I en artikel i förra helgens GP slår landsortstidningen ingalunda överraskande fast att obligationer har varit en bättre investering än aktiefonder sedan 1998. Man har rent av något man på sin hemsida kallar för en tabell, men vad vi andra kallar för graf som visar detta.
Detta stämmer förstås. Men precis som vanligt undviker man att jämföra med något av de andra tillgångsslagen, råvaror och realkapital.
Realkapital är förstås speciellt, eftersom det inte är en likvid tillgång som kan omvandlas till fiatpengar på 0-10 bankdagar. Däremot är det en tillgång som behåller sitt värde. En villa är alltid en villa och kan i princip bytas mot en likvärdig villa, samma förhållande gäller t ex med skog eller hyreshus också. Allt förutsatt att ägandet av den reala tillgången är obelånat. För de som förvaltar riktigt stora belopp går det förstås enklare att hantera realkapital, men GP vänder sig till privatpersoner.
Då utelämnar man avsiktligt eller av inkompetens det tredje tillgångsslaget vid sidan om aktier och obligationer: Råvaror.
Ända sedan det tidiga 1980-talets råvarukrascher har man konsekvent ignorerat råvaror inom bank och media, ofta med ursäkten att råvaror skulle vara speciellt riskabelt. Underligt nog fortsätter man dock tjata om aktier trots ännu fler och värre upprepade krascher. Handelsbanken är väl den enda större svenska bank som alls pratar om råvaror. Roligast var SEB som lade ner sin råvaruaktiefond 2005, mitt under det begynnande råvarurallyt. Lika bra det, för trots att nästan allt gick upp så lyckades SEB plocka de ruttna rusinen ur kakan och få fonden att gå back.
Nu har råvaror fått lite blygsam renässans, det finns åtminstone indexobligationer för olika råvarukorgar numer, inklusive mjuka råvaror som biobränslen även om dessa inte marknadsförs lika hårt som aktiefonder.
Råvaror har en plats i varje portfölj. Att däremot investera i råvaruderivat och certifikat är inte mycket bättre än att investera i bankaktier, för de bygger på att utfärdande banker eller institut inte går omkull, samt att handeln fungerar. Det har under året visat sig att det råder brist på t ex silver, och det går idag inte att få fysisk leverans på silverterminer inom rimlig tid. Priserna på privatmarknaden för silver har därför exploderat. På Tradera har t ex större 1kg silvertackor utan samlarvärde sålts över 50% högre än spotpriset. Små volymer, men det illustrerar problemet.
Skall man därför hålla sig till fysisk handel i råvaror finns det egentligen bara ädelmetallerna som lämpar sig som privatperson, och av skatteskäl är guld enklast. Övriga metaller, silver, platina och palladium, är belagda med moms, medan guld är momsfritt inom hela EU.
Råvaror medför precis som alla tillgångar en risk, men det gäller rent av även obligationer, iaf obligationsfonder. De flesta svenska obligationsfonder har majoriteten av sina innehav i svenska bolåneinstitut eller företagsobligationer, inte i statspapper.
Skall vi jämföra guld och silver som investering mot GP:s siffror från 1998 så kan vi titta på följande grafer.
GP visade att 100:- SEK investerat 1998 via obligationer blivit 170:- SEK nu, aktiefonder 167:- SEK och bankkontot 137:- SEK. Någon hänsyn till beskattning och real värdeökning har man inte gjort. Som vanligt ignorerar man inflationen.
Enligt ovan så har guld stigit från 74:- SEK/g 1998 till 160:- SEK/g idag. Silver har stigit från 1:30 SEK/g till 2:31 SEK/g.
Så GP:s investerade hundralapp hade i guld blivit hela 216:- SEK idag, och silver hade blivit 177:-. Bägge bättre än både aktier och obligationer.
Men sådant ignorerar man förstås. Bankerna berättar ju att råvaror är farligt. Att råvaror är en farlig investering är så etablerat att det är förbjudet i PPM att notera fonder som investerar i råvaror. Endast aktie- och obligationsfonder göre sig besvär i PPM. Det bästa man kan göra är att investera i råvarubolagsfonder, men det är inte samma sak då man då tillför en bolagsrisk.
Vill man vara elak så kan man ju mäta den reala utvecklingen för olika tillgångsslag sedan den reala börstoppen i mars år 2000. Då ser det ännu bättre ut för t ex guld.
En annan iaktagelse att göra i ovanstående grafer är utvecklingen för palladium, som visar på att alla råvaror inte rör sig lika. Generella råvarucykler håller enligt råvarugurun Jim Rodgers på i 17-21 år, och nuvarande cykel började år 2001. Råvaror kommer fortsätta gå bättre än både obligationer och aktier.
De senaste tre decennierna har vi haft historiskt väldigt bra utveckling på aktier. Men man skall inte investera i backspegeln. Vi kan ha en mycket lång, i princip permanent global recession framför oss om teorierna om samband mellan oljeproduktion och världsekonomin stämmer. Oljan sinar och därmed också den tillväxt och det välstånd vi åtnjutit sedan åtminstone 1950-talet.
Aktiemarknaden kan ta decennier på sig att realt (dvs justerat för inflationen) återhämta sig, som hände 1929-1946.
Den som överlever får se. Råvaror har en plats i en portfölj, inte som enda tillgång, men för maximerad riskjusterad avkastning hör de hemma där. Inte alla och inte hela tiden, men de skall inte ignoreras som sker idag.
Metodik
För enkelhetens skull har jag tagit dollarkurs och råvarukurs per den 31:e december för varje år, utom 2008 då jag använt dagens datum. Periodvis har råvarorna förstås både varit högre och lägre under åren, guld har noterats i nästan 200:- SEK/g under kortare perioder i våras.
Uppgifter om historiska valutakurser kommer från Riksbanken och ädelmetallkurserna från Kitco. Jag har räknat om priserna till mer relevanta SEK/g än USD/troy ounce (31.1g).
Tillägg om PPM
En läsare har mycket korrekt påpekat att det faktiskt finns en indexfond i PPM som följer Jim Rogers International Commodity Index, 734434 – UBS (Lux) Str. Sicav – Rogers Int Commodity Index. Den tillåts väl i PPM eftersom den investerar i ett pappersderivat som följer index, inte i själva fysiska råvarorna.
1 kommentar
Trevlig blogg du Cornucopia, roligt att höra din röst i etern igen som jag uppskattade mycket på VCW!
Angående råvaror så är det ju bara att hålla med om hur styvmoderligt de behandlas i privatekonomiska samanhang. Något som ju också Jim Rogers uttrycker sin frustration över.
Om man vill komma åt en riktigt diversifierad råvaruportfölj finns ju instrumentet CFD att använda sig av. Det kritiseras också för att innebära mycket risk, men som vanligt handlar det om att ha sundra regler för exits och hur mycket man satsar. Då är inte hävstång något problem utan en möjlighet.