Med det svenska ordförandeskapet i EU, så har regeringskansliet publicerat en Sverigelista med musik på Spotify. Redan har två låtar strukits på grund av att artisterna ifråga är kontroversiella, vilket visar varför stat och regering inte ska välja kultur och inte ska skapa någon kulturkanon. Genom att stryka några från listan ger man nämligen implicit sitt stöd till de artister som är kvar, och allt de står för.

Regeringen och Tidöavtalets krav på att det ska tas fram en svensk kulturkanon (uttalas kultur-kaaanon, som i att sjunga kanon) med politiskt utvalda verk inom litteratur, konst, scenkonst, film och musik har med rätta kritiserats. Politiken ska inte lägga sig i kulturen.
Och detta visade sig mycket snabbt.
Med EU-ordförandeskapet har regeringskansliet publicerat en låtlista på Spotify, Songs from Sweden. Utan att gå in på att svenska staten alltså väljer att gynna en specifik musiktjänst, utan att detta upphandlats eller att andra musiktjänster fått chansen att delta, så är det hela förstås djupt olyckligt.
Det kanske ser oskyldigt ut från början, men nu har två artister strukits från listan. Anledningarna är anklagaelser om nazism samt att man uppträtt på ockuperade Krym. Gott och väl så.
Problemet är att genom att stryka två artister från listan så ger man implicit sitt stöd till de övriga artisternas politiska uttalanden eller andra ageranden.
En artist har t ex rappat om att slå makten bakom tronen, Jimmie ”Grima Ormstunga” Åkesson, gul och blå. Gott och väl så, men att regeringskansliet inte strukit den artisten betyder att de stöder den artistens politiska gärningar. I Tidöavtalet står det rent av att parterna ska behandla varandra med ömsesidig respekt, så vi får se hur länge den rapparen får vara kvar. Sedan kan man fortsätta med ett antal uttalanden från andra artister, varav många garanterat uttalat sig politiskt – jag kan nämna många fler på listan men står över så länge. Var går gränsen? Det sluttande planet är både halt och allt brantare.
Regeringskansliet skulle antingen gjort ett felfritt och oklanderligt urval från början eller sagt ”vi tar inte ställning kring annat än artisternas konstnärliga gärning” och inte strukit något alls oavsett påtryckningar från media.
Den kommande svenska kulturkanonen kan nu med regeringskansliets strykande av två artister också antas vara politiskt styrd och att regeringen därmed står bakom alla som läggs in i kanon. Om Strindberg – allmän rövhatt och manschauvinist – ingår, så innebär det att regeringen stöder rövhattande och manschauvinism. Och så kommer det fortsätta.
Nej, regeringen och regeringskansliet ska hålla sina fingrar borta från att selektera kultur.Antingen väljer man på konstnärlig gärning eller så väljer man inte alls.
Och ja, att olika kommuner selekterat kultur de senaste decennierna är inte en ursäkt för att staten också ska göra det. Två fel blir inte ett rätt. Och nej, jag stöder inte de strukna artisterna. Jag stöder inte heller Håkan Hellström.Texten ovan handlar inte om de specifika fallen utan om att staten och regeringen inte ska selektera kultur till att börja med.
Ser fram emot att regeringen börjar reda upp sin poltiik och Sveriges problem – vilka man nu utifrån politisk övertygelse anser att de är – istället för att ta fram spellistor på Spotify. Uppenbarligen är det för många anställda på regeringskansliet.










