På tal om den uppseglande sockerdebatten, driven av att Göran Greider (s) inte har någon självdisciplin. Varför ska människor som inte lider av hälsofarlig fetma betala sockerskatt för att Göran Greider är fet?
 |
| Sockerdiskarna i en svensk ICA-butik. |
Till skillnad mot t ex rökning så råkar sockerarter vara fullt naturligt, rent av nödvändigt för att kroppen ska fungera. Hjärnan behöver sin glukos, även om förvisso såväl fett som protein förvandlas till glukos i matsmältningen, precis likt sackaros, fruktos eller dextros också förvandlas till kroppens energibärare glukos.
Vi hittar sockerarter som sackaros, fruktos och dextros helt naturligt i en lång rad produkter, exempelvis i äpplen och apelsiner. Sockerhalten i dessa är jämförbar med sockerhalten i Coca-Cola. Åtminstone fruktos finns naturligt i exempelvis vete och därmed de flesta bröd vi äter.
De flesta svenskar lider inte av fetma eller är ens i riskgruppen att hamna i hälsofarlig övervikt, men enligt sockerskattförespråkarna ska dessa ändå betala en straffskatt på det socker de äter. Detta fyller ingen funktion alls.
Värt att notera är att viss övervikt inte nödvändigtvis är hälsofarligt.
Däremot är ordentlig fetma hälsofarlig, men då är det den fetman som ska beskattas och inte sockret. Dock kan feta personer spara stora pengar åt samhället, genom att dö många år i förtid och på så sätt rädda pensionen för slankare personer, så frågan är vad som är samhällsekonomiskt mest lönsamt?
Lämpligare är alltså att införa en skatt på Göran Greider. Han får helt enkelt väga in sig hos Skatteverket minst en gång om året för att få en registrerad vikt, som höjer hans inkomstskatt (landstingsskatten specifikt). Om han inte väger in sig så kommer han sköntaxeras av Skatteverket, som i sedvanlig ordning förutsätter att Greider, likt egna företagares inkomster, ökat 10% i vikt sedan senaste mätningen. Och skatten sätts därefter. Om man får en viktrevision från Skatteverket och visat sig angivit för låg vikt i taxeringen så får man förstås skattepåslag om 40% på fetmaskatten.
Denna skatt blir därmed helt frivillig. Det är bara för Göran Greider att gå ner i vikt, så slipper han som den höginkomsttagare han är betala fetmaskatten.
Så kan de gissningvis 95+% av svenska befolkningen som inte lider av hälsofarlig fetma slippa betala för Göran Greiders dåliga självdisciplin.
Övriga hälsofarligt feta kan förstås få undantag från fetmaskatten, om de t ex lider av olika sjukdomstillstånd som leder till fetma, inklusive, men inte begränsat till depression, ämnesomsättningsrubbningar mm. För kom ihåg att till skillnad mot Göran Greiders fetma är inte all fetma självförvållat. Dessutom bör personer som minskat i vikt från förra vikttaxeringen helt fråntas fetmaskatt. Förekomsten av fetma säger ingenting om riktningen för vikten – en fet person kan faktiskt just nu kämpa aktivt med att gå ner i vikt. Det vet du inget om av att titta på personen, så döm inte ut en fet människa.
Kort sagt: Individualisera fetmaskatten, istället för att alla ska betala sockerskatt. Passa också på att införa en särskild skatt på politiska tyckonomer, som Göran Gredier, som bör betala skatt varje gång de uttalar sig. Kostnaderna de orsakar samhället via sina uttalanden är enorma.
