Det efterfrågades förstås logaritmiska charts över Stockholms bostadsprisindex, då en del har svårt tolka utvecklingen på en vanlig linjär skala. Så enligt den socialdemokratiska devisen ”alla ska med” följer nedan gårdagens grafer men med logaritmisk skala.
Latest in bostad
Återigen är ett radhus i Ekobyn i Björkhagen Söder om Söder till salu till ett fantastiskt pris. Det handlar alltså om bostadsrättsföreningen Understenshöjden, där inträdesbiljetten till detta Miljöpartiet-paradis skildrats här på bloggen så sent som förra året. Den gången landade priset på 62 000:- SEK, men nu är det mycket billigare.
Nu har du, ja, just du kära läsare, en möjlighet att köpa ett klubbmedlemskap i bostadsrättsföreningen Understenshöjden och alla de roliga grupper av likasinnade (fi)- och (mp)-väljare du där kan engagera dig i.
Bostadsrätten är till salu för endast 8 300 000:- SEK, eller endast 52 531:- SEK per m2 boarea, i jämförelse med de 62 000:- SEK som gällde förra året. Rena fyndet alltså.
På köpet får du en lågt satt månatlig medlemsavgift om endast 8 650:- SEK, samt en driftkostnad på blott 2 385:- SEK i månaden. Kan du få t ex 1.50% i ränta på 85% av 8 300 000:- SEK blir boendekassaflödet, inklusive amorteringar om 2% om året ner till 70% belåningsgrad blott 0.015*0.85*8300000*0.7/12+2385+8650+0.02*8300000/12=31 041:- SEK i månaden. Inte ens om den rörliga tremånadersräntan stiger till 3.00% ökar boendekostnaden till mer än drygt 37 000:- SEK i månaden.
Så skynda fynda! Endast (mp) och (fi)-väljare göre sig besvär.
Ni hittar annonsen på detta unika tillfälle Söder om Söder här.
Relaterat kan man alltid titta på foton från ett hippieträdhus1. (ej trähus) från 1969 (OBS: NSFW!).
1. Hippie är ett annat ord för en hipster utan pengar och utan kläder, och vars primära drog inte är öl från ett lokalt mikrobryggeri.
Regeringen och Folkpartiet tänker fel om tvingande kommunalt mottagande av flyktingar (=asylsökande som fått uppehållstillstånd). Det är helt enkelt inte möjligt för många kommuner att ta emot flyktingar, då det inte finns bostäder till dessa och några tvingande lagar kommer inte trolla fram dessa bostäder, än mindre arbetsplatser.
Riksdagsmannen Hanif Bali (m) har tittat på siffrorna och menar att man bör justera ett eventuellt mottagande utifrån arbetande kommuninvånare och inte utifrån befolkningen. Vissa kommuner och regioner är helt enkelt mer dynamiska och det är där flyktingar bör få sin kommunplacering – det är där det finns jobb och arbetsmarknad. I själva verket finns det inget blockpolitiskt mönster när man tittar på detta. I en debattartikel hos SVT Opinion skriver Bali:
”Av dessa kommuner är 27 stycken rödgrönt styrda med ett underskott på 5386 nyanlända, 49 stycken alliansstyrda kommuner med ett underskott på 4746 nyanlända och 40 kommuner med blandat styre med ett underskott på 2799 nyanlända.
För den som njuter av att använda nyanlända som slagträ i ett blockpolitiskt spel skulle kunna påstå att det är de rödgröna som är boven i dramat kring det ojämna mottagande, men detta stämmer ej.
Problemet med den ojämna fördelningen av nyanlända har samma grundorsaker som arbetsmarknads- och bostadsproblematiken i övrigt i Sverige.
Där jobben finns, finns inga bostäder – där jobben lagts ner eller flyttat finns väldigt gott om bostäder.”
Ska man bara titta på befolkning så ska kommuner med många arbetslösa flyktingar tvingas ta emot ännu fler flyktingar. Naturligtvis bör man istället titta på hur många i kommunen som har ett arbete och med det drar in skattepengar som kan finansiera flyktingarnas infrastruktur (vårdcentraler, tandläkare, psykologer, vatten, avlopp, vägar, skolor, förskolor, tolkar, SFI-lärare mm).
Men som Bali påtalar ovan så finns det inte bostäder lediga där jobben finns.
Att många ”blå” kommuner inte tar emot flyktingar beror helt enkelt på att det finns inga (lediga) hyresrätter i kommunen. Det är oftast särpräglade villakommuner. Notera att asylsökande och flyktingar är två olika saker. Även med Folkpartiets och regeringens tvingande lagstiftning, som om klubbad ska börja gälla vid halvårsskiftet 2016, så kan samtliga asylsökande skickas till någon anläggning i glesbygden, utan infrastruktur eller arbetsmarknad. Dessa orter kommer alltså inte avlastas. Det är kommunplaceringen vid uppehållstillstånd, när den asylsökande förvandlas till en flykting, som ska vara tvingande.
Men hur ska då en villakommun kunna ta emot flyktingar? Det finns helt enkelt inga hyresrätter. De lediga hyresrätterna finns i de glesbygdskommuner och fd bruksorter där det inte finns några jobb och som redan tagit emot relativt många invandrare.
Och med tvingande lagstiftning och Boverkets förslag på obligatoriska bostadsköer där flyktingar ska få gå före de som har 10+ år i bostadskön, så kommer helt enkelt byggherrarna sluta bygga hyresrätter. Flyktingförläggningar i hyresrätter i nya medelklassghetton kommer dra ner bostadsrättspriserna på grannfastigheterna, och om dessa nya hyresrätter ska gå till flyktingar kommer det bara byggas bostadsrätter istället. Och det finns ingen tvingande lagstiftning som gör att byggherrarna måste sälja bostadsrätter till kommunerna. Om dessa alls får köpa – man kan inte diskriminera en organisation som en kommun och en bostadsrättsstyrelse kan alltså säga nej till klubbmedlemskap åt kommuner som vill köpa lägenheter för flyktingbruk.
Men framför allt kommer en klubbad lag inte orimligt helt stoppa kommunernas mottagande av flyktingar under första halvåret 2016. Ska de tvingas ta emot flyktingar från första juli gör kommunerna bäst i att samla på sig hyreskontrakt till dess, istället för att låta någon flytta in före den tvingande lagen.
Så vad är grundproblemet med den svenska migrations- och integrationspolitiken? Den kan enkelt sammanfattas på följande sätt med punkter ur statsbudgeten.
- 08. Migration: 12.6 GSEK
- 13. Integration och jämställdhet: 12.2 GSEK
- 18. Samhällsbyggnad, bostadsförsörjning etc: 1.1 GSEK
Den helt nödvändiga samhällsbyggnaden och bostadsförsörjningen får helt enkelt inga anslag, och då kan det inte heller bli någon integration eller ”rättvis fördelning” av flyktingar. Eller för den delen hyresrätter åt flyktingar på de orter där det inte finns hyresrätter idag. Det saknas helt enkelt planering för att ta emot flyktingar. Inga skattepengar i världen kan trolla fram det som inte finns över en natt den 30:e juni – 1:a juli 2016.
Att projektera och bygga hyresrätter på de orter där dessa inte finns, men som nu ska tvingas ta emot flyktingar kommer ta 5 – 10 år. Men tvingande krav ska alltså gälla från 1:a juli 2016. Så går det när det inte får vara någon sans, balans, rationalitet eller planering i migrationspolitiken eftersom SD finns i riksdagen och Reinfeldtdoktrinen gäller (=all form av problematisering av invandringen är att samarbeta med rasister och per doktrinen förbjuden).
Och ja, min egen kommun Mark tar emot 0.94 nyanlända per 100 invånare och är en av de sämsta (eller bästa om man är lagd åt det hållet) i landet. Men så finns det som utpräglad landsbygdskommun med ett tiotal större byar knappt några hyresrätter utanför de två minimala centralorterna. Ingen tvingande lagstiftning kommer trolla fram dessa hyresrätter den 1:a juli 2016. Inte ens om flyktingar får gå före i den kommunala bostadskön.
Avslutningsvis är en av landets sämsta kommuner på att ta emot flyktingar rödgrönrosa-styrda journalistkårens Stockholm. Det är också den enskilda kommun där flyktingmottagandet skiljer som mest mot ”rättvis” fördelning och verkligheten och står för en stor del av hela snedfördelningen.
Disciplinerat regelbundet sparande behövs för att kunna ordna den handpenning om 15% man kan behöva för att köpa en genomsnittlig villa i Stockholm. Glädjande nog behövs det bara ett regelbundet sparande om 100:- kronor för att få ihop dessa 15% i kontantinsats.
Den genomsnittliga villan i Stockholms kommun kostar endast 5.1 MSEK. Det innebär att man för 15% i handpenning behöver 765 000:- SEK att lägga på bordet. Detta sparar man ihop med ett enkelt regelbundet sparande om 100:- kronor.
Det handlar alltså om 100:- kronor om dagen. I tjugoen år.
365*100*21=766 550.
Så var det med den saken.
![]() |
| Sedan ska man inte glömma att Stockholms stadshus ska ha 1.5% eller 76 500:- SEK för sitt omfattande arbete med att registrera ditt köp av villan för 5.1 MSEK. |
Det är enkelt att spara ihop till en villa i Stockholm idag. Eller åtminstone till om 21 år. Om priserna på den där villan inte fortsätter stiga med 4 935:- SEK om dagen likt i augusti, vilket enbart det kräver 0.15*4935=740:- SEK om dagen i sparande till kontantinsatsen.
Så alla ni som tänkt köpa en villa i Stockholm. Aktuella prisökningar kräver att ni sparar 22 940:- SEK i månaden, bara för kontantinsatsen, om ni nu redan hade sparat 100:- SEK om dagen de senaste tjugo åren…
Men vi har förstås inte någon bostadbubbla. Detta är en helt sund och hållbar utveckling.
Det är förstås ingen överraskning för någon, men bostadsbubblan i Stockholm slog nya rekord under augusti enligt Valueguards kvalitetsjusterade bostadsprisstatistik.
Villapriserna steg otroliga 3.00% på en månad i Stockholms kommun, upp 16.81% på ett år. Detta från rekordprisnivåer. Med medelpriser i Stockholm om 5.1 MSEK för en villa enligt SCB:s småhusbarometer för augusti, innebär det att den genomsnittliga villan steg i pris med 153 000:- SEK på en månad. Eller om man så vill 4 935:- SEK om dagen under augusti månad.
För lägenheter var uppgången ”måttliga” 2.10% på en månad och en uppgång på 19.30% på tolv månader.
Tidigare prognos om att den tillfälliga pausen bara var säsongsmässig visade sig stämma.
”Bostadspriserna i Stockholm har nu stagnerat och i princip stått stilla i tre månader, baserat på Valueguards kvalitetsjusterade boprisstatistik. Dock är detta inget att dra några som helst slutsatser kring, utan en normal säsongsvariation, till skillnad mot nedgången 2011 som började redan på våren.”
Nu är säsongsstiltjen alltså över med besked och det är bara att bo sig rik som vanligt.
Den maniska fasen på bostadsbubblan fortsätter alltså. Men vansinnet kan förstås fortsätta och bli ännu värre. T ex kanske man trodde att 2014 var en manisk fas, men 2015 har visat sig vara ännu värre. Kanske pekar kurvorna rakt uppåt nästa år? Eller inte? Jag tror att om ett trendskifte inträffar, så blir det på våren, likt 2011. I så fall tidigast våren 2016.
Jag ser fortfarande inga tecken på att priserna kommer vända ner i närtid, även om kraschen garanterat kommer längre fram.







