satir

“Men anfallet mot Sverige är ett ­totalt orealistiskt krigsscenario, inte ens våra sämre thrillerförfattare skulle komma på något ­sådant.” – Jan Guillou

Jag har fått en del påtalanden om ovanstående kommatering och meningsbyggnad av Jan Guillou i en krönika där Sveriges ledande författare av kontrafaktiska historiska romanserier (som Arn-serien och den nya kontrafaktiska alternativa verkligheten Det stora århundrandet) skriver om “Därför låtsas dessa Natoanhängare att ryssen ska anfalla”. Många verkar reagerat på ovanstående citat av någon anledning.

Låt oss nu gå igenom vad han säger.

Till en början måste vi definiera vad sämre thrillerförfattare är för något. Sämre än vad? Naturligtvis avses i en Guilloucentristisk värld sämre än Jan Guillou.

Nu konstaterar Guillou att ingen sämre thrillerförfattare skrivit om något ryskt anfall mot Sverige. Vi ska komma ihåg att Operation Garbo respektive haveristboken Anfall mot Sverige handlar om det mångkulturella Sovjetunionens anfall mot Sverige. Så de går bort.

Enkel infografik om Jan Guillous uttalande. Skriver man om ett ryskt anfall mot Sverige är man i det gröna fältet enligt Jan Guillou.

Kort sagt hyllar Jan Guillou de thrillerförfattare som är bättre (än Jan Guillou) och som skrivit just om ett ryskt anfall mot Sverige. Vi har då Slaget om Gävle av Tohl Andersson (1997). Andersson definieras alltså som bättre thrillerförfattare eftersom han faktiskt skrivit om ett ryskt anfall mot Sverige.

Eftersom jag själv är författare kan jag berätta en “hemlighet” för er.

Svenska författare läser inte varandras böcker. Det är helt enkelt omöjligt, då det ges ut alldeles för många böcker för att läsa allt. Så Jan Guillou har säkert inte läst Slaget om Gävle, om han ens visste om att boken finns.

Faktum är att vi har empiriska bevis på att Jan Guillou uttalar sig om andra författare han inte läst. Som exempelvis i somras när han hävdade att thrillern Almedalen har fallit, en bok fullt i klass med Jan Guillous egna alster på många olika plan, handlade om muslimska terrorister som anfaller Almedalen. Fast det var ju inte så, utan det var högerextremistiska terrorister.

Den gode Jan, så här på ålderns höst, har helt enkelt inte tålamod, eller intresse, att, som kommateringens överman, läsa andra svenska författare. Och, då, får man, likt ovan, sådana uttalanden där han låtsas läst all litteratur som finns, i Sverige.

Så sluta nu bli upprörda över detta.

Jan Guillou är mycket riktigt Sveriges ledande författare inom kontrafaktiska historiska skildringar.  Det finns ju inte så många andra inom kontrafaktisk litteratur i Sverige. Odens öga av Håkan Strömberg är en klassiker i genren. Drar man in utländska författare så säljer Jan Guillou faktiskt mer, i Sverige, än genrens mästare Harry Turtledove.

För i slutändan finns det bara ett objektivt sätt att mäta hur bra en författare är. Och det är vad läsarna tycker. Och det kan bara mätas i försäljningssiffror. Den som säljer mest är helt enkelt bäst, vilket också Jan Guillou själv påtalat om t ex Camilla Läckberg. Sedan kan finkännare tycka vad de vill, läsarnas dom är dock ofta en helt annan.

Naturligtvis måste man då jämföras med försäljningen inom samma genre och Jan Guillou säljer mer i Sverige än Harry Turtledove eller Håkan Strömberg. Alltså är han bäst inom kontrafaktisk historisk skildring.

Så var det med den saken. Nu lyfter vi alla på hatten i respekt för Tohl Andersson, som alltså hyllas av Jan Guillou som bättre thrillerförfattare. Det är dock en högst subjektiv åsikt från Jan Guillous sida, då försäljningssiffror avgör vem som är sämre eller bättre författare. Jag vågar hävda att Guillou alltså är bättre än Tohl Andersson, men Guillou håller inte med.

Några andra blogginlägg om Jan Guillou, som hans nya bokserie eller den gången jag höll med honom och även skrev om en passage av en bok som heter Midvintermörker så som Jan Guillou skulle skrivit den. Eller den gången Jan Guillou medgav att han hade fel.

Lars Wilderäng, författare till Midvintermörker, Midsommargryning, Stjärnklart, Stjärnfall och kommande Stjärndamm.