Danmark

Den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen har infört ID-kontroller för att ta sig in i Sverige. Detta hotar inte EU:s fria rörlighet, dvs möjligheten för fri handel med varor och tjänster eller individers fria rörlighet och värvs- eller bosättningsrätt. Tvärt om är det i många EU-länder krav på att man ständigt har legitimation och legitimation är en förutsättning för att kunna nyttja samhällstjänster korrekt och lagligt.

Enligt uppgift tar ID-kontrollen vid tågen i Danmark någon minut, men de tusentals Malmöbor som tidigare rasade över migrationsvågen men nu istället rasar över att de måste styrka sin identitet gnäller förstås ändå. 

Dock hindrar inte detta de grundläggande tankarna med EU:s fria rörlighet för varor, tjänster och personer. Det är fortfarande följt möjligt för EU-medborgare att bosätta sig (tillfälligt – om man inte kan ordna sin egen försörjning ska man inte få stanna för evigt) var man vill och jobba var man vill. Det är fortfarande fritt att sälja varor och tjänster inom EU utan tullmurar.

I många EU-länder utanför Norden är det legitimationstvång och man ska alltid kunna legitimera sig. Det ter sig rätt självklart, för att kunna verifiera rätten att vistas i landet och för att inte kunna missbruka samhällssystemen.

T ex kan man söka asyl flera gånger i Sverige utan legitimation, bara att uppge ett annat namn om man t ex är missnöjd med sin tillfälliga placering. Blir man utvisad, rent av i de fåtal fall man utvisas på grund av grövre kriminalitet, är det bara att återvända och söka asyl under annat namn, eftersom man inte har någon legitimation.

Att kunna styrka sin rätt att befinna sig i ett land eller passera dess gräns är tämligen naturligt. Att kunna styrka sin identitet för att få tillgång till samhällsservice, inklusive asylssystemet, är också tämligen naturligt.

Eftersom den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen till slut insåg att asylinvandringen inte handlade om fri rörlighet inom EU, så stängde man gränsen. Det är nödvändigt för att inte den fria rörlighetens faktiska innebörd – som är betydligt mer omfattande än att slippa visa upp pass – ska hotas och med det hela EU:s existensberättigande. Vill Malmöborna fritt kunna fortsätta jobba i Danmark får de leva med att man inför kontroller. Till skillnad mot vad Socialdemokraternas Veronica Palm skriver på Twitter behöver ingen fly för sitt liv från Tyskland eller ens Danmark (trots språket) och Sverige är inte det enda trygga landet på jorden.

Den normala rörligheten inom EU ligger på ett netto runt noll (ca netto en promille av befolkningen). Några flyttar in, några flyttar ut. Resurser optimeras, individers frihet ökar. 

Nettomigrationen från EU/EES var 2014 hela 11 686 personer (med reservation för manuell summering, så jag kan missat något land). För att få stanna i Sverige ska man kunna tillse sin egen försörjning. Detta är inget som helst problem för Sverige att hantera.

Från de flesta länder inom EU och EES fria rörlighet hade Sverige en nettomigration, medan vi netto tappade till främst Danmark, dit 4 222 flyttade och från vilket 3 268 flyttade till Sverige. Nettot -954. Annars handlar det oftast om några hundra personer, netto, och för en handfull länder över tusen personer, netto.

Den totala rörligheten inom EU/EES 2014 för svensk del var 25 009 som utvandrade och 36 695 som invandrade (återigen med reservation för manuell summering av EU/EES-länderna i en lista med alla världens länder). 2014 utgjordes mer än en tredjedel av bruttoinvandringen till Sverige av EU-invandring.

Nettot inom EU till Sveriges fördel är inget konstigt alls. Sveriges ekonomi har varit stark och det har funnits jobb. Fast asylkrisen handlar inte om ett netto på 11 686 personer i hushåll där de vuxna har försörjning. Asylkrisen handlade om att det på ett år utan åtgärd kunde komma mellan 300 000 och 500 000 personer som inte hade några jobb eller bostad, netto, personer som redan befann sig i ett tryggt land ohotade av krig eller diktaturer.

Och de volymerna klarar inte Sverige av. Det finns inte samhällsservice och infrastruktur för en så snabb ökning av befolkningen. Svårare än så är det inte. Tydligen insåg regeringen det till sist.

Den fria rörligheten kvarstår för EU-medborgare inom EU. Här och var kan man behöva styrka att man är en EU-medborgare, men du kan fortfarande jobba och bosätta dig var du vill. Så länge du kan försörja dig. Och kan bevisa din identitet.

Tillägg: Torbjörn Elensky skriver hos Schibsted/SvD om den alldeles för ensidiga och förenklade debatten om ID-kontrollerna.

“Ett land är inte bara ett territorium, utan det är inte minst ett gemensamt försäkringssystem. I Sverige är detta större och dyrare än i de flesta andra länder, och det kräver att de svenska medborgarnas betalningsvilja upprätthålls för att fortsätta fungera. Det är rätt lätt att inse, om man tänker två steg framåt, att det inte går att upprätthålla lusten att bidra till det gemensamma om det ska vara fritt tillgängligt för i princip alla människor i världen. Det uppfattas helt enkelt inte som rättvist och därmed urholkas tilliten till systemet.”

Elensky konstaterar också att Sverige inte är en supermakt, inte ens en moralisk dito, och vi kan alltså inte ta hela världen på våra axlar.