föräldraförsäkring

På moderaternas nyspråk kallas numer tvångsåtgärder för individuellt.

Man överväger nämligen att kvotera föräldraförsäkringen, så att större del reserveras för varje förälder. Det kallas på nyspråk att göra den individuell, fast det i själva verket handlar om minskat individualitet och ökat tvång.

Dessutom är det en tveksam åtgärd. Resultatet kan mycket väl bli mindre föräldraledighet och barn tidigare på dagis, men det kanske var tanken? Dagis betalas ju av kommunerna, medan föräldraförsäkringen betalas av staten.

Det finns t ex mammor som ammar mer än de av socialstyrelsen rekommenderade 3-6 månaderna, t ex 18 månader. Amning har en mängd positiva effekter för barns utveckling, såväl psykologiskt som fysiologiskt, antagligen viktigare än att mamma och pappa delar exakt lika på föräldraförsäkringen. Tidigare har det bara varit feministerna på vänsterkanten som ansett att det inte finns någon skillnad på kvinnor och män, fast det räcker att klä av dem för att se skillnaden. Men nu har även moderaterna glömt bort att kvinnor har bröst som det kan komma mjölk ur. Skall vi skylla på skolan? Finns barnkunskap på schemat i högstadiet fortfarande, eller är den borta numer?

Dessutom finns det ett stort mörkertal. Det går att förlänga hemmavaron med barnen, då man inte behöver ta ut några pengar första året om man har ekonomiskt utrymme. Gör man på det viset kan man se till att vara föräldraledig i ungefär 2.5 år, vilket är en väldigt individuell lösning och gör att barnet först börjar på dagis strax innan den ålder då social samvaro med andra barn faktiskt leder till utveckling.

Antalet dagar man tar ut behöver alltså inte vara samma sak som antalet dagar man faktiskt är hemma. Nu slår det väl sällan till pappans fördel, men det visar iaf på att det bör vara individuellt hur man tar ut föräldraförsäkringen, inte kvoterat från staten.

Kvoterad föräldraförsäkring leder antagligen till färre födda barn, om framtida mödrar ser att de inte kan vara hemma så länge som de själva vill, alternativt att det slår för hårt mot ekonomin om personen med högst inkomst måste vara hemma för att skjuta upp dagisstarten.

Högavlönade familjer kan förstås trixa runt den kvoterade försäkringen. Man kan t ex fondera en andel av föräldraförsäkringen, om man accepterar ett rejält inkomsttapp under föräldraledigheten. Om mannen tar ut sju dagar i veckan, och fonderar pengarna från två av dessa, medan mamman tar ut fem dagar i veckan och därefter använder mannens fonderade pengar när dagarna är slut, så kommer mamman vara hemma betydligt mer än mannen ändå. När mannen är hemma en vecka är mamman i så fall hemma ca 1.5 veckor.

Dessutom kan kvinnan vara hemma hela första året utan att ta ut en enda dag, om man har ekonomiskt utrymme för detta. I så fall kommer mannen vid 50-50 kvotering av utbetalda dagar vara hemma i 32 veckor (dvs 225/7), och kvinnan vara hemma i 52 (första året utan föräldrapenning) + 45 (dvs 225/5) + 12 (mannens fonderade 64 dagar fördelat på fem dagar i veckan). Kvinnan kan då vara hemma 109 veckor mot mannens 32 veckor. Trots en kvotering om 50% vardera. Detta i en familj med sådan pli på inkomster och utgifter att de helt kan avstå kvinnans inkomster hela första året. Inte omöjligt i en lågt belånad höginkomsttagarfamilj. Tillkommer lite ränta på fonderade dagar.

Inte ens om staten tvingar föräldrar att ta ut sju dagar i veckan så kommer detta ändras, eftersom kvinnan kan fondera två dagar i veckan.

Med fondering ovan avser jag att man stoppar in en del av pengarna på ett konto, och sedan tar ut som ”lön” när utbetalningarna från försäkringskassan är slut. Detta förfarande kan förstås kräva att man missar att informera arbetsgivaren om att man formellt sett inte är föräldraledig, eftersom man inte tar ut någon föräldraförsäkring. Annars kan ju arbetsgivaren tvinga dig att gå tillbaka till jobbet, iaf deltid. Ett tips till höginkomstagarpar som skall skaffa barn och inte är överbelånade, dvs har ett rejält plus varje månad; Lägg undan 4-5000 (eller mer) varje månad inför föräldraledigheten, så har ni pengar att kompensera med under ledigheten, alternativt förlänga ledigheten med.

Det går naturligtvis att vända på steken ovan. Kvinnan tar ut alla sina dagar första året, men fonderar hela summan. Mannen är i så fall sedan föräldraledig 89 veckor, varav allt utom de 45 första veckorna är på kvinnans fonderade pengar.

De som kommer lida av kvoterad föräldraförsäkring är inte höginkomsttagarna, utan familjer med låga inkomster eller som lever på marginalen. För dem kan valet bli inga eller färre barn, alternativt en dagisstart innan ett års ålder. Nu försvarar alla föräldrar som sätter sina barn på dagis tidigt detta med att det är viktigt för barnens sociala utveckling. Sådant kallas alibisering, där man för sig själv ursäktar och motiverar sina beslut som man egentligen inte gillar. Men är alternativet att barnet skall vara hemma med en motvillig och omotiverad pappa så kan nog dagis vara relativt bättre. De föräldrar som påtalar att deras barn utvecklats på dagis även i åldern 1.5 – 3 år kanske skall fundera på om inte barn alltid utvecklas i takt med att de blir äldre. De hade utvecklats även hemma. Hemma kan man dock erbjuda en individuellt anpassad utveckling, som inte är möjlig när en dagisfröken delar på 5-10 barn. I hemvaron kan man också träffa andra barn och behöver inte sitta isolerad.

Men det centrala är att föräldrar bestämmer själva, oavsett om beslutet är rätt eller fel. Staten skall hålla sina tassar borta, för endast föräldrarna kan veta vad som är bäst för just deras barn. Och det är väl för barnets skull det finns föräldraledighet, inte för att driva genusfrågor?

Förvirrad av beräkningarna ovan? Jag kan inte klandra dig, bristen ligger i så fall i min pedagogiska förmåga, inte hos dig. Men de är korrekta.

Tillägg: Nu har kristdemokraterna som enda parti gått ut och sagt emot moderaternas förvirrade funderingar. Tystnaden från övriga innebär väl att de också vill förtrycka den lilla människan.