dig en femma och så ger vi en etta till alla andra och maximerar vår egen andel”.

Frågan är om ett sådant betygsförfarande faktskt leder till lojalitet och långsiktighet hos de anställda? Hade jag varit företagsledaren så hade jag strukit dokusåpadelen och antingen delat jämnt bland alla anställda, eller enbart baserat fördelningen på det objektiva måttet anställningstid. Fast då kanske bara gamla institutionaliserade stofiler får större delen av pengarna, istället för de unga stjärnskotten?

Enligt Aftonbladet kan det röra sig om 600 000:- SEK om året för de högst belönade anställda. Det låter mycket, men då skall man komma ihåg att det rör sig om pengar på marginalen. 58% i marginalskatt och dessutom sociala avgifter skall dras. Av 600 000:- i bonus kommer den anställde bara få behålla 600*0.42/1.29, dvs ca 195 000:- SEK. På åtta år rör det sig i så fall om på sin höjd lite drygt 1.5 miljoner kronor. Inget man blir “mångmiljonär” på, även om det framställs så i Aftonbladet.

Den stora vinnaren är som alltid alltså staten, som får in det mesta av dessa pengar i skatt.

Jag har jobbat på ett antal IT-företag genom åren, men det är endast när jag jobbat hos ett privatägt bolag där ägarna också jobbade i bolaget som jag har fått vara med om direkta vinstdelningsprogram. Inga stora summor, ca 15 000:- per år före skatt. Däremot fick man förmånen att något år innan en börsintroduktion och ägarspridning teckna incitamentsprogram genom konvertibler, vars utfall av ren tur blev i början av år 2000, precis när IT-bubblan toppade. Den vinsten beskattades dock bara med 30% pga inkomst i formen kapital istället för tjänst.

Monitor kommer nog få in gott om spontanansökningar på den mediauppmärksamheten. Återstår att se hur det blev med det hela om åtta år, om företaget finns kvar i samma ägo. Gissar dock att det hade varit billigare att annonsera efter tjänster än den här metoden, och frågan är om man får rätt ansökningar? Och vad säger kunderna?

Oavsett så är det inget fel med bonusprogram. I Monitors fall så bygger det på att man skall jobba kvar länge i bolaget för att få full utdelning, vilket åtminstone leder till långsiktighet istället för maximerad kortsiktig profit. Men så är det inte heller ett börsnoterat bolag.