Nedanstående är ett gästinlägg författat av miljökonsulten Robert Wedmo. Bildtexter är bloggens egna.
Det verkar blåsa upp till strid om torven, ja eller vad som finns kvar att strida om. Sverige har redan punkterat torvbranschen som årligen producerar mindre och mindre trots en ökande efterfrågan. Den 6:e oktober kommer Uppdrag granskning att visa ett program om Sveriges utdikade torvmarker och hur dessa släpper ut lika mycket koldioxid som den svenska fordonsflottan. Jag misstänker också att den svenska torvbranschen kommer att få skulden för det hela. Jag har de senaste 10 åren arbetat med torv och det här är min infallsvinkel gällande Sveriges våtmarker och vår användning av torv. Vi börjar med att backa klockan till 1800-talet för det är där historien om svenskt torvbruk tar sin början.
 |
| En av bloggarens urdikade torvmossar, numera produktiv skogsmark sett till tallarnas grovlek. Var en samfälld torvtäkt fram till början av 1900-talet, upphörde antagligen som samfällighet 1937. Idag betad skog, vilket håller borta lövslyet. Men man ska ju inte heller få ha idisslare, så betet ska bort. |
